Holmgrens Hörna

I'm back in business, och tänkte bjuda på ett ihopplock från julhelgen.

Vad har Maradona, Zlatan och Hulls tränare Phil Brown gemensamt?
De pratar om sig själva i tredje person. Ett tecken på hybris kan tyckas, men icke desto mindre är det förbannat underhållande.

”Det var en oacceptabel insats för ett Phil Brown-lag”.

Så lät det alltså när Phil Brown själv förklarade varför han vägrade släppa ned sina spelare i omklädningsrummet i halvtid när de mötte Man City på Boxing Day. Det stod 4-0 till City och Brown var rasande. Istället för att ta ned sina spelare i omklädningsrummet och skälla ut dem där, så satte han dem ned på planen, en bit bort ifrån de tillresta Hullfansen, och gav dem hårtorken inför öppen ridå. Det är väl tveksamt om någon psykologifakultet kommer att ringa Brown och erbjuda honom en hedersdoktorstitel. Men jag tyckte det var underbart. Jag har fått ännu en anledning att ha ett gott öga till Hull.
Hur det gick i andra halvlek? 1-1. 5-1 till City totalt, med andra ord. Hull har nu 2-9 i målskillnad på två matcher, och matchen mot Villa i nästa omgång lär bli ännu ett tufft test för tigrarna. Frågan är om smekmånaden är över för skrällaget nu?


Såg ni Stoke – Man U? Det var verkligen en engelsk fotbollsmatch. Hårt, fysiskt, en hel del tjongande (i alla fall från Stokes sida) och en underbar hemmapublik. Och om inte Andy Wilkinson hade attackerat Ronaldo och dragit på sig sitt andra gula kort tror jag nästan att Stoke hade kunnat kriga till sig en pinne. Utvisningen var absolut solklar. Vad som däremot går att diskutera är de utvisningarna vi inte fick se. Ronaldos efterslängar och Rooneys vedervärdiga beteende går mig verkligen på nerverna. Men de är inte ensamma. Det finns i Premier League en exklusiv liten klubb som består av spelare som får säga ungefär vad de vill och bete sig mer eller mindre hur som helst på planen utan att domarna agerar. De flesta medlemmarna i den här klubben är engelska landslagsmän. Rooney, Ashley Cole, Terry, Lampard, Gerrard, Carragher och Rio Ferdinand kommer undan med det mesta, och jag är spytrött på det. Varför bemödade sig FA med att starta den kampanj som kallas Respect, och som är tänkt att förbättra spelarnas bemötande mot domarna, om de inte tänkt följa de regler de själva har satt upp? Och framför allt: Gäller inte samma regler för alla spelare? Det äcklar mig att Rooney får vifta med armarna och skrika ”fuck off” åt varje domslut utan att något händer medan Jeremie Aliadiere fick fyra matchers avstängning för att ha lagt handen på Mascherano.

Efter Terrys röda kort mot Everton satt den före detta domaren Graham Poll i studion för en engelsk TV-kanal och sa att som domare så tänker du en extra gång innan du visar ett rött kort för den engelska landslagskaptenen. Driver han med oss? Ska regelboken ta hänsyn till en spelares status i fotbollsvärlden? Vad mer i så fall? Ålder? Lagtilhörgighet också kanske? Jag hoppas innerligt att det var ett uttalande som inte dagens aktiva domare skulle skriva under på. Och jag är förbannat glad att Poll inte längre dömer när jag hör att det är på detta sätt han har gått runt och resonerat under lördagseftermiddagarna. Han borde verkligen skämmas.


Everton imponerar på mig. Knappt en enda frisk anfallare att tillgå, och ändå har det blivit tio poäng på de senaste fyra matcherna och trots den tröga starten på säsongen så ligger de nu sexa.


Wigan och Steve Bruce förtjänar också beröm. Det är kanske inte ligans vackrast spelande lag, men de är jobbiga att möta och de har verkligen fått ihop en fin poängskörd. Deras nuvarande sjundeplats är för mig lite av en överraskning.


Stokeanfallaren Ricardo Fuller fick igår ett rött kort efter att ha riktat ett slag mot sin egen medspelare. Det var när West Ham hade kvitterat som sinnet rann över på Fuller och lagkamraten Andy Griffin blev måltavlan för Fullers dåliga humör. Stokes tränare Tony Pulis har efteråt fördömt Fullers beteende och kallat honom för labil både som person och som spelare. Jag känner inte Fuller men ska jag döma honom efter hans uppsyn och tilltag på planen så förefaller han inte vara en särskilt sympatisk man.

Just det här med uppsyn är en intressant historia, tycker jag. Det finns ett antal spelare som provocerar mig bara genom att vara. Gallas, Tugay, Ashley Cole, Pienaar, Pennant, Rio Ferdinand, Mido, Bellamy. Där har ni några av mina “favoriter”. Vilka namn kommer högt upp på er lista över charmknuttar?


Oj vilka blytunga slutminuter Big Sam och hans Blackburn hade igår. De gjorde 2-0 i 83e minuten, men lyckades ändå släppa tillbaka Man City till 2-2. Robinho kvitterade för City i 94e minuten.


På tal om sena kvitteringar….
Zat Knight var poängräddare för Aston Villa i deras möte med Arsenal i fredags. Och det var verkligen en välförtjänt poäng. Villa lekte med Gunners i första halvlek och att det inte stod 3 eller 4-0 till Birminghamlaget i halvtid var en gåta. Och även om Arsenal i andra halvlek dominerade Villa under en längre period så hade en trepoängare för Wengers grabbar varit ett rån. Jag känner inte en enda människa med arsenalsympatier som känner en oro för att Villa ska ge dem en match om fjärdeplatsen. Det är verkligen obegripligt för mig. Jag säger inte att Villa har en bättre trupp, att de kommer att knipa en fjärdeplats eller att Arsenal inte kan prestera bättre än vad de gör just nu. Det jag däremot säger är att det aldrig är sunt att blunda och hålla för öronen när det finns uppenbara bekymmer som borde analyseras och diskuteras. Hoppas Wenger har sina öron och ögon mer öppna än vad gunnersfansen förefaller ha. Just nu är Gunners väldigt långt ifrån ett topplag, och fortsätter de tappa poäng titt som tätt så kommer Villa, och kanske även Everton ge dem en rejäl match om den där Champions League-platsen. Jag skulle fortfarande sätta mina pengar på Arsenal, inget snack om den saken. Men att påstå att risken för en femteplats inte existerar för Arsenal är ju bara verklighetsfrånvänt.


Liverpool tog två väldigt komfortabla segrar under julhelgen. 3-0 mot ett riktigt platt Bolton och 5-1 mot ett Newcastle som försvarade sig som ett pojklag. Men även om motståndet var föga imponerande så tror jag ändå att julhelgen innebar något viktigt för Liverpool – Att de fick vinna utan att förta sig. Det lag som i slutändan bli mästare brukar ha rätt många komfortabla segrar att se tillbaka på när de summerar sin säsong. Liverpool har haft oväntat få sådana än så länge denna säsong.

Det ska nu bli intressant att se hur Liverpool agerar när de blir jagade. Det finns inte många spelare i Liverpooltruppen som har någon erfarenhet av att leda serietabeller. Och det ska också bli intressant att höra hur Liverpoolfansen nu resonerar. Benitez själv sa ju för ett par veckor sedan att om laget fortfarande ledde tabellen efter nyår så har de 80% chans att bli mästare. Vad ger Liverpoolfansen sitt lag för chanser? Och vad anser ni er nu ha rätten att begära?


Det om julhelgen från min sida. Lägg gärna till något som förtjänar att omnämnas.

Jag är tillbaka redan senare idag. Då är det tänkt att jag ska komma med mina förslag på några versioner höstens lag. Det känns lämpligt såhär två dagar före nyårsafton.