Om att se saker som de är. [2009-03-18]
Jag vet inte exakt när det hände, men någonstans har det gått för snabbt, någonstans har fotbolls och supporterkulturen hamnat på villovägar.
Idag ska allt gå snabbt. Resultaten ska komma snabbt, spelare ska prestera från dag ett, tränare ska sätta prägel omgående, en klubb förväntas utvecklas och ta stora steg framåt för var säsong som går. Fan, till och med omställning från försvar till anfall ska gå med blixtens hastighet, annars är inte laget mycket att hänga i julgranen. Häri tror jag mycket av dilemmat ligger. Det är så satans mycket som går så snabbt framåt. Träningsmetoder, fotbollens globalisering med allt vad den innebär, pengarna blir hela tiden större och TV-produktionerna växer. Allting runt omkring fotbollen blir större och större. Men mitt i all det tar det fortfarande lika mycket tid att skapa en framgångsrikt fotbollslag eller att ingjuta en vinnarkultur i en klubb. Mitt i all hets med pengar, teknik (allt från domarheadset till bollar skapade i avancerade dataprogram), och ständig mediabevakning har fansen glömt bort vad tålamod innebär. Vissa verkar till och med ha glömt bort vad klubben de håller på står för.
Liverpool FC. En klubb uppbyggd på socialism och en en-för-alla-alla-för-en-känsla. Då. Idag står det män på The Kop och kallar en 22-årig landslagsbrasse med cirka 50 ligamatcher i bagaget för fitta. Innan matchen har börjat.
Liverpool är en klubb som vinner ligatitlar på löpande band. Då. Idag har man inte vunnit ligan på 19 år. Det tycks fansen ha glömt bort. Det finns en mentalitet bland klubbens fans som går ut på att man nästan har en gudomlig rätt att vinna titlar bara för att man heter Liverpool. Så när klubben kryssar hemma mot Fulham så buas det. När klubben hamnar tvåa eller trea i ligan så pratas det inte om vilka steg framåt man har tagit. Det pratas om hur äckligt det är att ligga efter Manchester United.
Jag inser förstås att alla fans vill att klubben man håller kär ska utvecklas och gå framåt. Men då måste man ju först börja med att definiera vad utveckling och att gå framåt innebär. För mig kan man gå framåt utan att vinna ett ligamästerskap. Man kan knappa in på den eller de klubbar som dominerat den inhemska ligan de senaste åren. För två säsonger sedan slutade Liverpool 21 poäng efter Man United, som vann ligan, och man förlorade fyra av sex möten mot de övriga tre topplagen. Förra säsongen hamnade Liverpool 11 poäng bakom vinnarna Man United och mot de övriga topplagen blev det två förluster på sex möten. Denna säsong är man just nu fyra poäng efter ligaledarna (som har en match mindre spelad), och man har vunnit fyra av fem möten med de övriga topplagen. Under de 29 omgångar som ligan pågått så har man legat etta eller eller tvåa i 25 av dem. Enligt min definition är det att utvecklas och gå framåt, och jag kan faktiskt inte förstå hur man kan motsäga sig det. Jag vill också påstå att om man ser en andra eller tredjeplats i Premier League som något halvdant så har man inte fattat hur bra ligan är, eller hur bra Manchester United, Chelsea och i viss mån Arsenal har varit och fortfarande är. Jag uppmanar inga Liverpoolfans att lägga sig ned och dö och konstatera att United är så bra att en andraplats är en makalös bedrift. Självklart ska klubben och fansen brinna av längtan efter att kämpa sig ikapp. Men man kanske inte ska glömma att stötta sitt lag på vägen dit, även om det inte går så snabbt som man skulle vilja.
Aston Villa. På några år så har Martin O'Neill byggt upp ett lag som är en tuff nöt för alla att knäcka. Steg för steg håller klubben på att lära sig vinna och att lära sig hålla över en hel serie. O'Neill har utvecklat spelare som Agbonlahor, Milner och Young. Han har fått en spelare som Barry att ta det sista steget som krävdes för att räknas som en absolut klasspelare i ligan. Spelare som Laursen och Petrov tycks att hittat ny motivation och vid en relativt hög ålder har de tagit ett steg framåt. O'Neill bygger sitt lag kring en engelsk kärna, en bedrift som många klubbar avundas. Underifrån kommer det en del unga lovande spelare. Den här säsongen har Villa visat att de verkligen är med och slåss om en plats i fotbollens finrum, Champions League – Och det trots att man spelar i världens bästa liga. Innan den här säsongen har Villa de fyra senaste åren hamnat 10, 16, 11, 6 i Premier League. Förra året slutade man på 60 poäng. Den här säsongen har man redan skrapat ihop 52 poäng, och man har under 12 raka omgångar huserat på en fjärdeplats eller bättre i ligan. Om inte det är steg i rätt riktning så vet jag faktiskt inte vad som är det. Villa har inte ligans bredaste trupp. Deras säsong började redan den 19e juli med Intertoto-Cupen. Nu börjar alla matcherna ta ut sin rätt på en del spelare, och laget är inne i en svacka. Vad händer då? Publiken buar. Jag kan inte förstå det. Än mindre kan jag förlika mig med det. Det har hänt så mycket i Villa på så pass kort tid att en liten svacka inte ska behöva framkalla sådant missnöje hos publiken.
Det var väldigt länge sedan som Villa var en riktigt storklubb. Hur kan folk då förvänta sig att de ska klara av att uppträda som en sådan i en handvändning?
Om jag hade varit tillsammans med en tjej som hade mått bra av att vara med i ”Du är vad du äter”, och hon sedan bestämmer sig för att köpa ett gymkort, och sedan flitigt nyttjar detta gymkort. Då borde jag väl ändå applådera henne för att hon går framåt (eller nedåt, hur man nu vill se det) och inte skälla på henne för att hon inte vinner Miss Hawiian Tropic. Eller?
Jag är smärtsamt medveten om hur frustrerande och hjärteskärande det kan vara att för sig själv predika tålamod. Men lika jobbigt som det är att veta att ens klubb är på efterkälken, lika hundra procentigt säker är jag på att saker och ting måste göras rätt. Man kan inte skippa ett steg eller två, eller välja genvägar till framgång. Fråga Leeds. Det måste göras metodiskt. Och att vinna är inte något man bara gör, det är något man måste lära sig. Vissa måste lära sig det för första gången, vissa måste lära sig att göra det igen. Vilket läger ens klubb tillhör, spelar mindre roll. Det viktiga är att man som supporter inser att så är fallet. Att man förstår att ens klubb genomgår en läroprocess. Under den processen har man självklart rätt att kritisera, man har rätt att ställa krav, och jag kommer aldrig påstå att man som supporter gör fel när man gör sin röst hörd ifall man tycker sig se tecken på att något är fel i ens klubb. Men när man kritiserar, ställer krav och höjer sin röst så bör man också sätta saker i kontext, man bör förstå sin nuvarande fotbollsomvärld och man bör skapa sig en sann bild om var klubben faktiskt står i dagsläget.
Väldigt många fans skulle må väldigt bra av att ha en mer rättkalibrerad självbild.
Arsenal vann som väntat mot Hull igår. Men en särskilt enkel resa blev det inte. Barmby gav Hull ledningen efter 13 minuter, och sedan dröjde det ända till den 74e minuten innan Van Persie kvitterade. Med sex minuter avgjorde Gallas på nick.
I mina ögon var det rätt givet att Gallas var offside när han gjorde segermålet. Och det var trist att matchen skulle avgöras så. Resultatet var utan tvekan rättvist, men jag hade hellre sett Gunners avgöra på ett mål som inte var offside. Och det borde de också ha gjort. Chanser saknade de inte.
Matchen fick en del efterspel också. Enligt Phil Brown ska Fabregas (som inte spelade, men som tog sig ned till planen efter slutsignal) ha spottat på Hulls assisterande tränare Brian Horton. Trist om det stämmer.
Har jag förstått det hela rätt så ska Wenger dessutom ha tågat rakt ned i omklädningsrummet och valt att inte ta Phil Brown i hand efter matchen. Ett patetiskt beteende, naturligtvis. Speciellt när man vunnit matchen. Jag vet inte ifall Wenger var sur över Hulls utrpräglade maskningstaktik, eller om det fanns något annat groll. Men när 90 minuter plus tillägg är till ända så ska man kunna vara så storsint att man tar motståndaren i hand. Mycket möjligt hade Brown också ett finger med i spelet här, och det är förstås lika löjligt av honom.
Jag har spelat en jäkla massa fotbollsmatcher i mitt liv. En enda gång vägrade jag tacka mina motstånade efter en match. Då var jag 13 år gammal, och jag fick en utskällning av min tränare som jag sent ska glömma.
Wenger är inte 13 år gammal, han är 59. Han är också tränare på absolut toppnivå. Vilket föredöme. Verkligen.
Just det, ja. Wenger ville naturligtvis inte tillstå att Gallas var offside när han nickade in segermålet. Arsenaltränaren sa så här efter matchen:
"The goalkeeper touches the ball, so he's not offside. For me, it is a goal because their goalkeeper deflected the ball."
Antingen så kan inte Wenger reglerna eller så snackar han bara en massa skit. Vilket som så gör han sig själv till åtlöje. Skrattretande.
Arsenal – Chelsea
Man U – Everton
Vilka semifinaler!
Ikväll har jag själv träningsmatch, och morgondagen lär innebära full rulle på jobbet. Jag ska jobba på att få upp ett inlägg även imorgon. Om inte så räknar jag med att ni håller debatten levande. Det borde finnas en del att säga om dagens inlägg, och det hoppas jag också att ni gör.
Kanske ditt bästa inlägg blogginlägg någonsin! Även om jag är medveten om att vi inte ser på LFC:s säsong som helhet med exakt samma syn så är innebörden i det du skriver om tålamod en exakt spegel av mina innersta tankar.
stående ovation
Jag instämmer med det mesta i inlägget.
Mycket bra skrivet - och viktiga ord. Ett jättebra inlägg, som jag skulle önska publicerades på fler ställen. Inte minst på alla dessa supporterforum (där jag själv gladeligen är med och diskuterar).
Jag har bara läst inlägget en gång, men kan nog helt sluta upp bakom det du skrev.
Det finns dock ytterligare en aspekt som jag tycker är viktig. Och det är att klubbarna fjärmar sig från sina supportrar. Det blir allt svårare att känna sig som en del av klubben, och då kan jag tänka mig att det blir lättare att kalla Lucas Leiva för en fitta.
Med nya klubbägare som är rovgiriga kapitalister, och spelare som byter klubb efter lön och möjlighet att vinna champions league (behöver nödvändigtvis inte vara fel, Torres om du läser detta, hehe) så blir det ju supportrarna som är det som ger klubben kontinuitet och en identitet.
Vissa spelare verkar inte fatta att de inte vore ett piss utan sina supportrar. Utan en kontext skulle ju ingen bry sig ett skit om nån som är bra på att sparka en boll över gräs. Ibland känner jag att spelarna och klubbarna får de supportrar som de förtjänar - även om jag tycker att supportrarna har ett stort ansvar för att fortsätta stå för det goda i klubbarna.
David, det skulle vara intressant att höra vad du tycker om Share Liverpool. Kanske har du dryftat det tidigare och jag har missat det...
Riktigt bra inlägg!!
Tänkvärt och intressant att läsa, håller med dig på allt, även fats det tog emot när du kritiserade Liverpoolfansen;-)
Keep up the good work:-)
Instämmer även jag. Bra skrivet som fan!
Har själv aldrig förstått de där med att bua ut sitt eget lag och sina egna spelare när det går dåligt. Det är då dom verkligen behöver stödet. Har aldrig buat ut mitt lag och kommer aldrig göra det. Visst man kan ha höga krav ibland men inte fan hjälper det om man slänger skit på dom?
Förstår inte hur de Aston Villa-fansen som buar ut dom kan bete sig så.. en enorm bedrift att dom är där dom är, att dom kan hamna bland de "big four". Everton klara de sist 04/05.
Var nere i Helsingborg för nåt år sedan och såg Blåvitt spela, detta var i slutet av säsongen och laget var ute ur toppstriden. Dom spelade ganska rötet och låg under med något mål, då ville delar i publiken att vi skulle gå därifrån i protest (för ett tag eller om de va matchen ut minns jag ej..) Dessa idioter skrek ut denna uppmaning till klacken. Vafan skulle de hjälpt? Pinsamt.. Som tur var stod de allra flesta kvar och stödde sitt lag. Som det SKA vara!
Aja, keep up the good work!
Mycket bra!
strålande skrivet!
Tycker också aspekten som "Jax" nämner är viktig, klubbarna fjärmar sig allt mer. Det är mer rättfärdigt att ställa högre krav på spelare idag än förut. Många spelare väljer klubbar efter plånboken och med så pass mkt pengar som de tjänar ska de fan kunna prestera därefter. De ska uppträda proffesionellt och ha rätt inställning till matcherna. En spelare som går in halvhjärtat i närkamper, eller lunkar på mittplanen som Guti, förtjänar att bli utbuad.
Att laget i helhet är på rätt väg och att prestationen över hela säsongen sett är godkänd är inte skäl nog till att förbjuda buande av laginsatser eller enskilda spelare om de har tafflig inställning.
om exempelvis leiva är en undermålig spelare är väl visat missnöje ett av få sätt för supportrarna att påverka sin klubb.
Så mkt pengar, energi och känslor som supportrarna lägger ner på sin klubb ska de faktiskt ha rätt att bua när de inte är nöjda.
Klockren träff midskepps! Den bästa text jag läst av dig, med råge.
Klumpen. Jag har dock aldrig förstått varför man ska gå på enskilda spelare? Som Liverpool-supporter tycker jag att vi är en enhet - spelare, ledare och supportrar och att vi står upp för varandra. Däremot är det både vår rätt och plikt att ha åsikter - men att inte stötta spelarna har jag aldrig förstått. Lucas (som ju är det stående exemplet numera, vad hände med Kuyt!?) är inte min favoritspelare, men jag ser hans positiva sidor och kommer alltid att backa upp honom när han spelar för Liverpool. Sen kan jag ju tycka att de gör en skitmatch ändå.
Instämmer i hyllningskören. Mycket bra skrivet och tänkvärt innehåll. Som någon annan sade, detta är ämne för ett större forum!
Dock lite väl hård i din ord mot Gunners givetvis. Är det någon som längre orkar bry sig om AWs små utspel? Om han inte tog i hand eller inte och i såna fall varför det får vi nog aldirg veta. Men att han uttalar sig som han gör om målet... så har han agerat sen han kom till oss och kommer fortsätta att göra, på exakt samma sätt som Rafa kommer fortsätta förespråka sin fotbollsdödande taktik. Det är såna de är, de här farbröderna.
Att Fab skulle spotta på någon... njaaa, känns lite osäkert va? Skrev just om min syn på den saken...
klumpen//
Ett bättre sätt att visa sitt missnöje på är väl att inte betala den dyra matchbiljetten och strunta i att gå på matchen.
Att man kan ställa högre krav nu bara för att fotbollspelare tjänar med håller jag inte riktigt med om. En spelare blir ju inte bättre ju mer spelaren får i lön. Man ska väl kräva att alla gör sitt bästa, oavsett vad de tjänar.
Däremot borde det ställas högre krav på de som erbjuder spelarna deras höga löner.
David//
Det var väl ganska länge sedan det blev "okey" och en "axelryckning".
Att gå på fotboll har utvecklat sig till ett forum för män att att pusta och frusta ut sina frustrationer och aggresioner. Både genom buanden, hatramsor och otaliga könsord. Till spelare i motståndarlaget, egna laget, tränare, domare samt övrig publik.
Tack för allt beröm och alla kommentarer. Keep em comming! Jag kommer med med min feedback senare....
David//
Bra skrivet om klubbars utveckling. Det är en väldigt intressant fråga för mig som Arsenalfan. Ibland kan jag tycka att det låter på dig som om Arsenal är en klubb som, kanske inte att den går bakåt, men att den står still. Vad är din åsikt där?
Angående Arsenal - Hull igår så vill jag påpeka ett par saker:
Offsidemålet:
1. Det är offside
2. När bollen slås av Nasri är Gallas inte offside.
3. Vad som gör att Gallas blir offside är att Djourou får en touch på bollen.
4. Dock är det 5 spelare inklusive målvakten som hoppar efter bollen och den ändrar varken riktning eller fart av djourous touch.
5. Däremot när den senare boxas av målvakten är det väldigt tydligt att någonting har hänt. Därför luras domaren.
6. Handen på hjärtat, Hur många såg direkt att bollen touchade Djourou innan målvakten? Svårbedömd situation.
Spottloskan:
1. Från Hull hör man först att "Cesc Fabregas rusade in på planen och spottade på Hulls assisterande".
2. Efter att Setanta visat bilder där Cesc går runt och gratulerar sina egna utan att spotta på någon ändrar sig Hull och säger att "Det var i spelartunneln det hände".
3. Cesc är precis som alla andra helt oskyldig tills motsatsen bevisats.
Wenger agerande:
1. Wenger har självklart lika svårt som alla andra efter att bara sett målet live vem som rörde bollen eller inte.
2. Setanta är källan till Wengers kommentar om målet.
3. När Setanta efter matchen visar Wenger situationen så visar man en stillbild där bollen precis boxas av målvakten och Gallas är offside.
4. Detta förklara Wengers uttalande om att när bollen slås av Nasri så är Gallas inte offside, och då spelar det ingen roll om målvakten rör den. Vad skulle du ha sagt i samma situation?
Handskakandet:
1. Setanta visar även en repris på detta.
2. Wenger går mot mitten och tittar otaliga gånger bort mot Hull sektionen.
3. Ingen Phil Brown.
4. Wenger börjar gå mot tunneln, men försäkrar sig genom att titta efter Brown en gång till.
5. Ingen Phil Brown.
6. Vad jag vet så brukar man skaka hand direkt efter slutsignalen.
7. Det är väl ungefär lika alla att bli nekad en handskakning som att stå och vänta på en?
Glömde en sak:
Det är inte förbjudet att bua, men det är inte pga att man lägger mycket pengar. Det är ingen som tvingar en supporter att lägga pengar på sin klubb. Vad som dock är säkert är att du tar lika mycket från din klubb när du buar som du ger till den när du betalar pengar.
Det är ju en balansgång helt klart? Ingen är mer än människa, supporter eller spelare!
Men som Jax och Klumpen nämner så klubbarna är inte riktigt längre en del av samhället, dem har blivit globaliserade företag med konsulter som kan säljas, vidarebefodras, utlånas, rekryteras, etc...
När spelare tjänar dem summor som dem faktiskt gör, tar röda eller gula kort för att dem faktiskt vill vara lediga julhelgen med familjen och inte bryr sig ett skit om hurvida fansen känner sig, John Terry parkerade sin SUV på McDonalds handikapp parkering fick böter på 70£ och stod där hela dagen.
Klubbarna byter lagets tröjfärger varje eller vartannat år för att kunna sälja "årets" skörd av nya tröjor och därmed få in nytt kapital till klubben.
David du nämner på att LFC är byggd på socialism? På vilket sätt då? LFC grundades av ägaren till Anfield för att Everton FC inte ville betala en högre hyra och dem flyttade till Goodison istället, (kapitalism så det skriker...) så han rekryterade skottska hamnarbetare som skulle göra jobbet, och det tog några år innan grunden var lagd och man började vinna.
The peoples club är egentligen Everton FC, och är den allmänna idrottsklubben i Merseyside om nu vill kalla den för det...
När spelare som tjänar 10.000 pund i veckan eller mer kontra en vanlig arbetare som kanske tjänare runt 1000 till 2000pund i månaden (jag tjänade själv runt 900pund efter skatt när jag bodde i England och jag var "normal betald"), och jag fick jobba som en hund för mina pengar. Medans en spelare som får alla hjälp som finns tillgängligt, proffessionella tränare, mentala coacher, kostrådgivning, gratis gym, gratis simhallar, etc... ALLT som kan behövas för att dem ska lyckas, och så går dem och lunkar lugnt på plan...
Vet inte om du läste om plastgrisen i Aftonbladets Sportmagasin om Liverpool??
För alla som inte vet vad det är ger jag en kort version, under 90-talets mitt så hade ungdomsspelarna och A-lags spelarna en liten platsgris som fick plats i handen, som dem skickade över till varandra under frisparkar, hörnor, avblåsningar, och den som hade den kvar sist när slutsignalen gick fick betala lagmiddag för alla...
Vilket slutade med att man brydde sig inte om matchen utan man försökte bara fokusera på att skicka den vidare till nästa spelare... oavsett om man vann eller förlorade?
STÖRTLÖJLIGT!! Då har folk offrat sina sista pengar för att just det "stödja" sitt lag i vått och torrt och så får man sån här skit tillbaka?
Biljettpriserna är en annan sak, idag kostar en matchbiljett 36pund ifall man får tag på en officiellt. Annars kan priserna uppgå upp till 300pund eller mer beroende på vilken match?? Hur är det ens möjligt att stödja sitt lag, mer än att sitta i TV-soffan?
Har man betalt 300pund för en match då vill man ha valuta för pengarna, och så ser man 0-0 match där spelarna inte har någon koll på varken ut eller in, och tränaren står med händerna i fickan och mumlar... och efteråt säger att dem skapade ju iallafall chanser??
Sen har vi aspekt 2 i det hela, och det är förväntningar, och hopp som brister, besvikelser och där är vi olika som människor, vi alla har olika sätt att hantera en motgång, vissa kan inte ens hantera en motgång överhuvudtaget, medans andra borstar av sig skiten och reser sig upp på en gång, medans den tredje tar lång tid att resa på sig...
Jag skulle väl personligen vara väldigt lugn oavsett om jag sett en kryssmatch, för jag har aldrig varit den personen som frodas i klackar, skrikiga miljöer, och stå och skämma ut sig och bua är väl något jag skulle dra mig för...
Däremot kan jag förstå att andra gör det, samma sak med G.Barry historien, vi har en lagkapten i Aston Villa som har blivit uppfostrad i klubben sen tonåren, tagit sig förbi alla hinder och är en hjälte för många, och i sin topålder (27-32år) vill han byta klubb för att få möjlighet att spela Champions league och framförallt vinna titlar??
Jag trodde att det handlade om ditt lag, och att du spelade för att det var roligt?
Hur skulle ni reagera ifall S.Gerrard säger efter nästa säsong ifall LFC inte vinner något, nämen tack alla LFC fans för det stöd ni har nu gett mig, men jag ska dra till Manchester United och vinna PREM innan jag lägger av?
Snacka om förräderi?
Nu skulle han ALDRIG göra det, men jag nämner det hypotetiskt... Samma sak känner väl Aston Villa över G.Barry, för dem är LFC en konkurrent och ett hot mot deras liga ambitioner och Champions league fotboll!!
Allt är relativt, man kan varken döma för eller emot... speciellt inte när klubben faktiskt tar pengar för att visa upp fotboll, hade det varit gratis, visst då hade det varit en helt annan sak...
Fridenz
Ps: ursäkta för det långa inlägget!
Alright, här kommer lite (läs mycket) respons på era kommentarer:
Jax:
Kul att du (och även Murphy) anser att texten fötjänar att läsas av många. Feel fri att länka till den. Brukar själv inte länka till mitt eget så ofta - Känns lite förmätet.
Den aspekt du tar upp är viktig och intressant. Klubbar främjar sig ifrån supportrar och det blir svårare att leva med sin klubb, och till viss mån har du rätt i att en klubb får det support den förtjänar. Men det handlar det återigen att värdera vad som är förtjänt/oförtjänt, och det handlar om vad man anser sig ha rätten att kräva av klubben - Och som texten säger; Här tycker jag ibland att många har en skev kravbild.
Aggeräger:
Jag det är alltid tufft att höra kritik om något man älskar. Men jag tror att man måste vara öppen för en sådan kritik om man ska kunna utveckla sitt kärleksförhållande.
klumpen:
Precis som Björn har jag lite svårt för kopplingen höga löner/högre krav på spelarna. Man kan ställa krav på spelarna för att fotboll är deras yrke, men det hade det varit även med en lägre lön. Och precis som texten säger så anser jag självklart att fans har rätt att göra sina röster hörda när de på ett eller annat sätt ser missförhållanden i sin klubb. Lata omotiverade spelare är ett sådant exempel. Men frågan är om några minuters buande mot laget eller enskild spelare gör något alls för tat få till en ändring på det som man är missnöjd över. Det finns andra mer effektiva kanaler.
Vad gäller Levia har det aldrig handlat om lathet, snarare att många anser honom undermålig. I min värld hjälper det inte att vända sig emot honom under en fotbollsmatch. Inget kan bli bättre av det. Om man anser att fansen har "rätten" att bua så bör man ändå ifrågasätta värdet i det.
Björn:
"Däremot borde det ställas högre krav på de som erbjuder spelarna deras höga löner".
Så rätt, så rätt.
Kanske har det, som du säger, varit så länge....
Men när blev det en axelryckning och varför? Jag har tänkt så det knakar och begriper inte riktigt. Jag för ett resonemang om det i texten, men jag vet inte om jag är på rätt spår.
Murphy:
Orkar någon bry sig om Wengers uttalanden? Well... Jag gör det, för de provoverar mig rätt mycket stundtals. Och jag köper inte jämförelsen med Rafas tråkiga fotboll. Rafas tråkiga fotboll går inte ut över någon, den är inte verklighetsfrånvänd eller kontroversiell. Man kan inte jämföra en taktisk preferens med märkliga uttalanden eller en ständig vilja att ta på sig martyrkostymen.
Att vi sedan inte har samma åsikt om vad som är fotbollsdödande taktik är en annan femma. Rafas Liverpool gjorde, med cuperna inräkande, flest mål av alla engelska lag förra säsongen. Fler mål än det lag som vann PL och CL. Inget lag har heller gjort fler mål än Liverpool i ligan denna säsong. Men det är som sagt en annan debatt.
Svanström:
Du får förlåta mig lite nu, jag menar inte att låta arrogant, men det faktum att du gör punktlistor där du (bort)förklarar/försvarar händelser/uttalanden sper på min tes om att Wengers sätt att uttala sig i media smittar av sig på Arsenalfansens attityd. Jag känner få Arsenalfans idag som inte letar obskyra bortförklaringar till poängtapp eller märkliga beteenden hos sina spelare. Nu placerar jag dig inte i den kategorin - Men jag finner det något märkligt att du går i försvarsställning, även om du gör det helt och hållet fredligt.
Ditt resonemang om Fabbe är förstås korrekt. Fabbe är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Jag tog heller aldrig ställning till sanningshalten i det, så behövde han verkligen ett försvarstal i miniatyr här?
Vad gäller offsiden spelar det ingen roll ifall Wenger trodde att målvakten också var på bollen. Man ser inte i situationen exakt vad som händer, men man fattar ju direkt att det inte bara är egen spelare, och att det rör sig om något slags ihopslag. I ett sådant läge är det alltid offside. Även om Myhill också är på bollen så är det offside. Det borde väl Wenger veta?
Och vad jag skulle ha sagt? Något i stil med: "Det var nog ett misstag av domarna, men ärligt talat har jag inte så dåligt samvete - Vi förtjänade verkligen att vinna idag".
Det hade varit 100% sanning.
Vad gäller den utblivna handskakningen så är säkert även Brown att skylla - Och han är då lika löjlig eller kanske ännu löjligare än Wenger. Det skrev jag också i texten.
Tycker jag att Arsenal är en klubb som står still? Väldigt intressant, men en svårbesvarad fråga. Har faktiskt funtat på ett temainlägg om Gunners. Kanske bör man vänta till efter säsongen. Men jag ser ett tydligt problem, och det är att Wenger är så jävla bra på att bygga lag att han inte vet när han ska sluta bygga. Någonstans bygger man ett lag för att få en slutprodukt - En generation av högklassiga spelare som ska utgöra kärnan i ett lag som ska utmana om titlar i fler säsonger i följd. Ibland känns det som om Wenger själv står ivägen för denna slutprodukt genom att hela tiden slussa fram nytt, och stundtals sälja någon som skulle kunnat bidra till stommen.
Jag lovar att utveckla resonemanget mer vid ett senare tillfälle.
Jag gillar ditt tillägg om buandet.
Tzaren:
Som jag skrev till klumpen så anser jag inte kopplingen till alla pengar vara en helt hållbar koppling. Jag aner också, precis som du säger, att fans har rätt att ställa krav och framföra kritik. Min stora poäng är ju dock att när man gör det så måste man sätta saker i kontext och noggrant granska och förstå sin fotbollsomvärld.
Att jämför en eventuel Gerrardövergång till Man U med en Barryövergång till Pool går ju inte. Villa och Pool må vara konkurrneter, men de är inte bittra rivaler.
Jag ser inte heller problemet med spelare som har höga personliga ambitioner och vill vinna titlar. Så länge spelaren i fråga är rak mot sin klubb och lyckas lämna på ett värdigt sätt är det helt ok. Lex Torres, Drogba, Berbatov.
Kanske borde jag ha sagt att Liverpool är en klubb vars framgångar är formade av socialism. Det är förstås inte själva grundandet av klubben jag syftar på. Jag vet att du känner till Liverpools bakgrund som arbetarstad och Shankleys filosofier lika väl som jag.
– Socialismen jag tror på är den där alla jobbar för varandra. Så ser jag ser på fotbollen, och så ser jag ser livet.
/ Bill Shankley.
Det är denna mentlitet jag menar har genomsyrat klubben genom åren.
Be inte om ursäkt för långa inlägg! I like!
Ok, så man kan/bör inte ställa högre krav på folk med höga styrelsearvoden än vanliga arbetare då heller? Skrattretande att ni inte finner en relation mellan inkomst och prestationskrav. Så Torres förväntas inte göra mer mål på en säsong än Ngog?
Jag säger inte att hatramsor och hot om våld hör hemma i fotboll. Men att bua och visa sitt missnöje kan vara sunt och tecken på kärlek för klubben, att man bryr sig. Hellre buande än att bara sitta tyst. Hellre buande än att vråla hejaramsor när spelarna allt annat än förtjänar det. Jag älskar stämningsfulla läktare där publiken lever sig in. Då måste man även kunna leva ut de gånger då man blir besviken.
Att inte betala matchbiljett och istället sitta hemma i soffan känns som en betydligt sämre idé än att gå till arenan och vädra mitt missnöje. Det behöver ju inte alltid vara klubben man är besivken på utan otacksamma och bortskämda spelare som inte gör sitt yttersta.
Klumpen:
jo klart han förväntas göra det men beror inte på hur mycket han tjänar...Torres är bättre, mer erfaren i området och gjorde 20-talet mer mål än En Grogg ifjol. hade Torres haft en lön i klass med en dålig sommar-jobbare hade jag ändå ställt krav på denne.
ja brukar vara relation mellan dessa ja men ska man börja bua för löner så kan man lika gärna följa någon Saab/Volvo chef...
Klumpen//
Blir en spelare bättre om han tjänar 5000kr, 50000kr eller 500000kr i månaden har? Förväntningarna blir ju självklart högre när en klubb lägger ut mer pengar på en spelare, men det enda man kan kräva av en spelare är ju att han gör sitt bästa.
Sedan hoppas man att de som bestämmer i klubben värvar rätt och ger spelaren den lön han är värd. Precis som att styrelsen i ett stort företag anställer en vd med rätt kompetens och ger den en lön som är befogad.
David//
Ja delvis tror jag att det är som du säger att det mer o mer krävs snabba resultat samt att tålamod och verklighetsförankring brister.
Att det blivit "okey" och en "axelryckning" tror jag även beror på att den övriga publiken inte vågar eller orkar göra någonting åt det. Det finns en hel del ur intelligensreserven som vistas på fotbollsläktare och många drar sig nog från att gå in i diskussion med dem. Nu pratar jag dock inte så mycket om "buandet" utan mer om andra otrevligheter som förekommer på macho och testosteronstinna fotbollsläktare.
Att bua ut sitt lag eller visa missnöja på annat sätt när hoppet fortfarande finns kvar tycker jag inte är ok. Men att folk buar när slutsignalen gått och laget underpresterat har jag förståelse för.
Min poäng med att inte betala matchbiljetten och göra något annat än att gå på matchen är att om en klubb tappar publik förstår de (för hoppnings vis) att något är fel och rättar till det.
Det kan finnas bättre sätt att visa sitt missnöje och försöka få till förändringar än att köpa en dyr matchbiljett och bua.
klumpen>>
Man förväntar sig mer av en dyr spelare, och dyra spelare har oftast högre lön. Men det är ju inte lönen/prislappen, utan statusen/kvaliteten på spelaren som gör att man förväntar sig mkt. Att den erkänt bättre spelaren sedan har en högre lön är ju en annan femma.
fullastistan>>
Det stämmer. Det var två säsonger sedan. My bad. Exakt hur full du är har jag dock ingen aning om.
David:
Angående mitt förra inlägg i punktform så har jag ägnat mer tid än vad som är hälsosamt till att förklara dessa sakerna för oräkneligt många människor det senaste dygnet. Och ja, det kanske bara stärker din tes om att Arsenalfans är som dom är. Antar att det är något av en bieffekt då en yttre faktor påverkar vår annars så perfekta fotboll. ;)
Vad som dock inte framgick av mitt förra inlägg, trots punktform ;), var att om Djourou inte hade varit på bollen, vilket han knappt var så hade Gallas inte varit offside! Domaren drog alltså slutsatsen att det bara var Myhill som rörde bollen, därav godkändes målet, dock felaktigt.
Din tes om Arsenal som klubb känner jag igen. Det är den vanligaste bilden av Arsenal från "utomstående", om du ursäktar. Arsenals problem det senaste åren har helt klart varit att generationsväxlingen har gått för snabbt. Ser man mellan ligagulden 98, 02 och 04 så har det varit vissa spelare med åtminstone två av gångerna varje gång. Om Arsenal vinner ligan inom de närmaste åren är det bara Touré som var med 04. Detta är ett problem. Men jag antar att det är en bieffekt av att man själva finansierar en arena + diverse övriga projekt på 5 miljarder SEK.
Ytterligare ett tillägg (lätt att vara efterklok).
Min försvarställning i mitt förr, förr, förr, förr? inlägg var inte riktad mot dig David. För att ta ett exempel så ser Många Fabregas (läs Paul Kemeny, Englandsredaktionen på Svenska Fans) som en spottande kobra idag. Vilket jag självklart kan irritera mig på!
Svanström>>
Kan helt klart fatta att man stör sig på att Fabregas "döms" utan att ngn utomstående faktiskt vet vad som hände. Jag hoppas att det inte stämmer, för jag avgudar Fabregas som fotbollsspelare. Ärligt talat så kommer jag inte sluta gilla honom även om han drog iväg en loska. Min näst intill homoerotiska kärlek för Totti består....
Man kan förlåta och gå vidare.
Ju fler ggr jag tittar på offsidemålet deto mer anser jag att domarna borde ha sett offsiden. Två Arsenalspelare går upp mot en Hullförsvarare och Myhill. Hullförsvararen blir inklämd och det är uppenbart att han inte nickar bollen. Då återstår Myhill. Och att han egenhändigt, utan ihop slag skulle slänga sig framåt, men boxa bollen bakåt i en sådan båge är ju nästan utopiskt. All logik säger att en Arsenalspelare var på bollen, och då ska det vara offside. En stor domartabbe, ärligt talat. Men... Gunners ägde Hull. De hade fortfarande kunna bli ett 2-1-mål även om Gallas mål inte kommit, och segern var verkligen rättvis. Därvid lag är det inte så mycket att hänga upp sig på. Det måste bara ha varit sjukt tungt föt Hull. Och eftersom jag inte höll hårt på ngt av lagen så lider jag med underdogsen, det brukar jag, och många med mig göra. Även du när Gunners inte spelar, eller?
Min tes om Arsenalfans gäller förstås inte alla, och den gäller inte bara Arsenalfans. Och jag hoppas du förstod att jag inte ville låta dryg. Jag tror helt enkelt bara att börjar och slutar med tränaren många gånger. Håller man hårt på ett lag tar man (inte minst som ung supporter) det tränaren säger och gör det till sanning. Och just Wenger är väldigt bra på att prata ibland.....
Att bua ut sitt lag i motgång eller efter en dålig prestation är inte rätt, tycker att man ska stötta sitt lag i medgång och motgång. Jag vet att det är lätt att man surar ihop framför TV:n eller på läktaren efter ett dåligt resultat typ 0-0 mot Stoke på hemmaplan, men att bua ut dem under och efter matchen hjälper ju föga snarare tvärtom. Klart att man måste få visa sitt missnöje, men i slutändan vill man ju ändå hylla sina hjältar och stötta dem till ett bättre resultat i kommande matcher.
Glömde ju säga att du gör ett kanonjobb David! Bra inlägg om ett viktigt ämne inom fotbollskulturen!
Angående det oturliga i att Wenger missade offsidesituationen eller vad det nu än är han påstår sig ha missat under matcher:
Iaf på Anfield, en betydligt mer åldersstigen arena med fler bakåtsträvande funktionärer i organisationen, så har mig veterligen varje manager tillgång till en monitor där de kan se repriser på matchsituationer direkt under match. Om fallet är så på Emirates vet jag inte men det förefaller väl ganska rimligt? I så så fall sätter det Wengers ursäkter i ett avsevärt pinsammare ljus.......
Kriss
Om de har en halvtaskig inställning och dålig attityd så förtjänar det inte hyllningar. Jag älskar klubben och spelare som gör bra saker för min klubb. Jag älskar inte spelare bara för att de spelar i klubben.
De får all min kärlek ifall de ställer upp helhjärtat för min klubb. De får stående ovationer och massvis med hyllningar så länge de gör sitt bästa. Men jag tänker inte ge bort all min kärlek villkorslöst. De får se till att förtjäna det.
Sen tycker jag det verkar som om vi alla är eniga om att det finns en relation mellan förväntingar på prestation och lön.
...och givetvis buas det inte åt lönen utan åt att prestationen understiger förväntingarna.
klumpen>>
"De får all min kärlek ifall de ställer upp helhjärtat för min klubb. De får stående ovationer och massvis med hyllningar så länge de gör sitt bästa. Men jag tänker inte ge bort all min kärlek villkorslöst. De får se till att förtjäna det."
Det tycker jag var jävligt bra sagt. Det är klubben som alltid kommer bestå, då är det också den som är föremålet för merparten av kärleken, inte spelarna. Min enda invädning är fortfarande att jag inte ser vad det ska ge att bua under match. Och innan man buar bör man definera vad dåligt och bra är. Det är ju det där med självbild och kontext som är hela textens poäng.
"Sen tycker jag det verkar som om vi alla är eniga om att det finns en relation mellan förväntingar på prestation och lön."
Nja. Det finns en realtion mellan kvalitet och förväntingar. Owen slog igenom tidigt och hade en grym period i LIverpool innan han blev en väbetald spelare. Han var så bra att jag hade höga förväntningar på honom trots att han hade låg lön. Att det sedan oftast är så att hög en spelare av hög kvalitet sitter på en hög lön är fortfarande en följd. Det är inte den höga lönen som skapar förväntningar. Men jag vet inte... Nu är vi kanske inne lite på ekonomi och då kanske det finns kopplingar du ser som inte jag ser. Pengar... Not my strong suit.
