Holmgrens Hörna

Nu när fönstret är stängt kommer den utlovade listan med de tio bästa värvningarna under sommaren. Precis som när jag listade de sämsta värvningarna så kommer jag ta hänsyn till vad spelaren ifråga kan bidra med direkt. Kanske kommer Liverpools Aqulilani göra en fin vår och vara en nyckelspelare för Liverpool under kommande säsonger. Men det spelar ingen roll här. Det är nu som gäller. Listan bygger också på förväntningar. Man förväntar sig exempelvis väldigt lite av Chelseas Daniel Sturridge. Skulle jag ha en känsla av att ynglingen får en del förtroende och lyckas göra 8-10 mål den här säsongen så skulle jag ha tagit med honom på listan, medan det självklart finns en helt annan kravbild för Carlos Tevez. Den sista parmetern jag har tagit hänsyn till är priset. Men det är inte ur den något snedvridna men ack så vanliga forum-vinkeln "Gratis kan aldrig var dåligt" som jag har tittat på prislappen. Jag har helt enkelt försökt resonera kring vad som är "good value".

Here goes.

10. Jamie O'Hara. Från Tottenham till Portsmouth, säsongslångt lån.
O'Hara är en tuffing som kan spela både till väntser och centralt på mittfältet. Jag tror att han kan få något av en genombrottssäong i år ifall Pompey inte får det för jobbigt (starten är illavarslande) som lag. Att Spurs kan tänka sig att låna ut 22-åringen kan ju tyckas vara ett bevis på att han inte håller för ett lag på över halvan. Jag vill inte riktigt se det så. O'Hara har stentuff konkurrens i Spurs. Där finns spelare som Palacios, Jenas, Modric, Huddlestone, och Kranjcar. Att inte vara riktigt redo för att slå sig in i den konkurrensen är inte det samma som att vara en dålig spelare. Det skulle förvåna mig ifall inte O'Hara blir given på Pompeys mittfält, och det skulle förvåna mig lika mycket ifall han inte gör en hel del nytta. O'Hara behöver speltid, Pompey behöver en tuff, ambitiös och hårt arbetande mittfältare. Win-win.

9. Tuncay. Från Middlesbrough till Stoke, £5M.
Jag gillar ju verkligen Tuncay, och jag är förvånad över att ingen av klubbarna på över halvan av PL var med och högg. Liverpool, Villa och Chelsea rapporterades vara intresserade i omgångar, men till slut snappade alltså Stoke upp den turkiske landslagsmannen. Stoke har inte den bredaste truppen i PL, och på vänsterkanten på mittfältet så finns egentligen bara Etherington som fullgott alternativ. Tuncay är ett utmärkt alternativ på den platsen (och i anfallet), och han lär ge Etherington välbehövlig konkurrens. Tuncay är mångsidig, arbetar stenhårt, han har inga problem att underkasta sig kollektiv och taktik, och han bidrar med en hel del offensivt. För mig är han en spelare som skulle kunna växa än mer i en riktigt spelskicklig omgivning. Det har han väl inte direkt i Stoke. Jag räknar därför inte med någon braksuccé för Tuncay, men jag är övertygad om att han gör 10+ poäng och att han varje vecka kommer bidra med stenhårt jobb.

8. Barry Ferguson. Från Glasgow Rangers till Birmingham, £1.25M.
Rangers-ikonen har testat PL tidigare. 03-05 var han i Blackburn, dock utan att göra någon direkt succé. Vad talar egentligen för att det ska bli bättre denna gång? PL är bättre idag än för 4-5 år sedan, Ferguson är ett antal år äldre, och Birmingham säsongen 09/10 är inte ett särskilt mycket bättre lag än vad Blackburn var 03-05. Skillnaden den här gången är väl att väldigt få har höga förväntningar på Ferguson denna gång. När han gick till Blackburn kostade han £7.5M, och bra många fler klubbar än Blackburn var ute efter honom. Han var ett riktigt hett namn. Nu är han en i mängden i Birmingham. Han är en spelare utan stora förväntningar på sig, i en klubb utan stora förväntningar på sig. Jag tror att han kan göra riktigt bra ifrån sig under landsmannen Alex McLeish. Det är ingen dålig fotbollsspelare vi pratar om. Har man gjort 300 matcher för Rangers har man gjort något rätt. Birminghams sätt att spela fotboll passar också Ferguson som hand i handske. Hårt jobb, kollektivet framför allt, och en för alla, alla för en. Den här gången är också Ferguson i slutet på karriären, inte mitt uppe i den. Kanske kan ha se den här vändan i PL som ett sista stort äventyr, istället för flytten som ska göra honom till ett aktat namn i Europa. Lite mindre nervös inställning till det hela, kort och gott. Priset är riktigt humant, och hur man än vänder och vrider på det så har Birmingham hittat en riktigt rutinerad spelare som jobbar stenhårt, och det för mindre pengar än vad Charile Davies hade kostat.

7. Antionio Valencia. Från Wigan till Man Utd, £16M.
Valencia har inte tagit United med storm, och det var väl kanske inte heller att förvänta sig. Laget genomgår en del förändringar, och saker och ting måste sätta sig innan man kan bedöma klubbens nyförvärv. Men jag har från dag ett varit övertygad om att Valencia är ett mycket klokt köp av United. Här har vi en snabb ytter med fin teknik och en bra inläggsfot. Och han är inte äldre än 24 år. Det kommer bli mumma för Sir Alex att få forma och bearbeta Valencia. Det lär adlrig bli någon stor målspruta av Valencia, men det är det väl inte många som tror heller? Det kommer däremot bli en poänggivande spelare, och det kommer att bli en spelare som tillför mycket till Uniteds offensiv. Valencia har egentligen redan alla verktyg klara för att bli en mycket väl fungerande ytter under Sir Alex. Jag tror inte att det tar alltför lång tid innan han visar varför han blev hämtad till de regerande mästarna.

6. Lee Cattermole. Från Wigan till Sunderland, £6M.
Folk gillar att prata om Cattermole som dåren, idioten, övertändningen personifierad, och som den unga mannen med de galet vårdslösa tacklingarna. Det finns självklart en hel del sanning i det. Cattermole är ingen snäll fotbollsspelare, och stundom går han över gränsen. Men däremellan måste han vara helt underbar att ha som lagkamrat. Han är spelaren man hatar att möta, men älskar att spela med. Han ger sig aldrig, han är hård i kroppen, och även om man ofta minns de fula tacklingarna så ska man också försöka komma ihåg att många tacklingar sitter klockrent. Cattermole må vara oborstad och orutinerad, men det är jävlar i mig ingen dålig närkampsspelare. Dessutom tycker jag att hans fotbollskunskaper är underskattade. Han slår inga genomskärare på 40 meter, eller drar två man samt målvakt och rullar bollen i nät. Men nog slår han en hel del passningar till rätt adress, visst kan han behandla en fotboll, och spelförståelsen är det inget större fel på. När han lär sig när han ska hålla igen och när han ska smälla på så kan det mycket väl bli en landslagsmittfältare av Cattermole. Sunderland har kommit över en riktigt lovande engelsk mittfältare för £6M. Jag ser bara uppsidor här, ärligt talat.

5. Joleon Lescott. Från Everton till till Man City, £22M.
Ja, priset är riktigt högt. Men City behövde absolut förstärka i mittförsvaret, och helst även på vänsterbacken. Mig veterligen finns det inte i hela PL en spelare som klarar av båda de poitionerna lika bra som Lescott. City ville ha klass, och då kostar det. Man har också köpt en beprövad spelare. Lescott har presterat på PL-nivå länge, och förra säsongen tog han ännu ett steg, och visade att han under längre perioder kan hålla ren och skär världsklass. Alla riktigt bra lag har en försvarsgeneral. City hade ingen, men i Lescott så har man äntligen hittat rätt. Jag vågar lova att City kommer att släppa in färre mål än i fjol, och jag vågar lova att Lescott kommer vara en starkt bidragande orsak. Och om City är med och slåss om en CL-plast när april blir maj så tror jag inte att någon grämer sig över det där £22M.

4. Peter Crouch. Från Portsmouth till Tottenham, £9M.
Jag kan hitta en enda risk med den här värvningen; Redknapp lyckas inte hitta tillräckligt med speltid för Crouch. Jag ser det inte som någon stor risk, men den finns, och det är det enda negativa jag kan komma på att säga. Keane är ikon, han är kapten, och han är duktig. Han kommer få en hel del speltid. Defoe har varit glödhet under inledningen av säsongen. Just nu är Crouch tredjealternativet. Men säsongen är lång. Skador, avstängningar och formsvackor kommer att komma och gå. Dessutom ska det läggas upp olika taktiker för olika motstånd. Crouch lär få en hel del speltid, även från start. Och blir det så kan jag som sagt inte se mycket dåligt med denna värvning. Crouch garanterar mål varje säsong. Han kommer i måltorka ibland, och han gör sig bättre som startspelare än som inhoppare, men hur man än vänder och vrider på det så garanteras man mål med Crouch i laget. Redknapp och Crouch verkar också ha en väldigt god realtion, så någon större risk för att Crouch ska känna sig icke önskvärd finns inte. Crouch är också en spelare som är underbar att ha på bänken då hans fysik alltid innebär att man kan byta matchplan. Han kostade inte heller mer än £9M. Det är £2M mindre än när han bytte Pool mot Pompey, och då hade han bara ett år kvar på kontraktet. Målen, de taktiska alternativen som han erbjuder, den goda relationen med Redknapp, och priset. Det här är en bra värvning på nästan alla sätt och vis.

3. Glen Johnson. Från Portsmouth till Liverpool, £16M.
Senast Liverpool hade en riktigt bra ytterback så fanns inte platt-TV:n. Det är i alla fall så det känns. Liverpoolfansen har gapat efter en högklassig ytterback i åratal. Man har också gapat efter att Rafa ska handla spelare med kvalitet, och inte kvantitet, som ledord. Nu är dessa gaphalsar bönhörda. Det kostade en rejält slant, men visst lyser det klass om Johnson. Det är ingen tillfällighet att han roffat åt sig högerbacksplatsen i landslaget. Johnson har förmågan att bidra med mycket till Liverpools offensiv. Han har en bra inläggsfot, han gillar att gå framåt, han är väldigt bekväm när han transporterar bollen, och han kan uppenbarligen göra både mål och assist. Jag tror också att han kan bli viktig kugge för Liverpool när det kommer till ersätta en viss del av de uppspel som Alonso stod för. Med den stenhårt arbetande Kuyt framför sig så kommer Johnson få en hel del utrymme att husera på högerkanten under säsongens gång, och det kommer inte ta lång tid innan han är en favorit på Anfield.

2. Lorik Cana. Från Olympique Marseille till Sunderland, £5M.
Jag har redan skrivit om hur förvånad jag blev när Cana hamnade i Sunderland. Att han var redo för något större än franska ligan förvånar mig föga. Men Sunderland? Vi pratar om kaptenen i en klassisk storklubb nu. En klubb som spelar CL-fotboll varje säsong. Jag trodde att ryktena om Arsenal och Liverpool var med sanningen överensstämmande - Så bra anser jag Cana vara. Jag ska erkänna att jag inte sett tonvis med matcher med albanen, men jag har sett tillräckligt för att gilla honom skarpt. Det finns ett Roy Keane-skimmer över honom, förutom att jag inte är lika rädd för Cana. Men han är tuff, hård och kompromisslös. En riktigt vinnarskalle, som är elak när han måste. Det finns mittfältare med bättre fötter, mer bollkänsla och större finess. Men nästan varje lag har plats för en (Sunderland har uppenbarligen plats för två, båda finns på denna lista) riktig ångvält och arbetsmyra. Och jämför man Cana med andra spelare som representerar spelartyp som honom så vill jag faktiskt gå så långt som att påstå att han inte har många övermän i fotbollsvärlden. Och han kostade £5M. Jag förstår fortfarande ingenting.

1. Gareth Barry. Från Aston Villa till Man City, £12M.
När City köpte Kompany och De jong som alternativ till det centrala mittfältet så rynkade jag lite på näsan. Det är inga dåliga spelare, men det var så uppenbart att Citys mittfält behövde en rutinerad och beprövad pjäs med stora kvaliteter i närkampsspelet och defensiven. Sett ur det perspektivet så behövde Citys mittfält försträkning. Man köte Barry, och nu rynkar jag inte på näsan längre. Barry tillhör toppskiktet av PL, han är rutinerad, har en grymt hög lägstanivå, han har en fin vänstetfot, drar sig inte för tufft spel, bidrar med mål och assist, och han verkar faktiskt geniunt nytänd och sugen på att vara med på Citys resa. Efter såpan med Liverpool förra sommaren kändes det som om Barry behövde en nystart. Och City behövde en högklassig central mittfältare med erfarenhet av PL. It's a match made i heaven.

Bubblare:

Jozy Altidore. Från Villarreal till Hull, säsongslångt lån.
Spännande. Vi som såg amerikanen i Confed Cup i somras vet att han är ett stort löfte. Villarreal är kanske en storlek för stort för 19-åringen i nuläget. Men i Hull kommer han garanterat få speltid, och han har en fysik som gjord fö PL. Med lite tur blir detta en lyckoträff för Hull.

Joe Hart. Från Man City till Birmingham, säsongslångt lån.
Förra säsongen så hette Birminghams förstemålvakt Maik Taylor. Inget ont om honom, men han är 37 år gammal, och har väl antagligen sina bästa år bakom sig. Att låna in en av landets mest lovande målvakter, som ju lär vara riktigt sugen på att visa att han är tillräckligt bra för att vara etta i ett PL-lag, låter i mina öron som ett bra drag.

Sean Davis. Från Portsmouth till Bolton, gratis.
Davis är jämnbra på det mesta. Tuff, arbetsvillig, men inte befriad från spelsinne eller bollkänsla. När Nolan lämnade för Newcastle i vintras så behövde Boltons innermittfält ett tillskott. Davis är kanske inte samma energiknippe som Nolan, och han har förstås inte samma symbolvärde för Bolton. Men det är en habil spelare, han är etablerad i PL, och han kom som bosman. Riskfritt och smart.


Vilka är på rätt plats, vilka är på fel? Vem borde inte varit med alls, och vem saknas på listan? Berätta gärna för mig var ni håller med, och var jag är ute och cyklar.


Vi hörs igen under veckans gång....