Sir Bobby är död - Länge leve Sir Bobby! [2009-07-31]
Sir Bobby Robson har avlidit. Han kämpade länge och väl, men kampen mot cancern var aldrig en kamp som gick att vinna. Sir Bobby blev 76 år gammal. För min del hade han gärna fått bli 176 år gammal. Han är nästan synonym med engelsk fotboll, han var en skicklig spelare och en stor tränare. Men han lär först och främst bli ihåghommen som människan Bobby Robson. Alla som jobbat nära honom vittnar om hans hjärta, hans passion och hans kvaliteter som person. Han var gentlemannen med stort G.
Man skulle kunna rada upp titlar, priser och vinststatisik, men det känns inte som om det är rätt sätt att beskriva honom.
Det finns en anekdot som fastnat hos mig vad gäller Sir Bobby. Jag väljer den.
Det var när Sir Bobby tränade Newcastle, och om jag minns anekdoten rätt så var det i en bortamatch mot Wimbledon. Robson kom ut ur spelartunneln och stannar till hos en liten knatte till Newcastlesupporter som satt på läktaren intill spelartunneln. Knatten ville ha en autograf, och lämnade över block och penna till Sir Bobby. Pennan fungerande inte, och autografen uteblev. När Robson kom ut på arenan till andra halvlek så stannade han upp och sökte med blicken efter knatten, som vid det laget hade flyttat upp ett bar bänkrader. Han fick till slut span på lillkillen, vinkade till sig honom, och den här gången fick den lille grabben sin autograf. Sir Bobby hade nämligen tagit med sig en fungerande penna ut från omklädningsrummet till andra halvlek.
Jag vet inte exakt varför den där historien har fastnat hos mig, men det har den. Det finns något stort i det. Mitt i halvtidssnack och taktikprat och trots att all fokus ska ligga på den stundande andra halvleken så har Sir Bobby inte släppt tanken på den lille grabben som inte fick sin autograf - Så han tar med sig en penna ut till halvlek nummer två.
Är det bara jag som börjar bli blödig på gamla dagar, eller finns det inte något vackert i den här lilla historian?
Och eftersom vi alla vill minnas Sir Bobby med ett brett leende så kör vi en till.
Återigen från när Sir Bobby var manager i Newcastle. Magpies-anfallaren Shola Ameobi blir intervjuad av en reporter.
Reportern: Har du något smeknamn?
Ameobi: Nej, inte direkt.
Reportern: Så vad blir du kallad av Bobby Robson?
Ameobi: Carl Cort.
Nu tänker jag hålla en extra tumme för Ipswich (klubben tränades av Robson i 13 år, 69-82) och Newcastle (klubben tränades av Robson i 5 år, 99-04) i The Championship under säsongen. Om i alla fall ett utav lagen kan ta steget upp till Premier League så kan Sir Bobby få en anledning att le i sin fotbollshimmel.
Imorgon börjar den stora uppladdningen inför säsongen här på bloggen. Jag kommer dag för dag att tippa tabellen. Imorgon blir det platserna 18-20, och självklart följer en lagpresentation för de respektive lagen. Jag hoppas ni hänger med från början, och ju fler ni drar med er desto trevligare är det.
Trevlig helg på er alla!
Man skulle kunna rada upp titlar, priser och vinststatisik, men det känns inte som om det är rätt sätt att beskriva honom.
Det finns en anekdot som fastnat hos mig vad gäller Sir Bobby. Jag väljer den.
Det var när Sir Bobby tränade Newcastle, och om jag minns anekdoten rätt så var det i en bortamatch mot Wimbledon. Robson kom ut ur spelartunneln och stannar till hos en liten knatte till Newcastlesupporter som satt på läktaren intill spelartunneln. Knatten ville ha en autograf, och lämnade över block och penna till Sir Bobby. Pennan fungerande inte, och autografen uteblev. När Robson kom ut på arenan till andra halvlek så stannade han upp och sökte med blicken efter knatten, som vid det laget hade flyttat upp ett bar bänkrader. Han fick till slut span på lillkillen, vinkade till sig honom, och den här gången fick den lille grabben sin autograf. Sir Bobby hade nämligen tagit med sig en fungerande penna ut från omklädningsrummet till andra halvlek.
Jag vet inte exakt varför den där historien har fastnat hos mig, men det har den. Det finns något stort i det. Mitt i halvtidssnack och taktikprat och trots att all fokus ska ligga på den stundande andra halvleken så har Sir Bobby inte släppt tanken på den lille grabben som inte fick sin autograf - Så han tar med sig en penna ut till halvlek nummer två.
Är det bara jag som börjar bli blödig på gamla dagar, eller finns det inte något vackert i den här lilla historian?
Och eftersom vi alla vill minnas Sir Bobby med ett brett leende så kör vi en till.
Återigen från när Sir Bobby var manager i Newcastle. Magpies-anfallaren Shola Ameobi blir intervjuad av en reporter.
Reportern: Har du något smeknamn?
Ameobi: Nej, inte direkt.
Reportern: Så vad blir du kallad av Bobby Robson?
Ameobi: Carl Cort.
Nu tänker jag hålla en extra tumme för Ipswich (klubben tränades av Robson i 13 år, 69-82) och Newcastle (klubben tränades av Robson i 5 år, 99-04) i The Championship under säsongen. Om i alla fall ett utav lagen kan ta steget upp till Premier League så kan Sir Bobby få en anledning att le i sin fotbollshimmel.
***********************************
Imorgon börjar den stora uppladdningen inför säsongen här på bloggen. Jag kommer dag för dag att tippa tabellen. Imorgon blir det platserna 18-20, och självklart följer en lagpresentation för de respektive lagen. Jag hoppas ni hänger med från början, och ju fler ni drar med er desto trevligare är det.
Trevlig helg på er alla!
Har du koll på läget, Wenger? [2009-07-29]
Låt mig fastslå en sak allra för, så har vi det ur vägen: Jag gillar Arsenal. Har alltid gjort. Framför allt gillar jag Arsenal under Wenger. Engelsk fotboll har Wenger att tacka för mycket. Innan fransmannens intåg i den engelska fotbollen bestod halva Premier League av suputer, bara en handfull spelare kunde stava till stretcha, och konservatismen inom den engelska fotbollen existerade i enorma portioner. Wenger har under sina år brutit mönster, visat mod och framför allt: Han har vunnit en sjuhelvetes massa titlar.
Men alla storhetstider, alla imperium har sin uppgång och sitt fall. Och alla storhetstider, alla imperium har sina svackor. Frågan är vad vi ser i Arsenal just nu. Ett fall, eller en svacka? Jag vet inte, men jag vet att det är något av de två.
24, 21, 4, 18. Så många poäng har Arsenal varit efter titelvinnarna de senaste fyra säsongerna. Med undantag för säsongen 07/08 så är det duktigt många poäng. Om säsongen 07/08 var en överprestation från Wengers mannar, eller om de övriga tre präglas av skador, oflyt och underprestation går det förstås att tvista om. Vilket läger man än ställer sig i så kvarstår fakta: Arsenal har halkat efter - Då framför allt Man U och Chelsea. Liverpool har som de flesta vet inte vunnit en ligatitel sedan dackefejden, men just nu, och med fjolårssäsongen i färskt minne, så känns det som om Liverpool gör ett bättre jobb än Arsenal när det kommer till att fylla glappet upp till Man U.
Så vad har hänt - Och framför allt: Vad gör man för att stoppa trenden?
Jag kan spontant se två stora anledningar till varför Arsenal just nu känns som det svagaste laget i "Big Four".
Bristen på kontinuitet.
Det är fotbollsvärldens sämst bevarade hemlighet att kontinuitet är ett framgångsrecpet. Och i globaliserad och föränderlig fotbollsvärld tror jag att det blir allt viktigare. 2006 var Arsenal i Champions League-final. Av de A-lagsspelare som fick speltid och som fanns i Arsenaltruppen då så är det idag nio kvar. Då räknar jag med Senderos som var utlånad förra säsongen, och som har en osäker framtid i klubben. Jag räknar med Eboue och Toure som båda sägs vara nära att lämna klubben, inte minst den sistnämnda. De sex som känns givna i truppen och som har en viktig roll att spela i laget inför denna säsong är Almunia, Djourou, Diaby, Song, Fabregas, och Van Persie. Det är sex spelare.
Motsvarande summa för Chelsea: 8. Man U: 12.
Det är en viss skillnad. Att behålla ryggraden i ett lag är bland det viktigaste man kan göra. Under de tre senaste säsongerna har Arsenal tappat/sålt spelare som Henry, A. Cole, Ljungberg, Pires, Flamini, Hleb, Silva, Adebayor. Några av dem var inte nyckelspelare, och några av dem var absolut på väg nedåt. Men att behålla spelare som kan klubben, kan tränaren och har erfarenhet av stora matcher tror jag är enormt viktigt, även om de allihopa inte längre är givna i elvan. Jag inser att man måste rotera i spelartruppen för att hålla sina spelare på tå, och jag inser att man måste förnya sig. Samtidigt är det en balansgång. Och det här är en balansgång som jag anser att Wenger hade kunnat sköta bättre de senaste åren.
Oviljan att köpa färdiga spelare.
Wenger är med största sannolikhet bäst i världen på att utveckla unga spelare. Han behöver inte spendera multum för att få ett slagkraftigt lag. För det respekterar jag honom oerhört högt. Men återigen; Det är en balansgång. Alla stora klubbar har de senaste åren tagit in en och annan färdig klasspelare utifrån; Torres, Drogba, Berbatov är några exempel hos konkurrenterna. När Wenger köpte Arshavin i vintras så var det verkligen ett trendbrott. Överlag anser jag att Wenger har litat för mycket på sina unga spelare. Det är hedervärt, och det kan betala av sig i längden. Men unga spelare mår också bra av att backas upp av erfarna spelare som vet vad hetluften innebär. Vad jag förstår så har Gunners en relativt sund ekonomi. Kanske borde man lätta lite på lädret och faktiskt handla 1-2 färdiga spelare per säsong?
Nu då? Skymtar man en förändring av de mönster om jag ovan beskrivt? Rustar Arsenal hårt för att täta glappet upp till topptrion?
Nej, jag tycker nog inte det. Den här sommaren har man handlat in en ung, och enligt uppgift extremt lovande mittback från Ajax. Men that's it. Samtidigt har man sålt den spelare som de senaste åren varit lagets bästa målskytt, och man är på god väg att sälja Kolo Toure - Ännu en spelare som varit längre i klubben, och som nog får anses som startspelare. Dessutom säljer man dem till den en klubb vars ambition är att sno åt sig fjärdeplatsen.
I min värld är det ofattbart att Wenger inte förstärkt laget med spelare utifrån. Innermittfältet skriker efter en småful, hårdför fadersgestalt. Lorik Cana hade suttit som en smäck. De tre senaste säsongerna har Gunners släppt in fler mål än alla övriga i "De Stora Fyra". En namnkunnig mittback kanske inte skulle sitta fel? Och även om jag förstår försläjningen av den vandrande moralsänkaren Adebayor så anser jag ändå att hans mål bör ersättas. Kan man lita på Eduardo efter alla skador den senaste två åren? Har han ens någon gång bevisat att han är en målskytt som håller i Premier League? Jag tvivlar på att Carlos Vela är redo att kliva fram en stor målslytt. I mina ögon behöver Wenger skaffa en anfallare som går rakt in i elvan.
Jag respekterar alla de gooners som till fullo litar på Wenger. Fransmannen har egenhanda skapat det Arsenal vi känner idag. Men jag kan inte med den bästa vilja i världen hävda att klubben just nu inte är på efterkälken.
Om transferfönstret stängde idag så har Arsenal en trupp som skulle få kriga stenhårt för en fjärdeplats. Och det är ett krig jag tror att man skulle förlora.
Jag vill väldigt gärna höra era åsikter om Arsenal, den väg klubben vandrat de senaste tre åren, och förstås var de står nu. Jag gör mig inga illusioner om att vara Sveriges största Gunnersexpert, så jag skulle väldigt gärna höra några inbitna gooners uttala sig, och berätta varför jag har fel - Om ni anser att jag har det.
Återigen: Den första augusti börjar en två veckor lång uppladdning inför ligastarten. Lagen prestenteras, tabellen tippas, nykomlingarna får lite extra fokus, etc, etc. Ni får väldigt gärna komma med önskemål om vad ni vill se under denna uppladdning. Önska vad ni vill så ska jag göra mitt bästa för att få det publicerat. Och glöm inte berätta för alla fotbollsälskare ni känner om bloggens comeback och existens.
Men alla storhetstider, alla imperium har sin uppgång och sitt fall. Och alla storhetstider, alla imperium har sina svackor. Frågan är vad vi ser i Arsenal just nu. Ett fall, eller en svacka? Jag vet inte, men jag vet att det är något av de två.
24, 21, 4, 18. Så många poäng har Arsenal varit efter titelvinnarna de senaste fyra säsongerna. Med undantag för säsongen 07/08 så är det duktigt många poäng. Om säsongen 07/08 var en överprestation från Wengers mannar, eller om de övriga tre präglas av skador, oflyt och underprestation går det förstås att tvista om. Vilket läger man än ställer sig i så kvarstår fakta: Arsenal har halkat efter - Då framför allt Man U och Chelsea. Liverpool har som de flesta vet inte vunnit en ligatitel sedan dackefejden, men just nu, och med fjolårssäsongen i färskt minne, så känns det som om Liverpool gör ett bättre jobb än Arsenal när det kommer till att fylla glappet upp till Man U.
***********************************
Så vad har hänt - Och framför allt: Vad gör man för att stoppa trenden?
Jag kan spontant se två stora anledningar till varför Arsenal just nu känns som det svagaste laget i "Big Four".
Bristen på kontinuitet.
Det är fotbollsvärldens sämst bevarade hemlighet att kontinuitet är ett framgångsrecpet. Och i globaliserad och föränderlig fotbollsvärld tror jag att det blir allt viktigare. 2006 var Arsenal i Champions League-final. Av de A-lagsspelare som fick speltid och som fanns i Arsenaltruppen då så är det idag nio kvar. Då räknar jag med Senderos som var utlånad förra säsongen, och som har en osäker framtid i klubben. Jag räknar med Eboue och Toure som båda sägs vara nära att lämna klubben, inte minst den sistnämnda. De sex som känns givna i truppen och som har en viktig roll att spela i laget inför denna säsong är Almunia, Djourou, Diaby, Song, Fabregas, och Van Persie. Det är sex spelare.
Motsvarande summa för Chelsea: 8. Man U: 12.
Det är en viss skillnad. Att behålla ryggraden i ett lag är bland det viktigaste man kan göra. Under de tre senaste säsongerna har Arsenal tappat/sålt spelare som Henry, A. Cole, Ljungberg, Pires, Flamini, Hleb, Silva, Adebayor. Några av dem var inte nyckelspelare, och några av dem var absolut på väg nedåt. Men att behålla spelare som kan klubben, kan tränaren och har erfarenhet av stora matcher tror jag är enormt viktigt, även om de allihopa inte längre är givna i elvan. Jag inser att man måste rotera i spelartruppen för att hålla sina spelare på tå, och jag inser att man måste förnya sig. Samtidigt är det en balansgång. Och det här är en balansgång som jag anser att Wenger hade kunnat sköta bättre de senaste åren.
Oviljan att köpa färdiga spelare.
Wenger är med största sannolikhet bäst i världen på att utveckla unga spelare. Han behöver inte spendera multum för att få ett slagkraftigt lag. För det respekterar jag honom oerhört högt. Men återigen; Det är en balansgång. Alla stora klubbar har de senaste åren tagit in en och annan färdig klasspelare utifrån; Torres, Drogba, Berbatov är några exempel hos konkurrenterna. När Wenger köpte Arshavin i vintras så var det verkligen ett trendbrott. Överlag anser jag att Wenger har litat för mycket på sina unga spelare. Det är hedervärt, och det kan betala av sig i längden. Men unga spelare mår också bra av att backas upp av erfarna spelare som vet vad hetluften innebär. Vad jag förstår så har Gunners en relativt sund ekonomi. Kanske borde man lätta lite på lädret och faktiskt handla 1-2 färdiga spelare per säsong?
***********************************
Nu då? Skymtar man en förändring av de mönster om jag ovan beskrivt? Rustar Arsenal hårt för att täta glappet upp till topptrion?
Nej, jag tycker nog inte det. Den här sommaren har man handlat in en ung, och enligt uppgift extremt lovande mittback från Ajax. Men that's it. Samtidigt har man sålt den spelare som de senaste åren varit lagets bästa målskytt, och man är på god väg att sälja Kolo Toure - Ännu en spelare som varit längre i klubben, och som nog får anses som startspelare. Dessutom säljer man dem till den en klubb vars ambition är att sno åt sig fjärdeplatsen.
I min värld är det ofattbart att Wenger inte förstärkt laget med spelare utifrån. Innermittfältet skriker efter en småful, hårdför fadersgestalt. Lorik Cana hade suttit som en smäck. De tre senaste säsongerna har Gunners släppt in fler mål än alla övriga i "De Stora Fyra". En namnkunnig mittback kanske inte skulle sitta fel? Och även om jag förstår försläjningen av den vandrande moralsänkaren Adebayor så anser jag ändå att hans mål bör ersättas. Kan man lita på Eduardo efter alla skador den senaste två åren? Har han ens någon gång bevisat att han är en målskytt som håller i Premier League? Jag tvivlar på att Carlos Vela är redo att kliva fram en stor målslytt. I mina ögon behöver Wenger skaffa en anfallare som går rakt in i elvan.
Jag respekterar alla de gooners som till fullo litar på Wenger. Fransmannen har egenhanda skapat det Arsenal vi känner idag. Men jag kan inte med den bästa vilja i världen hävda att klubben just nu inte är på efterkälken.
Om transferfönstret stängde idag så har Arsenal en trupp som skulle få kriga stenhårt för en fjärdeplats. Och det är ett krig jag tror att man skulle förlora.
***********************************
Jag vill väldigt gärna höra era åsikter om Arsenal, den väg klubben vandrat de senaste tre åren, och förstås var de står nu. Jag gör mig inga illusioner om att vara Sveriges största Gunnersexpert, så jag skulle väldigt gärna höra några inbitna gooners uttala sig, och berätta varför jag har fel - Om ni anser att jag har det.
***********************************
Återigen: Den första augusti börjar en två veckor lång uppladdning inför ligastarten. Lagen prestenteras, tabellen tippas, nykomlingarna får lite extra fokus, etc, etc. Ni får väldigt gärna komma med önskemål om vad ni vill se under denna uppladdning. Önska vad ni vill så ska jag göra mitt bästa för att få det publicerat. Och glöm inte berätta för alla fotbollsälskare ni känner om bloggens comeback och existens.
Showing heart time for Hartson [2009-07-28]
Jag har alltid gillat John Hartson. Kanske delvis för att han ger oss småtjocka fotbollsspelare hopp. Men mest för att han alltid visat stor passion, stor vilja och stort hjärta för fotbollen. Nu är det dags för John Hartson att plocka fram de där egenskaperna även utanför planen. Han har nämligen drabbats av cancer. Det började med testikelcancer men cancern har nu spridit sig till både lungorna och hjärnan. Läget är med andra ord allvarligt. Läkarna har dock förhoppningar om att hans ska vara tillräckligt stabil för att kunna börja sin cellgfitsbehandling inom kort.
Hartson är en spelare man minns. Han var knappast populär i alla läger och han framstod som en ganska svår och lynnig karl. Men han gav alltid allt och lite till, och han gjorde faktiskt en hel del mål.
Så här ser John Hartsons klubblagskarriär ut, med ligamatcher och ligamål.
1992–1995 - Luton - 54 (11)
1995–1997 - Arsenal - 53 (14)
1997–1999 - West Ham - 60 (24)
1999–2001 - Wimbledon - 49 (19)
2001 - Coventry - 12 (0)
2001–2006 - Celtic - 146 (89)
2006–2008 - West Brom - 21 (5)
2007 - Norwich (Lån) - 4 (0)
Totalt: 399 (167).
För det walesiska landslaget blev det 14 mål på 51 matcher.
Minns ni att..
John Hartson hade uppenbara meningsskiljaktigheter med israelen Eyal Berkovic under sin tid i West Ham? Eller meningsskiljaktigheter.... Hartson drog en spark i huvudet på Brekovic. Han kallade det senare för an "error of judgement" i sin självbiografi.
Visste ni att...
John Hartson kom tillbaka till Arsenal efter en sommar och vägde 104 kilo?
John Hartson tog ut Roland Nilsson i sin genom-tiderna-drömelva? Tidningen FourFourTwo hade tidigare ett inslag där en spelare fick ta ut sig själv och de spelare genom alla tiderna som han helst skulle ha runt omkring sig. Hartson tog alltså ut Rolle. Han ansåg Rolle vara den mest professionella spelare han någonsin stött på.
John Hartson var såväl West Hams som Wimbledons dyrsaste nyförvärv någonsin när han anlände till de respektive klubbarna? Hammers pyntade £3.2M medan Dons splashade ut hela £7.5M.
John Hartson gärna tar ton? Kolla själva. Det känns ju för övrigt väldigt passande att Hartson sjunger något som Tjuren från Wales har gjort.
Det var allt för idag. Jag tyckte att John Hartson förtjänade ett ensamt inlägg. Jag hoppas verkligen att han blir frisk.
Återigen: Den första augusti börjar en två veckor lång uppladdning inför ligastarten. Lagen prestenteras, tabellen tippas, nykomlingarna får lite extra fokus, etc, etc. Ni får väldigt gärna komma med önskemål om vad ni vill se under denna uppladdning. Önska vad ni vill så ska jag göra mitt bästa för att få det publicerat. Och glöm inte berätta för alla fotbollsälskare ni känner om bloggens comeback och existens.
Hartson är en spelare man minns. Han var knappast populär i alla läger och han framstod som en ganska svår och lynnig karl. Men han gav alltid allt och lite till, och han gjorde faktiskt en hel del mål.
Så här ser John Hartsons klubblagskarriär ut, med ligamatcher och ligamål.
1992–1995 - Luton - 54 (11)
1995–1997 - Arsenal - 53 (14)
1997–1999 - West Ham - 60 (24)
1999–2001 - Wimbledon - 49 (19)
2001 - Coventry - 12 (0)
2001–2006 - Celtic - 146 (89)
2006–2008 - West Brom - 21 (5)
2007 - Norwich (Lån) - 4 (0)
Totalt: 399 (167).
För det walesiska landslaget blev det 14 mål på 51 matcher.
Minns ni att..
John Hartson hade uppenbara meningsskiljaktigheter med israelen Eyal Berkovic under sin tid i West Ham? Eller meningsskiljaktigheter.... Hartson drog en spark i huvudet på Brekovic. Han kallade det senare för an "error of judgement" i sin självbiografi.
Visste ni att...
John Hartson kom tillbaka till Arsenal efter en sommar och vägde 104 kilo?
John Hartson tog ut Roland Nilsson i sin genom-tiderna-drömelva? Tidningen FourFourTwo hade tidigare ett inslag där en spelare fick ta ut sig själv och de spelare genom alla tiderna som han helst skulle ha runt omkring sig. Hartson tog alltså ut Rolle. Han ansåg Rolle vara den mest professionella spelare han någonsin stött på.
John Hartson var såväl West Hams som Wimbledons dyrsaste nyförvärv någonsin när han anlände till de respektive klubbarna? Hammers pyntade £3.2M medan Dons splashade ut hela £7.5M.
John Hartson gärna tar ton? Kolla själva. Det känns ju för övrigt väldigt passande att Hartson sjunger något som Tjuren från Wales har gjort.
***********************************
Det var allt för idag. Jag tyckte att John Hartson förtjänade ett ensamt inlägg. Jag hoppas verkligen att han blir frisk.
***********************************
Återigen: Den första augusti börjar en två veckor lång uppladdning inför ligastarten. Lagen prestenteras, tabellen tippas, nykomlingarna får lite extra fokus, etc, etc. Ni får väldigt gärna komma med önskemål om vad ni vill se under denna uppladdning. Önska vad ni vill så ska jag göra mitt bästa för att få det publicerat. Och glöm inte berätta för alla fotbollsälskare ni känner om bloggens comeback och existens.
Den första augusti smäller det - Håll till godo! [2009-07-27]
Bloggsemsetern har gjort mig gott. Det börjar klia i fingrarna, och den första augusti öppnar portarna till bloggen igen. Då är det två veckor kvar till säsongen. Jag tänker gå igenom lagen, ha lite fokus på nykomlingarna i Premier League, tippa tabellen, och en hel del annat smått och gott.
Tills vidare får ni några prispallar att hålla till godo med.
Sommarens stekheta.
3. Michael Owen.
Liverpoolprodukten hamnde i Man U, fick den legendariska nummer 7-tröjan, petar in baljor på försäsongen och kallar övergången en dröm som gått i uppfyllelse. Alla scousers är vansinniga, och mancen älskar det. Även om mancen inte älskar Owen så älskar de att att alla scousers är vansinniga. Who could blame them?
2. Man City.
Den engelska motsvarigheten till Real Madrid. De köper, köper, och köper lite till. De säljer nästan ingen alls, och de gillar offensiva spelare. Det saknas fortfarande en och annan tvättäkta vinnarskalle och det saknas garanterat en högklassig mittback. Än finns det dock tid kvar att handla. Vad tror ni förresten att Roque Santa Cruz tycker och tänker just nu? Han blev första anfallaren in. Sedan kom Tevez och Adebayor. Jag utgår ifrån att det blir 4-3-3 med ett forwardsled som stavas Tevez-Adebayor-Robinho. Vips, så hamnade Roque på bänken.
1. Lorik Cana.
Sunderland har gjort sommarens överlägset bästa värvning i mina ögon. Jag kikade en del på de franska topplagen den förra säsongen, och mitt Liverpool har haft ganska mycket att göra med OM i CL-sammanhang de senaste åren. Varje gång jag har sett OM spela så har jag blivit galet imponerad av Lorik Cana. Han är passningssäker, han är stenhård, han vill vinna och han är en riktigt ledartyp. Det bästa av allt? Prislappen låg på ofattbart låga £5M. Han kommer betyda sanslöst mycket för Sunderland, det är jag övertygad om.
Sommarens iskalla.
3. Spurs.
Man är så van vid att Spurs är heta på transfermarknaden - Både vad gäller köpa och sälja. Den här sommaren har det inte hänt mycket. Noughton från The Blades är klar in, och Zokora har stuckit till Spanien och Sevilla. That's it, vad jag kan komma på. Mycket rykten, men ingenting händer. Nu sägs Crouch vara nära en övergång, men inget är klart. Om Crouch kommer, försvinner Pavluychenko då? Märkligt att bara ge en sådan dyr spelare (som dessutom så uppenbart behöver tid på sig att acklimatisera sig rent socialt) en enda säsong. Men det är ju Spurs vi pratar om.....
2. Evertons nya bortaställ.
See for yoursleves. Driver de med oss?
1. Arsenal.
Jag är seriöst oroad för Gunners och deras status som toppklubb inför den här säsongen. En blind man kan se att Gunners behöver förstärka inför denna säsong ifall de ville ta upp kampen med den övriga tre i "Big Four". Det har de gjort också. Med en oprövad mittback från Ajax. Jag tänker sannerligen inte såga värvningen av Vermaalen - Jag vet på tok för lite om den unge belgaren för att göra det. Men jag tänker konstatera att det inte är tillräckligt. Arsenal behöver desperat få in mer "bad intentions" på sitt innermittfält. Lorik Cana hade exempelvis var perfekt. De behöver också ersätta Ade. Han må ha stått för divalater och taskig attityd, men han gjorde en del mål också. Jag tror inte att typ Vela är redo att axla hans mantel. Jag har hört många gooners säga att de har Arshavin med från start i år, Eduardo är tillbaka, Rosicky är skaderi, och de unga spelarna kommer ta ett steg till. Det må så vara. Men räcker det? Vet vi var Rosicky och Eduardo står efter så långa skadeuppehåll? Kan man lite på att unga spelare blommar ut? Wenger spelar ett högt spel ifall ni frågar mig.
Sommarens Det förvånar mig att...
3... Fergie är så förbannad på City.
Sir Alex kallar City för en liten klubb med liten mentalitet. Vad ligger bakom? En plansch på stan, och det faktum att Tevez gick till City. För att vara kungen av mindgames så tycker jag att Fergie är oväntat upprörd över detta. Den Fergie jag känner viftar bort sådant här som en irriterande liten fluga. Men City verkar ha krupit under skinnet på den gode skotten. Det förvånar mig som sagt litegrann.
2... Gerrard blev helt frikänd.
Jag trodde aldrig att Stevie skulle få ett hårt straff efter krogbråket i vintras. När åtalsrubriceringen ändrades från misshandel till störande av ordning så förstod man att det inte var så illa. Men ALLA i Gerrards sällskap från den kvällen fick någon typ av straff. Inte mycket mer än böter, visserligen, men ändå. Stevie G frikändes helt. Det var han ensam om. Jag sitter inte på några digra kunskaper om det engelska rättsystemet, och man ska vara försiktig med att kritisera de saker man vet lite om. Men jag kan inte låta bli att undra ifall Steven Gerrard hade blivit helt frikänd ifall han inte hade varit just Steven Gerrard.
1... Svennis blev Director of Football i Notts County.
Hade någon sagt det till mig för ett par veckor sedan hade jag skrattat åt honom och sedan kört honom till psykakuten på St: Göran. Det var helt sanslöst oväntat. Men sedan framkom det att några anonyma araber med fet plånbok köpt upp Notts, och att Svennis blir aktieägare i klubben. Då var det kanske mindre förvånande. Svennis måste vara en av de mest pengakåta människorna inom toppfotbollen. Jag är faktiskt mer än lovligt trött på gubben.
Jag vill gärna be er om en tjänst, en tjänst jag bett er om tidigare, men nu behövs det verkligen. Bloggsemseter innebär tappade läsare, och det är så oändligt mycket roligare att blogga för 300 pers än för 30 pers. Med andra ord: Sprid ordet om att bloggen är tillbaka och länka hit när ni får läge. Säsongens närmar sig och inom ett par dagar är det full fart här igen. Då hoppas jag att vi återigen är ett stort härligt gäng som kan diskutera engelsk fotboll.
På återhörande den 1a augusti. Eller tidigare. Nu när jag skrev inlägget så kom jag återigen på hur skoj det är att författa de här inläggen. Fan vet. Det kan bli ett nytt inlägg redan imorgon. Men senast den 1a augusti, alltså. Det är ett löfte.
Tills vidare får ni några prispallar att hålla till godo med.
Sommarens stekheta.
3. Michael Owen.
Liverpoolprodukten hamnde i Man U, fick den legendariska nummer 7-tröjan, petar in baljor på försäsongen och kallar övergången en dröm som gått i uppfyllelse. Alla scousers är vansinniga, och mancen älskar det. Även om mancen inte älskar Owen så älskar de att att alla scousers är vansinniga. Who could blame them?
2. Man City.
Den engelska motsvarigheten till Real Madrid. De köper, köper, och köper lite till. De säljer nästan ingen alls, och de gillar offensiva spelare. Det saknas fortfarande en och annan tvättäkta vinnarskalle och det saknas garanterat en högklassig mittback. Än finns det dock tid kvar att handla. Vad tror ni förresten att Roque Santa Cruz tycker och tänker just nu? Han blev första anfallaren in. Sedan kom Tevez och Adebayor. Jag utgår ifrån att det blir 4-3-3 med ett forwardsled som stavas Tevez-Adebayor-Robinho. Vips, så hamnade Roque på bänken.
1. Lorik Cana.
Sunderland har gjort sommarens överlägset bästa värvning i mina ögon. Jag kikade en del på de franska topplagen den förra säsongen, och mitt Liverpool har haft ganska mycket att göra med OM i CL-sammanhang de senaste åren. Varje gång jag har sett OM spela så har jag blivit galet imponerad av Lorik Cana. Han är passningssäker, han är stenhård, han vill vinna och han är en riktigt ledartyp. Det bästa av allt? Prislappen låg på ofattbart låga £5M. Han kommer betyda sanslöst mycket för Sunderland, det är jag övertygad om.
Sommarens iskalla.
3. Spurs.
Man är så van vid att Spurs är heta på transfermarknaden - Både vad gäller köpa och sälja. Den här sommaren har det inte hänt mycket. Noughton från The Blades är klar in, och Zokora har stuckit till Spanien och Sevilla. That's it, vad jag kan komma på. Mycket rykten, men ingenting händer. Nu sägs Crouch vara nära en övergång, men inget är klart. Om Crouch kommer, försvinner Pavluychenko då? Märkligt att bara ge en sådan dyr spelare (som dessutom så uppenbart behöver tid på sig att acklimatisera sig rent socialt) en enda säsong. Men det är ju Spurs vi pratar om.....
2. Evertons nya bortaställ.
See for yoursleves. Driver de med oss?
1. Arsenal.
Jag är seriöst oroad för Gunners och deras status som toppklubb inför den här säsongen. En blind man kan se att Gunners behöver förstärka inför denna säsong ifall de ville ta upp kampen med den övriga tre i "Big Four". Det har de gjort också. Med en oprövad mittback från Ajax. Jag tänker sannerligen inte såga värvningen av Vermaalen - Jag vet på tok för lite om den unge belgaren för att göra det. Men jag tänker konstatera att det inte är tillräckligt. Arsenal behöver desperat få in mer "bad intentions" på sitt innermittfält. Lorik Cana hade exempelvis var perfekt. De behöver också ersätta Ade. Han må ha stått för divalater och taskig attityd, men han gjorde en del mål också. Jag tror inte att typ Vela är redo att axla hans mantel. Jag har hört många gooners säga att de har Arshavin med från start i år, Eduardo är tillbaka, Rosicky är skaderi, och de unga spelarna kommer ta ett steg till. Det må så vara. Men räcker det? Vet vi var Rosicky och Eduardo står efter så långa skadeuppehåll? Kan man lite på att unga spelare blommar ut? Wenger spelar ett högt spel ifall ni frågar mig.
Sommarens Det förvånar mig att...
3... Fergie är så förbannad på City.
Sir Alex kallar City för en liten klubb med liten mentalitet. Vad ligger bakom? En plansch på stan, och det faktum att Tevez gick till City. För att vara kungen av mindgames så tycker jag att Fergie är oväntat upprörd över detta. Den Fergie jag känner viftar bort sådant här som en irriterande liten fluga. Men City verkar ha krupit under skinnet på den gode skotten. Det förvånar mig som sagt litegrann.
2... Gerrard blev helt frikänd.
Jag trodde aldrig att Stevie skulle få ett hårt straff efter krogbråket i vintras. När åtalsrubriceringen ändrades från misshandel till störande av ordning så förstod man att det inte var så illa. Men ALLA i Gerrards sällskap från den kvällen fick någon typ av straff. Inte mycket mer än böter, visserligen, men ändå. Stevie G frikändes helt. Det var han ensam om. Jag sitter inte på några digra kunskaper om det engelska rättsystemet, och man ska vara försiktig med att kritisera de saker man vet lite om. Men jag kan inte låta bli att undra ifall Steven Gerrard hade blivit helt frikänd ifall han inte hade varit just Steven Gerrard.
1... Svennis blev Director of Football i Notts County.
Hade någon sagt det till mig för ett par veckor sedan hade jag skrattat åt honom och sedan kört honom till psykakuten på St: Göran. Det var helt sanslöst oväntat. Men sedan framkom det att några anonyma araber med fet plånbok köpt upp Notts, och att Svennis blir aktieägare i klubben. Då var det kanske mindre förvånande. Svennis måste vara en av de mest pengakåta människorna inom toppfotbollen. Jag är faktiskt mer än lovligt trött på gubben.
***********************************
Jag vill gärna be er om en tjänst, en tjänst jag bett er om tidigare, men nu behövs det verkligen. Bloggsemseter innebär tappade läsare, och det är så oändligt mycket roligare att blogga för 300 pers än för 30 pers. Med andra ord: Sprid ordet om att bloggen är tillbaka och länka hit när ni får läge. Säsongens närmar sig och inom ett par dagar är det full fart här igen. Då hoppas jag att vi återigen är ett stort härligt gäng som kan diskutera engelsk fotboll.
***********************************
På återhörande den 1a augusti. Eller tidigare. Nu när jag skrev inlägget så kom jag återigen på hur skoj det är att författa de här inläggen. Fan vet. Det kan bli ett nytt inlägg redan imorgon. Men senast den 1a augusti, alltså. Det är ett löfte.
Helt plötsligt är Owen en drömvärvning [2009-07-04]
Världen har blivit galen. Inte nog med att Michael Owen har skrivit på för Manchester United. Nu försöker Unitedfansen få honom till det perfekta nyförvärvet också.
Jag har ägnat stora delar av dagen åt att läsa runt på nätet, prata med vänner och försökt tänka till om Owenaffären. Kontentan är att jag är fruktnasvärt förvånand över att så många Unitedfans vill få Owen till den perfekta värvningen. Förvånande och löjligt. Alla som följt engelsk fotboll de senaste två åren vet hur mycket Owen har gått ned sig. Det går inte att säga emot det. Fakta är fakta. Den där måltjuven och klassavslutaren som folk pratar om har helt gått i ide. 26 ligamål sedan 2005 imponerar i alla fall inte på mig. Kanske kan han vakna till nu när han har chansen att vinna titlar, men det finns verkligen ingen garanti för det.
Det är en riskfri värvning, och på så sätt är det inget fel i den. Det kan absolut slå väl ut. Men att på förhand kalla det för bra affär, lysnade värvning, etc, som man ser och hör på olika Unitedsidor får mig faktiskt att skratta. Missade folk Owens vår i Newcastle? Det är på riktigt bland det sämsta jag har sett. Han blev petad av Peter Lovenkrands och Mark Viduka. Och när han spelade så var han inte dålig, han var helt jävla urusel. Om Louis Saha hade kommit tillbaka på free transfer - Hade Unitedfansen lika lyckliga då? Jämförelsen är högst relevant, förutom att Saha inte spelat för Liverpool. Saha gjorde 6 ligamål den gångna säsongen, Owen gjorde 8. Det skiljer bara ett år mellan spelarna, och båda är skadebenägna så det förslår. Jag undrar ifall det hade varit samma ljud i skällan om Saha gjort en Old Trafford-comeback. I think not.
Owen är nog den mest hånade spelaren i Unitedkretsar någonsin. Han har håntas för sina skador, för hur karriären har gått nedåt. Han har kallats föredetting. Samma fansskara utser honom nu till ett strålande nyförvärv. Det är förstås kappvänderi så det sjunger om det. För ett par månader sedan så ryktades faktiskt Owen till Man U. Unitedfansen skrattade år det hela och avfärdade det som ett dåligt skämt. Nu när det är sanning är samma människor extremt nöjda. Kappvänderi var ordet.
Det är också förvånande att se hur många Unitedfans som är redo att rulla ut den röda mattan för Owen. Vi pratar om en kille som är som är fostrad i Liverpools akademi och som har gjort hundratals matcher och mängder med mål för de värsta rivalerna. Jag trodde nog att det skulle sticka mer i ögonen även i Unitedled.
Jag kan heller inte begripa mig på dem som påstår att han ökar sina chanser till spel i VM i Sydafrika. Vad är det som säger att Man U inte värvar ännu en anfallare? Kanske får Welbeck sitt genombrott? Jag fattar verkligen inte hur man man kan tro att han stärker sina landslagschanser. Han är inte dittagen för att stärka elvan. För SÅ bra inbillar väl sig inte Man U-fansen att han är ändå? Häri ligger också en stor, fet paradox. Unitedanhängarna är glada över att ha värvat en anfallare som kommer att acceptera att sitta på bänken, och det är ju förståeligt med tanke på Tevez och den gångna säsongen. Men samtidigt så påstår vissa att han kommer att få lira lika många matcher i Man U som han skulle ha fått göra i Hull. Samtidigt hävdar några att han är en väldigt bra spelare som faktiskt kommer få en hel del speltid. Vilket är det nu? Bänkspelare eller klasspelare? Jag får det inte att gå ihop. Och om han nu kommer få så mycket speltid... Kan vi då klubba att Rooney och Berbatov inte är särskilt mycket bättre än Owen? I så fall så är Man U in a world of trouble. Nu förefaller det sig ju förstås inte så. Owen är en medioker spelare, som egentligen inte håller nivån som krävs för att tillhöra en av världens största och bästa klubbar. Men väldigt många Unitedfans vill inte tillstå detta.
Sedan har vi skadorna. Det går inte att bortse från dem. OM han håller sig skadefri, predikar Unitedfansen. Jo, jo. If there ever was a big ass if, this is it. Michael Owen håller sig inte skadefri en hel säsong. Hur kan man ens få för sig att hoppas eller tro på det?
Jag fick lite skit för att jag inte klarar av att se nyktert på denna sak. Kanske är det sant. Jag gör alltid mitt bästa för att se på min älskade fotboll med öppna ögon, och jag håller objektiviteten kär. Men hey.... Jag är en supporter, jag har aldrig smusslat med det. Jag tar mig rätten att vissa få gånger skriva som en sådan. Mitt pojkrum hade Owenposters på väggarna. Klart som fan att jag är stört upprörd. Jag känner mig sårad, förbannad, och sviken.
Jag hoppas och tror att Owen får veta att han lever när han kommer till Anfield.
For the record: Jag säger inte att United gör bort sig som värvar Owen. Jag påstår inte att det kommer att sluta i fiasko. Men jag påstår att det framstår som helt sanslöst märkligt att på förhand utse Michael Owen till en riktigt bra värvning, och mer eller mindre jubla över hans ankomst.
Jag har ägnat stora delar av dagen åt att läsa runt på nätet, prata med vänner och försökt tänka till om Owenaffären. Kontentan är att jag är fruktnasvärt förvånand över att så många Unitedfans vill få Owen till den perfekta värvningen. Förvånande och löjligt. Alla som följt engelsk fotboll de senaste två åren vet hur mycket Owen har gått ned sig. Det går inte att säga emot det. Fakta är fakta. Den där måltjuven och klassavslutaren som folk pratar om har helt gått i ide. 26 ligamål sedan 2005 imponerar i alla fall inte på mig. Kanske kan han vakna till nu när han har chansen att vinna titlar, men det finns verkligen ingen garanti för det.
Det är en riskfri värvning, och på så sätt är det inget fel i den. Det kan absolut slå väl ut. Men att på förhand kalla det för bra affär, lysnade värvning, etc, som man ser och hör på olika Unitedsidor får mig faktiskt att skratta. Missade folk Owens vår i Newcastle? Det är på riktigt bland det sämsta jag har sett. Han blev petad av Peter Lovenkrands och Mark Viduka. Och när han spelade så var han inte dålig, han var helt jävla urusel. Om Louis Saha hade kommit tillbaka på free transfer - Hade Unitedfansen lika lyckliga då? Jämförelsen är högst relevant, förutom att Saha inte spelat för Liverpool. Saha gjorde 6 ligamål den gångna säsongen, Owen gjorde 8. Det skiljer bara ett år mellan spelarna, och båda är skadebenägna så det förslår. Jag undrar ifall det hade varit samma ljud i skällan om Saha gjort en Old Trafford-comeback. I think not.
Owen är nog den mest hånade spelaren i Unitedkretsar någonsin. Han har håntas för sina skador, för hur karriären har gått nedåt. Han har kallats föredetting. Samma fansskara utser honom nu till ett strålande nyförvärv. Det är förstås kappvänderi så det sjunger om det. För ett par månader sedan så ryktades faktiskt Owen till Man U. Unitedfansen skrattade år det hela och avfärdade det som ett dåligt skämt. Nu när det är sanning är samma människor extremt nöjda. Kappvänderi var ordet.
Det är också förvånande att se hur många Unitedfans som är redo att rulla ut den röda mattan för Owen. Vi pratar om en kille som är som är fostrad i Liverpools akademi och som har gjort hundratals matcher och mängder med mål för de värsta rivalerna. Jag trodde nog att det skulle sticka mer i ögonen även i Unitedled.
Jag kan heller inte begripa mig på dem som påstår att han ökar sina chanser till spel i VM i Sydafrika. Vad är det som säger att Man U inte värvar ännu en anfallare? Kanske får Welbeck sitt genombrott? Jag fattar verkligen inte hur man man kan tro att han stärker sina landslagschanser. Han är inte dittagen för att stärka elvan. För SÅ bra inbillar väl sig inte Man U-fansen att han är ändå? Häri ligger också en stor, fet paradox. Unitedanhängarna är glada över att ha värvat en anfallare som kommer att acceptera att sitta på bänken, och det är ju förståeligt med tanke på Tevez och den gångna säsongen. Men samtidigt så påstår vissa att han kommer att få lira lika många matcher i Man U som han skulle ha fått göra i Hull. Samtidigt hävdar några att han är en väldigt bra spelare som faktiskt kommer få en hel del speltid. Vilket är det nu? Bänkspelare eller klasspelare? Jag får det inte att gå ihop. Och om han nu kommer få så mycket speltid... Kan vi då klubba att Rooney och Berbatov inte är särskilt mycket bättre än Owen? I så fall så är Man U in a world of trouble. Nu förefaller det sig ju förstås inte så. Owen är en medioker spelare, som egentligen inte håller nivån som krävs för att tillhöra en av världens största och bästa klubbar. Men väldigt många Unitedfans vill inte tillstå detta.
Sedan har vi skadorna. Det går inte att bortse från dem. OM han håller sig skadefri, predikar Unitedfansen. Jo, jo. If there ever was a big ass if, this is it. Michael Owen håller sig inte skadefri en hel säsong. Hur kan man ens få för sig att hoppas eller tro på det?
Jag fick lite skit för att jag inte klarar av att se nyktert på denna sak. Kanske är det sant. Jag gör alltid mitt bästa för att se på min älskade fotboll med öppna ögon, och jag håller objektiviteten kär. Men hey.... Jag är en supporter, jag har aldrig smusslat med det. Jag tar mig rätten att vissa få gånger skriva som en sådan. Mitt pojkrum hade Owenposters på väggarna. Klart som fan att jag är stört upprörd. Jag känner mig sårad, förbannad, och sviken.
Jag hoppas och tror att Owen får veta att han lever när han kommer till Anfield.
For the record: Jag säger inte att United gör bort sig som värvar Owen. Jag påstår inte att det kommer att sluta i fiasko. Men jag påstår att det framstår som helt sanslöst märkligt att på förhand utse Michael Owen till en riktigt bra värvning, och mer eller mindre jubla över hans ankomst.
Owen till Man U - Och vinnaren är... Ja, vem? [2009-07-03]
Vem vill se Owen i United? Egentligen?
Man U-fansen har inte glömt att han öste in mål för rivalerna. Liverpool-fansen har inte heller glömt. Owen själv får bara ett 12-månaderskontrakt, han får agera inhoppare, och han minskar naturligtvis sina redan halvdana chanser att komma med i VM-truppen. Hade han valt Hull, som det faktiskt ryktats om, så hade han fått en rejäl chans att bli nyckelspelare, att ha en ledrarroll, och att spela fotboll varje vecka. Å andra sidan är han ju jämte trestegshopparen Christan Olsson det mest skadedrabbade idrottsvärlden har skådat, så han kanske inte klarar av att spela på högsta nivå vecka ut och vecka in.
Många av mina medsupportrar kallar mig barnslig och trångsynt, men jag avskyr tanken på Unitedspelare i Liverpool. That's me. Jag ville aldrig ha Tevez. Jag var vansinnig när Rafa försökte köpa Heinze, och jag hade inte velat ha Ronaldo om han så hade kostat tre penny och en hög med träningsvästar. Självklart är det likadant åt andra hållet. Jag var aldrig särskilt sugen på att se Owen "komma hem". Men jag var ännu mindre sugen på att se honom i United. Har man varit målkung på Anfield så ska man inte gå till Man United - För mig är det en självklarhet. Det blir nästan värre av att Owen inte väljer med plånboken här. Han får ingen fet lön (inte fetare än vad han hade fått i ett mittenlag, i alla fall), han får innget långt kontrakt. Han får chansen att ingå i en trupp som kan vinna en massa titlar. Är det värt det? Han lär bli hatad i sin hemstad, och han lär aldrig bli en kelgris på Old Trafford.
Jag måste också fråga mig ifall Ferige är färdig för "hemmet" nu. Har gubben helt tappat förståndet? Sure, han tar ingen strörre risk, men vilka signaler skickar han ut? Det har ryktats om David Villa. United gick precis bet på Benzema. Då signar man Owen! Det är ett steg i.... en annan riktning.
Avslutningsvis kan jag säga att Owen är luft för mig nu. Ok när han gick som till Spanien och Real Madrid, utan att ge Liverpool en chans under Rafa. Den spanske tränaren ville aldrig ge honom ett nytt kontrakt. Ok, när han gick till Newcastle. Det är inte en klubb som Liverpoolfansen hyser agg gentemot. Men Man Utd? Fuck me. Så gör man inte. Vissa vill påstå att starka rivalitetskänslor är för dem som hatar mer än de älskar. För mig är det vad som gör fotbollsmatcher speciella. Det är viktigt. Rivaliteten skapar också vissa "don'ts". Före detta målkungar på Anfield ska inte tillhöra Man U. Det är ett stort jävla don't. Fick jag bestämma skulle jag nu radera ut Owens Liverpoolhistoria. Han är icke existerande för mig.
Bloggen kommer, som ni säkert redan märkt, gå på halvfart under sommaren. Jag kommer att skriva när det händer något som jag betraktar vara stort eller häpnadsväckande. Jag kommer ha plattan i mattan när vi närmar oss säsongen. Det blir genomgång av varje lag, det bli nykomlingsspecialer, det blir sammanfattinger och kommentarer av de värvingar som görs i sommar, och det blir tabelltippning. Men Silly Season har aldrig varit min grej så därför ligger jag hellre i solen än kommenterar rykten. Jag hoppas att ni har överseende med detta. Jag hoppas också att ni minns adressen hit när det väl drar ihop sig.....
Imorgon ska jag bevaka BP-GAIS på Grimsta IP. Det är....sådär. Men det är fotboll.
Man U-fansen har inte glömt att han öste in mål för rivalerna. Liverpool-fansen har inte heller glömt. Owen själv får bara ett 12-månaderskontrakt, han får agera inhoppare, och han minskar naturligtvis sina redan halvdana chanser att komma med i VM-truppen. Hade han valt Hull, som det faktiskt ryktats om, så hade han fått en rejäl chans att bli nyckelspelare, att ha en ledrarroll, och att spela fotboll varje vecka. Å andra sidan är han ju jämte trestegshopparen Christan Olsson det mest skadedrabbade idrottsvärlden har skådat, så han kanske inte klarar av att spela på högsta nivå vecka ut och vecka in.
Många av mina medsupportrar kallar mig barnslig och trångsynt, men jag avskyr tanken på Unitedspelare i Liverpool. That's me. Jag ville aldrig ha Tevez. Jag var vansinnig när Rafa försökte köpa Heinze, och jag hade inte velat ha Ronaldo om han så hade kostat tre penny och en hög med träningsvästar. Självklart är det likadant åt andra hållet. Jag var aldrig särskilt sugen på att se Owen "komma hem". Men jag var ännu mindre sugen på att se honom i United. Har man varit målkung på Anfield så ska man inte gå till Man United - För mig är det en självklarhet. Det blir nästan värre av att Owen inte väljer med plånboken här. Han får ingen fet lön (inte fetare än vad han hade fått i ett mittenlag, i alla fall), han får innget långt kontrakt. Han får chansen att ingå i en trupp som kan vinna en massa titlar. Är det värt det? Han lär bli hatad i sin hemstad, och han lär aldrig bli en kelgris på Old Trafford.
Jag måste också fråga mig ifall Ferige är färdig för "hemmet" nu. Har gubben helt tappat förståndet? Sure, han tar ingen strörre risk, men vilka signaler skickar han ut? Det har ryktats om David Villa. United gick precis bet på Benzema. Då signar man Owen! Det är ett steg i.... en annan riktning.
Avslutningsvis kan jag säga att Owen är luft för mig nu. Ok när han gick som till Spanien och Real Madrid, utan att ge Liverpool en chans under Rafa. Den spanske tränaren ville aldrig ge honom ett nytt kontrakt. Ok, när han gick till Newcastle. Det är inte en klubb som Liverpoolfansen hyser agg gentemot. Men Man Utd? Fuck me. Så gör man inte. Vissa vill påstå att starka rivalitetskänslor är för dem som hatar mer än de älskar. För mig är det vad som gör fotbollsmatcher speciella. Det är viktigt. Rivaliteten skapar också vissa "don'ts". Före detta målkungar på Anfield ska inte tillhöra Man U. Det är ett stort jävla don't. Fick jag bestämma skulle jag nu radera ut Owens Liverpoolhistoria. Han är icke existerande för mig.
***********************************
Bloggen kommer, som ni säkert redan märkt, gå på halvfart under sommaren. Jag kommer att skriva när det händer något som jag betraktar vara stort eller häpnadsväckande. Jag kommer ha plattan i mattan när vi närmar oss säsongen. Det blir genomgång av varje lag, det bli nykomlingsspecialer, det blir sammanfattinger och kommentarer av de värvingar som görs i sommar, och det blir tabelltippning. Men Silly Season har aldrig varit min grej så därför ligger jag hellre i solen än kommenterar rykten. Jag hoppas att ni har överseende med detta. Jag hoppas också att ni minns adressen hit när det väl drar ihop sig.....
***********************************
Imorgon ska jag bevaka BP-GAIS på Grimsta IP. Det är....sådär. Men det är fotboll.
