Holmgrens Hörna

Jag känner mig mer än lovligt klar med Adebayor och hans tilltag i lördags. Inlägget jag skrev igår må ha varit skrivet i ilska, men jag ångrar inte ett enda ord jag sa där. Att de flesta av er höll med mig gör att jag känner att jag inte var helt ute och cyklade. Kul också att så många hade något att säga om det.

Men nu ägnar vi oss åt det fotbollsmässiga, och sveper igenom helgen.

Tottenham-Man U 1-3.
Rättvist. Jag sa inför matchen att United nog har en liten bit kvar tills de blir den där malande, maskinmässiga ångvälten. Kanske inte, ändå. Trots en mardrömsstart på matchen, ett rött kort, och ett Spurs som inte ville ge upp så såg United aldrig stressat eller skärrat ut. Lugnt, metodiskt och bestämt tog de över kommandot i matchen och styrde händelserna på planen. Fletcher gjorde ett grymt bra jobb ute till höger, och på andra kanten var det Giggs som var boss. Bäst av alla var Rooney. Frågan är om han inte är bästa av alla just nu. Och när jag säger alla så menar jag det i ordets rätta bemärkelse. Är det någon spelare i världsfotbollen som är hetare eller i bättre form just nu? I think not. Och när Rooney är på bästa humör, när han är i harmoni, när han till fullo trivs - Ja, då är han så satans bra att jag har svårt att hitta ord. Det är en fröjd att se.

Blackburn-Wolves 3-1.
Det var som boxningsmatch mellan två boxare i olika viktklasser. Man skulle nästan kunna tro att hemmalaget hade en tränare som förespråkar rak, hårdför och lite cynisk fotboll. Vidare skulle man kunna få för sig att bortalaget ställde upp med för många smågrabbar och för lite PL-rutin. Wolves startelva hade en medelålder på 24 år, och det är inte mycket i något sammanhang. Det extremt lite för en PL-nykomling. Mick McCarthy får nog se till att försöka få inte lite mer power, några fler kilon och mer erfarenhet i elvan. Det lär behövas. Det hade garanterat behövts mot Big Sams Blackburn.

Man City-Arsenal 4-2.
Jag måste ju säga något om matchen också. City var bra, men de fick också väldigt bra betalat för vad de gjorde. Arsenal hade perioder i matchen då de verkligen bestämde. Men samtidigt tillät de City att spela en utsökt omställningsfotboll. 4-1-målet är en perfekt symbol för det. Och den situtationen uppstod inte enbart för att Arsenal tryckte på. Väldigt många gånger under 90 minuter fick City ställa om mot ett Arsenal som inte hade tillräckligt bra täckning bakåt. Vermaelen gjorde sin första halvdana match, Arsenals mittfältstrio verkade inte ha koll på arbetsfördelningen i försvaret, och Almunia visade ännu en gång att han inte håller som målvakt i ett topplag. Bäst på planen? Craig Bellamy, tro det eller ej. Walesaren var rakt igenom briljant.

Alan Hansen sa något väldigt intressant i lördagens Match of the Day:
"När Man Utd spelar bra så vinner de, när Liverpool spelar bra så vinner de, när Chelsea spelar bra så vinner de. När Arsenal spelar bra så vet man aldrig vad som ska hända."

Det fanns dock något positivt för alla gooners att ta med sig: Tomas Rosicky gjorde comeback (och mål) efter nästan 19 månaders skadefrånvaro. Kan tjecken hitta tillbaka till gammalt gott slag så har Gunners ett grymt nyförvärv denna säsong.

Liverpool-Burnley 4-0.
Liverpool var ok, Benayoun var briljant. I första halvlek var faktiskt hemmalaget ganska trögt och orörligt. Nu var Burnley så trubbiga att Liverpool aldrig var illa ute. Men ett bättre lag hade absolut kunnat straffa Liverpool för deras sömniga inledning på matchen. I takt med att målen trillade in så började också Liverpool dominera allt mer. I slutet var det mer lek och lattjo lajban än vad det var seriösa försök att göra många mål. Hemmalaget var aldrig hotat, och om de hade varit tvingade att göra sju mål så tror jag att de hade gjort det. Ändå var det ingen strålande insats av Liverpool.

Värt att nämna är att Riera, Kuyt och Benayoun alla fanns på planen från start. Ändå fanns det ingen plats för Babel på bänken. Han sitter fastklämd mellan fiskpinnarna och Big Pack-glassen långt ned i frysboxen, vad det verkar. Det gick snabbt. Men börjar man prata om att man vill bli utlånad i januari tre dagar efter att sommarfönstret stängt så får man väl skylla sig själv, antar jag.

Portsmouth-Bolton 2-3.
Oj, vad Bolton behövde den här segern. Nästan lika mycket som Pompey inte behövde den här förlusten. Megson och Bolton får arbetsro medan Paul Hart och Pompey lär känna stressen. Fem matcher och noll poäng är förstås rena rama mardrömsstarten. Men jag tycker inte att vi redan nu ska sätta en fet nedflyttningsstämpel i pannan på Hart och Pompey. Laget har införskaffat sju (tror jag) nya spelare på de senaste två veckorna. Det kommer ta lite tid innan allt sätter sig. Det är NU säsongen börjar för Pompey. Visst lär den här säsongen bli ett stålbad för sydkustlaget, men jag är helt säker på att de har chansen att knipa ungefär lika många poäng som Burnley, Wolves, Hull, och kanske även Blackburn och Birmingham. It is still early days.

Elmander? Är lätt skadad och stod över matchen.

Sunderland-Hull 4-1.
Katternas lek med tigrarna. Sunderland bestämde från början till slut. Det stod 1-1 i halvtid, men Hull levde hela tiden på lånad tid. Försvarsmässigt var Hull en parodi. Det blev knappast bättre av att försvarsbossen Michael Turner denna gång fanns i motståndarlaget. Försäljningen av Turner blir ett stort avbräck för Hull. Jag kan inte se Hull hålla tätt särskilt många gånger denna säsong. Hänger de kvar denna säsong är det en ännu större bedrift än att de klarade kontraktet förra säsongen. Det finns så mycket brister i Hulls lag, och då framför allt i de bakre leden.

Sunderland har fått en riktigt fins start på säsongen, och Darren Bent fortsätter att hitta målet.

Stoke-Chelsea 1-2.
Å ena sidan lider jag lite med Stoke. De slet, kämpade och krigade för poängen. Å andra sidan så var Chelsea värda segern. Med halvminuten kvar hittade Malouda målet. Innan dess hade Chelsea tryckt på något fruktansvärt. Simonsen i Stoke-kassen hade sått för ett antal kalasräddningar och Stokeförsvaret hade täckt och blockat ungefär 250 Chelsea-skott. Det kändes hela tiden som om ett Chelseamål skulle komma, men det är klart att när det kommer i 94e minuten så känns det alltid riktigt svårt att smälta. Men att kalla de orättvist vore att ljuga.

Drogbas mål  var en fröjd för ögat.

Både James Beattie och Thomas Sörensen gick av skadade i en första halvlek som hade åtta minuters övertid. Blir de borta länge är det förstås tunga avbräck för Stoke. Jag har i skrivande stund inte kommit över några nyheter om hur allvarliga skadorna är.

Wigan-West Ham 1-0.
När säsongens sammanfattas lär man ju inte minnas den här tillställningen i detalj. Jag har faktiskt bara sett lite highlights från matchen, och ska därför inte uttala mig så mycket. Hugo Rodallega gjorde mål igen, och jag tror att det kan bli en syn som vi får vänja oss vid den här säsongen. Får Rodallega vara skadefri är jag helt säker på att han petar in över 10 ligamål.

Något jag glömt som förtjänar att nämnas?


Söndagen försvann helt på grund av jobb. Det enda jag har sett från derbyt mellan Birmingham och Aston Villa samt mötet mellan Fulham och Everton är målen. Niklas och rooster kan säkert berätta mer om derbyt, medan Björn kanske bjuder på en mening eller två om Evertons match?


När vi ändå är inne på Everton så måste jag säga att jag börjar oroa mig för dem. Jag tippade dem som fyra denna säsong. Det lär jag få ångra. Visserligen hände det en del transfermässigt efter att jag hade satt dem som fyra, men det försvarar varken mitt tips eller Evertons dåliga start.

Vi som har minnet hyfsat intakt vet att Moyes mannar hade en riktigt tung start även på förra säsongen, och ändå var det Everton som blev "best of the rest". Kan de upprepa den bedriften? Det är klart att de kan, men det blir tufft. I dagarna kom rapporter om att Mikael Arteta måste genomgå ytterligare en knäoperation. Arteta har sällskap av Jagielka i sjukstugan, och nu snackar vi två absoluta nyckelspelare för Everton. Får vi se någon av dessa två in action innan november så är det en överraskning. Ett annat bekymmer för Everton i kampen om en Europaplats är förstås att de lag som får räknas som bittra konkurrenter (Spurs, Villa och Man City) har fått en betydligt bättre start på säsongen, och två av dem (tveksamt med Villa) har verkligen förstärkt både truppen och elvan. Everton har redan nio poäng upp till Spurs och City, och sex poäng upp till Villa.

Vad säger ni? Grejar Everton att ta sig ut i Europa denna säsong?


Som avslutning blir det en rebus.

Bytte stugan i ettan mot villa i tvåan. Idag bor han i skokartong. Rankas lägre än kvinnofolket, men högre än de som söker fruar.

Vem är spelaren?


Imorgon blir det Champions League-snack. Bland annat.