Holmgrens Hörna

England vann med 4-0 över Slovakien i lördags. Om ni tycker att det låter som en komfortabel promenadseger så har ni helt rätt. Precis så var det. Och det tog faktiskt inte särskilt lång tid innan matchen hade en karaktär typisk för en vänskapsmatch.

Wayene Rooney var bäst på planen i sin släpande forwardsroll. Gerrard har en fri roll ute till vänster, och han var bra, men kan vara ännu bättre. Det mest anmärkningsvärda var skadorna på anfallarna. Heskey startade matchen, och gjorde även 1-0 innan han utgick skadad och ersattes av Carlton Cole, som sedan ersattes av Peter Crouch, och även han utgick skadad. Det känns nästan parodiskt, och det är alltså anfallskris för England in för onsdagens möte med Ukraina. Capello har kallat in Darren Bent som ersättare. Inte Owen som är tillbaka från skada, utan Bent. Cappello verkar inte gilla Owen nämnvärt mycket.


Precis efter att Heskey gjort 1-0 på ett sätt som han själv inte skulle kunna förklara, även om han försökte, så hade han bara ett par minuter senare ett helt öppet läge att nicka in 2-0, men han missade. Det var en helt otrolig miss, ärligt talat. Det kändes som om de minuterna sammanfattade målskytten Emile Heskey alltför väl. Helt plötsligt kommer ett slumpmål efter lite gruff i straffområdet, men när läget med stort L dyker upp så missar han.


David Bekcham blev i och med sitt inhopp den utespelare som har gjort flest landskamper -109 stycken – för England. Nu är det vissa som höjer rösterna för att rekordet inte borde räknas. I de senaste matcherna har det handlat om inhopp och man måste lägga ihop de senaste 5-7 inhoppen om man ska komma upp i 90 minuter, och därför är det inte ett ”riktigt” rekord enligt vissa.
What a load of bollocks, säger jag. Becks inser och accepterar sin roll i landslaget. Han vet att han i Capellos ögon just nu inte är en startspelare, men vill fortfarande desperat vara med i truppen, bidra med det han kan bidra med och försöka visa vad han går för när han får chansen. Den attityden gör bara att jag respekterar Becks ännu mer än en spelare som slutar när de inte längre platsar. Och självklart ska inhopp också räknas. Varför skulle det inte göra det? Det är ju ett störtlöjligt resonemang som bara bevisar att det fortfarande finns en del Beckham-hat där ute. En av dem som inte tycker att rekordet ska räknas är Peter Shilton, som är den ende som har gjort fler landskamper – 125 stycken – än Beckham. Den gode Shilton verkar vara sugen på att ha kvar rekordet, och det är väl ok. Men att argumentera för att inhopp inte ska räknas är ganska pinsamt, om ni frågar mig.


Jag frågade i lördags vad ni tror att Hargreaves skada har betytt för Uniteds säsong. Både kristoffer och Sadde har stundom saknat Hargo, och menade på att han hade varit en tillgång. Jag är nog benägen att hålla med. De flesta av Hargos egenskaper kan Sir Alex ersätta, men det är inte alla gånger han kan göra det med en enda spelare. Hargreaves är en riktigt bra bollvinnare och jobbar stenhårt samtidigt som han har en väldigt fin fot och är trygg i uppspelen. Båda de sidorna i en och samma spelare har saknats i vissa matcher, speciellt eftersom Scholes inte längre har 50 matcher på en säsong i kroppen. Men jag vet inte om det hade blivit så många poäng mer med Hargo på planen. De poäng som har tappats kan härledas till annat en hans skada. Möjligtvis hade han kunnat göra skillnad mot Liverpool, för i den matchen så förlorade Uniteds innermittfält matchen mot Liverpools dito på knock.


I övrigt från helgen....

...Wales åkte på en tung 2-0-förlust hemma mot Finland. Det var en grymt trevlig match att titta på, och även om Wales hade sina chanser så vann inte Finland orättvist. En av Finlands målskyttar var Jonathan Johansson. Ni vet förstås vem det är – Han lirade en massa år i Charton, och spelade sedan även i MFF i två säsonger. Nu för tiden återfinns han i Hibernian i skotska ligan. I Hibs så har Johansson valt att bara ha initialerna JJ bak på tröjan. Om inte det är humor, då vet jag inte vad som är det.

...Ballack gjorde ännu ett mål för Tyskland när de slog Lichtenstein med 4-0. 40 mål på 92 landskamper är det nu. Det är helt sanslöst för en mittfältare. Det placerar honom på en sjunde plats på listan över Tysklands bästa landslagsmålskyttar genom tiderna. Det placerar honom före spelare som Riedle, Matthäus och Bierhoff och han skuggar spelare som Klose, Klinsmann och Völler. Imponerande.

...Holland slog Skottland med 3-0 i en match där både Kuyt och van Persie blev målskyttar.

...Carlos Tevez nätade när Argentina slog Venezuela med 4-0 i Maradonas första taävlingsmatch som förbunskapten.

...Johnny Evans gjorde mål när han Nordirland slog Polen med 3-2. Den matchen innehöll också helgens strut. Celtics skicklige keeper Artur Boruc har inte direkt flyt med studsen.
Kolla på 3-1-målet här.

...Tottenhams Pavlyuchencko gjorde ett av målen i Rysslands 2-0-seger över Azerbajdzjan.

...Det började så för Irland hemma mot Bulgarien. Richard Dunne gjorde 1-0 redan i den första minuten, men med kvarten kvar så lyckades Kevin Kilbane göra självmål. Det var denna match som sabbade mitt Fredagstips denna vecka. Jag satte enkelkrysset på Sverige och tvåan på Finland, men spiken på Irland sprack alltså. Vi var många som var nära denna vecka, men Niklas klarade sig. Det fanns förslag om ett nytt tips redan på onsdag. Är det ett utbrett önskemål, och vill ni tippa på fredag också i så fall?


Jag satte mig ned igår för att kolla på när Ecuador välkomnade Brasilien till VM-kvalmatch hemma i huvudstaden Qutio. Jag hade inga direkta förhoppningar, utan jag tänkte att jag skulle kolla lite på de Premier League-spelare som faktiskt fanns i elvorna. Där fanns Antonio Valencia (Wigan), Segundo Castillo (Everton), och Man City-trion Felipe Caicedo, Elano och Robinho.

Men ganska snabbt glömde jag hålla fokus på dessa enskilda spelare, istället var jag fast i skådespelet som utspelade sig innan matchen, jag förundrades över hur Ecuador spelade ut brassarna, jag ryste av välbehag över publiken på Estadio Olímpico Atahualpa. Det var ett helt sanslöst tryck redan innan avspark. När nationalsången spelades så stod en av den spelarna och höll sin son i famnen. Alla människor, spelare, ledare, och åsskådare sjöng för full hals, och på innerplanen så stod Ecuadors populäre president Rafael Correa med landets flagga i handen och skrålade för full hals. När nationlhymnen klingade ut så gick president Correa runt nedanför läktaren och viftade med armarna, pratade högt för sig själv och med gester och mimik eldade han på publiken. Vi snackar om landets president nu. Jag vill se Reinfeldt axla den manteln den 6e juni mot Danmark hemma.

När det väl var dags för fotboll så kändes det som om de ecuadorianska spelarna var lika förtrollade som jag. De spelade som i trance och de brassarna hade inte en chans under de första 45 minuterna . I andra halvleken mattades matchen av och Brasilien tog ledningen med kvarten kvar, men Ecuador kvitterade i 88e minuten, och då var det jubel på läktarna, vill jag lova. Exuador förtjänade att vinna mathen, speciellt med tanke på första halvlek. De vann skotten med hela 23-8, men Inters Julio Cesar (en riktig världsmålvakt, i mina ögon) i Brasilens mål stod i vägen för nästan allt.

Jag tappade som sagt en del fokus på de spelarna jag hade tänkt hålla koll på, men jag fick se en trevlig fotbollsmatch med en helt underbar inramning. Jag kan inte minnas att jag har sett Ecuadors landslag spela VM-kvalmatch på hemmaplan tidigare, men från och med nu ska jag ta varje chans jag får.


Jag är tillbaka imorgon.