Holmgrens Hörna

Veckorna går snabbt, måste jag säga. Det är redan dags för Champions Leaguefotboll igen. Ikväll kan både Chelsea och Liverpool avancera till kvartsfinal, och jag kan väl redan nu ta bladet ifrån munnen och säga, att det tror jag att de gör båda två.


När det gäller Liverpool så finns det visserligen några orosmoln på himlen. Det finns nämligen en del skador som oroar. Torres, Arbeloa och Benayoun är alla tveksamma för spel, och dessutom är Albert Riera avstängd. Med andra ord så är det snudd på omöjligt att gissa hur Benitez kommer formera kvällens lag, men vi kan nog utgå ifrån att ett det blir ett något försvagat Liverpool som ställs på benen ikväll. Men med en uddamålsledning i bagaget och ett extatiskt Anfield i ryggen så kan jag inte annat än att hålla Liverpool som favoriter. Historien talar också för de röda. 16 gånger har Liverpool tagit med sig en 1-0-ledning hem till Anfield i en utslagsmatch i Europa Cupsammanhang. 16 gånger har man också gått vidare.

När Liverpool spelade mot Sunderland i ligan för en veckan sedan så spelade Javier Mascherano högerback, eftersom Arbeloa var skadad. Den lille argentinaren gjorde en stabil insats på den för honom ovana positionen. Men om Arbeloa inte kan deltaga i kvällens match så tror jag att det vore ett stort misstag av Benitez att spela med Mascherano på högerbacken även ikväll. Mascherano är i grunden innermittfältare. Han är en bollvinnare, en närkampsspelare, en bra tacklingsspelare och en jobbig jäkel att möta. Att han finns centralt i banan och bidrar till att förstöra rytm och uppspel för Real Madrid ikväll tror jag är en väldigt stor nyckel för Liverpool. Jag har ingen aning om ifall Rafa har samma tankegångar som mig, det får vi se först en timma innan avspark ikväll. Men jag blir faktiskt väldigt förvånad ifall den argentinske lagkaptenen inte återfinns på Liverpool innermittfält ikväll.


Och varför ska man tro på Chelsea då? Tre anledningar. Hiddink. Drogba. Sissoko.

Chelsea har vunnit varje match sedan Hiddink anlände, och just nu är det ett lag med vind i seglen och som andas självförtroende. Spelarna har börjat jobba för varandra och det ser plötsligt ut som om glädjen har infunnit sig i spelet igen. Dessutom så ser Chelseas försvar återigen sådär betongsäkert ut som det gjorde i början av säsongen. Jag har helt enkelt svårt att se Juventus få hål på Chelsea ikväll.

Drogba. Jag har redan skrivit en del om honom här på bloggen på senare tid. När mannen är i bästa form, och dit är han absolut på väg, så är han en av världens mest svårstoppade anfallare, och en spelare som avgör tighta tillställningar med några sekunders individuell briljans eller påpasslighet. FA-Cupfinalen förra året är ett av flera exempel på det.

När Momo Sissoko lämnde Liverpool för Juventus var det många som drog en suck av lättnad, och kanske till och med av glädje. Det går att förstå. Sissoko såg ofta ut att ha problem med det höga tempot i Premier League. Men i Serie A har han kommit mer till sin rätt och han har växt ut till en nyckelspelare för Juve. Att han saknas för Juve är ett stort avbräck. Chelsea har ett tungt och skickligt mittfält med Lampard, Ballack och Mikel (eller Essien som ju är i combacktagen). Det hade absolut behövts en Sissoko som älskar att jaga boll, bryta uppspel och terrorisera sina motståndare. Nu tror jag att Chelsea vinner mittfältet, och därmed lyckas mata en del bollar upp på Drogba. Och får Chelsea in ett mål så är matchen över.


Vad tror ni om matcherna? Vad blir de avgörande faktorerna?


Jag gissar att några av er läsare är slavar under Football Manager? I så fall har ni inget att skämmas för. I en artikel som just nu finns på The Telegraphs hemsida så uttalar sig auktoriteter i fotbollsvärlden om hur realistiskt spelet är.

Visste ni att varenda klubb i de fyra högsta divisionerna har en scout i klubben som jobbar för företaget som gör spelet? Allt för att få fram realistiska siffror på spelarna i spelet.

Hade ni koll på att självaste Everton har betalat spelmakarna för att få obegränsad tillgång till spelmakarans databas med spelare, statistik och scoutrapporter?

När Laurie Sanchez tog över det Nordirländska landslaget så ringde han till spelföretaget för att få prata med den person som var chefsscout över nordirlands lägre divisioner. Vad gör man inte för att hitta ett guldkorn? Några okända spelare testades också i landslaget.

Vill ni läsa hela artikeln så finns den här.


När jag gjorde elvan med Premier Leagues bästa utomeuropeiska spelare i lördags så var det många som påpekade att jag lika gärna kunde ha valt Fulhams Mark Schwarzer istället för Aston Villas Brad Friedel i mål. Jag håller inte med er före fem öre. Friedel är en hel klass bättre i mina ögon. Jag tycker att Schwarzer har passerat zenit och att han ser tröttare, segare och osmidigare ut än tidigare.


På tal om målvakter.

När Craig Gordon kom till Sunderland från Hearts sommaren 07 så kostade han £7M, en summa som kan komma att stiga till (eller redan har stigit till, där har jag faktiskt inte stenkoll) £9M. Just nu sitter han på bänken till förmån för Marton Fulop. Ungraren Fulop kostade £500.000K. Det måste vara lika tungt för Gordon som det är för Sunderlands bankkonto. Gordon måste ju vara ett av de stora fiaskoköpen på målvaktsfronten i England? Inte i klass med Massimo Taibi, kanske, men nog är han en flopp alltid. En dyr sådan.


På tal om Sunderland.

Rade Prica har skrivit på för Rosenborg och är därmed utsläppt ifrån Sunderlands frysbox. Sunderland och svenska spelare verkar inte vara den bästa kombinationen här i världen. Jocke Björklund gjorde väl helt okey jobb, Stefan Schwarz spelade knappt alls på slutet i klubben (han jagade snöbollskastande barn istället), och Tobias Hysén lär väl knappast bli ihågkommen som en legend på Stadium of light han heller. Den allra förste svensken att representera klubben var för övrigt den gamle försvararen och EM 92-hjälten Janne Eriksson. Han gjorde en ynka match under sitt år i klubben. Sunderland verkar inte vara den bästa klubbadressen för svenskar, som sagt.


Nu var det ett par dagar sedan som Man United straffade Tottenham och vann Ligacupen, men jag snubblade över det här sköna citatet från Darren Bent, och kände att jag gärna ville delge er hans insiktsfulla tankar:
”We thought there is no point in practising penalties because you can hit the same spot 10 times out of 10 and, if the keeper can save it, you can't really do anything.”

Man kan lugnt konstatera att Darren Bent och Spurs hade en annan inställning till straffarna än vad Ben Foster och Man United hade. Unitedkeepern Foster kollade på Spurs straffskyttar i sin Ipod före straffläggningen. Bent och Spurs gav blanka fan i att träna straffar. Om målvakten räddar så kan man ju ändå inte göra något. Hahaha.


Dagens Off topic:
Jag ägnade halva gårdagen åt att tänka på kvällens Champions Leaguemather. De känns så stora, mäktiga och viktiga. Så såg jag på kvällen den makalösa dokumentären Deliver us from Evil på SVT. Helt plötsligt kändes inte kvällens matcher så viktiga längre. Det är en uttjatad klyscha, men stundtals ack så sann; Det är bra med perspektiv ibland. Jag vet inte om jag någon gång har sett något så hjärteskärande, eller en så påtaglig och äkta vrede och ångest.


Jag är förstås tillbaka med ett nytt inlägg även imorgon. Där lär bli en del fokus på Champions League även då.

Ha en trevlig fotbollskväll.