Sir Bobby är död - Länge leve Sir Bobby! [2009-07-31]
Sir Bobby Robson har avlidit. Han kämpade länge och väl, men kampen mot cancern var aldrig en kamp som gick att vinna. Sir Bobby blev 76 år gammal. För min del hade han gärna fått bli 176 år gammal. Han är nästan synonym med engelsk fotboll, han var en skicklig spelare och en stor tränare. Men han lär först och främst bli ihåghommen som människan Bobby Robson. Alla som jobbat nära honom vittnar om hans hjärta, hans passion och hans kvaliteter som person. Han var gentlemannen med stort G.
Man skulle kunna rada upp titlar, priser och vinststatisik, men det känns inte som om det är rätt sätt att beskriva honom.
Det finns en anekdot som fastnat hos mig vad gäller Sir Bobby. Jag väljer den.
Det var när Sir Bobby tränade Newcastle, och om jag minns anekdoten rätt så var det i en bortamatch mot Wimbledon. Robson kom ut ur spelartunneln och stannar till hos en liten knatte till Newcastlesupporter som satt på läktaren intill spelartunneln. Knatten ville ha en autograf, och lämnade över block och penna till Sir Bobby. Pennan fungerande inte, och autografen uteblev. När Robson kom ut på arenan till andra halvlek så stannade han upp och sökte med blicken efter knatten, som vid det laget hade flyttat upp ett bar bänkrader. Han fick till slut span på lillkillen, vinkade till sig honom, och den här gången fick den lille grabben sin autograf. Sir Bobby hade nämligen tagit med sig en fungerande penna ut från omklädningsrummet till andra halvlek.
Jag vet inte exakt varför den där historien har fastnat hos mig, men det har den. Det finns något stort i det. Mitt i halvtidssnack och taktikprat och trots att all fokus ska ligga på den stundande andra halvleken så har Sir Bobby inte släppt tanken på den lille grabben som inte fick sin autograf - Så han tar med sig en penna ut till halvlek nummer två.
Är det bara jag som börjar bli blödig på gamla dagar, eller finns det inte något vackert i den här lilla historian?
Och eftersom vi alla vill minnas Sir Bobby med ett brett leende så kör vi en till.
Återigen från när Sir Bobby var manager i Newcastle. Magpies-anfallaren Shola Ameobi blir intervjuad av en reporter.
Reportern: Har du något smeknamn?
Ameobi: Nej, inte direkt.
Reportern: Så vad blir du kallad av Bobby Robson?
Ameobi: Carl Cort.
Nu tänker jag hålla en extra tumme för Ipswich (klubben tränades av Robson i 13 år, 69-82) och Newcastle (klubben tränades av Robson i 5 år, 99-04) i The Championship under säsongen. Om i alla fall ett utav lagen kan ta steget upp till Premier League så kan Sir Bobby få en anledning att le i sin fotbollshimmel.
Imorgon börjar den stora uppladdningen inför säsongen här på bloggen. Jag kommer dag för dag att tippa tabellen. Imorgon blir det platserna 18-20, och självklart följer en lagpresentation för de respektive lagen. Jag hoppas ni hänger med från början, och ju fler ni drar med er desto trevligare är det.
Trevlig helg på er alla!
Man skulle kunna rada upp titlar, priser och vinststatisik, men det känns inte som om det är rätt sätt att beskriva honom.
Det finns en anekdot som fastnat hos mig vad gäller Sir Bobby. Jag väljer den.
Det var när Sir Bobby tränade Newcastle, och om jag minns anekdoten rätt så var det i en bortamatch mot Wimbledon. Robson kom ut ur spelartunneln och stannar till hos en liten knatte till Newcastlesupporter som satt på läktaren intill spelartunneln. Knatten ville ha en autograf, och lämnade över block och penna till Sir Bobby. Pennan fungerande inte, och autografen uteblev. När Robson kom ut på arenan till andra halvlek så stannade han upp och sökte med blicken efter knatten, som vid det laget hade flyttat upp ett bar bänkrader. Han fick till slut span på lillkillen, vinkade till sig honom, och den här gången fick den lille grabben sin autograf. Sir Bobby hade nämligen tagit med sig en fungerande penna ut från omklädningsrummet till andra halvlek.
Jag vet inte exakt varför den där historien har fastnat hos mig, men det har den. Det finns något stort i det. Mitt i halvtidssnack och taktikprat och trots att all fokus ska ligga på den stundande andra halvleken så har Sir Bobby inte släppt tanken på den lille grabben som inte fick sin autograf - Så han tar med sig en penna ut till halvlek nummer två.
Är det bara jag som börjar bli blödig på gamla dagar, eller finns det inte något vackert i den här lilla historian?
Och eftersom vi alla vill minnas Sir Bobby med ett brett leende så kör vi en till.
Återigen från när Sir Bobby var manager i Newcastle. Magpies-anfallaren Shola Ameobi blir intervjuad av en reporter.
Reportern: Har du något smeknamn?
Ameobi: Nej, inte direkt.
Reportern: Så vad blir du kallad av Bobby Robson?
Ameobi: Carl Cort.
Nu tänker jag hålla en extra tumme för Ipswich (klubben tränades av Robson i 13 år, 69-82) och Newcastle (klubben tränades av Robson i 5 år, 99-04) i The Championship under säsongen. Om i alla fall ett utav lagen kan ta steget upp till Premier League så kan Sir Bobby få en anledning att le i sin fotbollshimmel.
***********************************
Imorgon börjar den stora uppladdningen inför säsongen här på bloggen. Jag kommer dag för dag att tippa tabellen. Imorgon blir det platserna 18-20, och självklart följer en lagpresentation för de respektive lagen. Jag hoppas ni hänger med från början, och ju fler ni drar med er desto trevligare är det.
Trevlig helg på er alla!
Kommentarer
Postat av: Martin Skrtel
Gick in på bloggen av en enda anledning idag, just med förhoppningen att du skrivit några rader om den störste av alla "Sir's" och i efterhand är jag mycket glad att jag gjorde det!
Väl rutet och anekdoten från halvtidspausen och pennhämtningen fick även en 21-åring att känna något speciellt!
Postat av: Aggeräger
R.I.P Sir Bobby
Postat av: Linhem
R.I.P Sir Bobby.
Kommer personligen mest ihåg honom som Newcastle-manager, gillar Newcastle som klubb och Sir Bobby är ju en stor del av hela de Newcastle är.
Trackback
