Holmgrens Hörna

Jag börjar känna mig smått tjatig, men vad gör man när sanningen slår en i huvudet gång efter annan? Jag var inte det minsta imponerad av det spel som Man United visade upp mot Pompey igår. Men United är överlägsna alla andra lag på att vinna när trots att spelet går på kryckor - Det är imponerande.

Aston Villa, hemma.
Pompey, hemma.
Sunderlan, hemma.
Stoke, borta.
Wigan, borta.

Där har ni fem klockrena exempel på matcher i vilka Man U har spelat halvdan eller rent av dålig fotboll, men ändå plockat tre pinnar.

Visst. Liverpool har Middlesbrough hemma och Pompey både borta och hemma som exempel. Men de har också Fulham, West Ham, Hull, Man City och Stoke hemma samt Stoke och Middlesbrough på bortaplan. Matcher där spelet har hackat och där man har tappat poäng. Man U har spelat halvdant eller dåligt i ungefär lika många matcher som LIverpool, men de är uppenbarligen bättre på att vinna trots halvtaskigt spel.

Med andra ord: Om man nu inte vill erkänan sig imponerad över spelet som Man U bjuder på så kan man åtminstone låta sig imponeras över spelarnas karaktär och förmågan att jobba hårt även när saker och tnig inte går på räls.


Nu, däremot, så räknar jag bort Chelsea helt och hållet.


När 38 matcher är spelare så kommer Everton ha mer än poäng än Villa.


Det står nu klart att Southampton gör Charlton sällskap ned i League One. På grund av ekonimiska bekymmer så har The Saints blivit ifråntagna 10 poäng, och i och med det så är det obönhörligen kört för Southampton.
Den där hissfärden i seriesysmtet kan gå ganska snabbt nedåt om man väl har börjat färdas.....


Roy Keane har blivit erbjuden jobbet som manger i Ipswich, och han har tackat ja. Ipswich är en klubb som rosat markanden de senaste åren, men visst finns det det tradiotioner i lklubben. Ipswich har faktiskt vunnit högsta ligan (1962), FA-Cupen (1978) och UEFA-Cupen (1981) - Även om det förstås var ett tag sedan. Både FA-Cuptiteln och UEFA-Cuptiteln tog när Sir Bobby Robson. Det är förstås Robson som är klubbens störste tränar någonsin. Han tränae klubben mellan 1969-1982.

Så kan Roy Keane skapa en ny storhetsperiod i Ipswich? Nja. Klubben har inte ekonomin för att slåss med de stora pojkarna. Sedan så vet jag inte hur bra Roy Keane verkligen är. Att han är en vinnare står ju hugget i sten. Men jag tror att han kan vara väldigt svår att kommunicera med. Det är nog ganska mycket my way or the highway som gäller. På och ont förstås. I Keanes fall är det nog mer ont än gott, om jag får gissa.

Hur tror ni att det kommer gå för Keane och Ipswich? Just nu ligger laget på en 10e plats. Förra året slutade man 8a. Jag tror och tycker att det är en nivå som ligger i linje med vad klubbens kan förvänta sig just nu. Det finns en del ganska duktiga spelare i truppen så som Owen Garvan, Kevin Lisbie, Ivan Campo och lånen Moritz Volz (från Fulham) och Dos Santos (från Spurs). Men utan ekonimiska muskler och utan mer rutin så är Ipswich inte redo för Premier League. Inte ens med en före detta Unitedkapten som tränare.



Jag försöker titta in och göra ett inlägg imorgon också. Fredagstips blir det i alla fall garanterat. Men det är mäjligt att dte blir först vid kvällstid.

Vad säger man efter gårdagen? Det är knappt att jag har hämtat mig, ärligt talat. Det var en makalös match. Aftonbladets Erik Niva kallar det för den bästa Premier League-match som någonsin spelats. Rory Smith på The Telegraph skriver att det tveklöst är säsonges mest dramatiska match. Och vad ska man säga? Det är väl bara hålla med. Det var som sagt en helt galen match. Jag sa för ett tag sedan att jag har svårt att njuta av en fotbollsmatch fullt ut ifall misstagen duggar för tätt. Och även om den här matchen innehöll några individuella misstag som ledde till mål så tyckte jag ändå att det under långa stunder var en riktigt välspelad match - Speciellt från Liverpools sida.

Liverpool borde självklart ha vunnit. De var det bättre laget, framför allt i första halvlek. Jag tror att Gunners hade en målchans i första halvlek, och den gjorde de mål på. Hur många chanser Liverpool hade vet jag inte, men det var ganska galet att de var mållösa efter 45 minuter. Men som alltid så får man vad man förtjänar. Det är inga lallare som lirar i Arsenal. Gör man misstag så blir man straffad. Och vad säga om Arshavin? Jag älskar honom som fotbollsspelare, och det har jag gjort sedan jag såg honom för första gången för ett och ett halv år sedan. Det är bara gratulera alla Arsenalfans. Wenger kommer få anledning att glädjas åt den lille tsarens prestationer under många år framöver. Även om jag inte håller på Arsenal så är jag väldigt glad att Arshavin spelar i Premier League. Det är en ynnest att få följa spelare som honom vecka ut och vecka in. Om jag stöter på Wenger någongång så ska jag inte glömma att tacka honom för att han köpte Arshavin.

Om Arshavin och fotbollen var två av de stora vinnarna igår så var Man United en ännu större vinnare. De har verkligen ett kalasläge nu. Men jag tänker faktiskt inte utse dem till vinnare riktigt ännu. Den här säsongen har haft sina twists and turns, och Liverpool går uppenbarligen inte att räkna ut. Liverpool har gjort sanslösa 17 ligamål efter den 80e matchmimnuten denna säsong. Dessa 17 ligamål har bidragit till 18 poäng. Det är en helt otrolig siffra. Och jag vågar helt enkelt inte räkna ut ett lag som uppenbarligen inte har förstånd nog ett begripa när man ska kasta in handduken. Men visst.... Det är Man United som måste förlora titeln. Jag tror inte att de gör det, men för deras skull så hoppas jag att de fattar att de inte kan slappna av och luta sig tillbaka nu.


Om man väljer att inte räkna bort Liverpool så får man nog välja att inte räkna bort Chelsea heller.


Kvällens matcher:

Man U - Portsmouth.
Chelsea - Everton.

Två solklara hemmafavoriter, om ni frågar mig. Man U vilade en drös viktiga spelare i helgen, och jag kan inte för mitt liv se Pompey ha en chans ikväll. Chelsea är ett bättre lag än Everton, och jag tror att Moyes grabbar hade en större urladdning än vad Hiddinks gäng hade när lagen spelare semifinaler i FA-Cupen i helgen.


För första gången så har Kenny Dalglish själv kommeterat de rykten som säger att han är på väg tillbaka till Liverpool för att ha en roll i ledarstaben.
"If I can be of help to the club I love in any capacity then I'm more than happy to play any part that I can".

Jag är lite för ung (det känns skönt att säga) för att minnas King Kenny väl som spelare. Men det finns knappt en enda Liverpoolsupporter över 35 som inte rankar honom som klubbens störste spelare någonsin. Mannen är en levande legend, och vilken roll han än får i klubben är det förstås väldigt roligt ifall han återvänder till fotbollen. Det känns skönt att se hur nostalgi och mjuka värden fortfarande har en roll att spela i en allt mer pengastinn och affärsmässig fotbollsvärld.


Imorgon får vi se hur det blir. Jag jobbar till 19, och sedan bär det direkt av till Söderstadion för att se Bajen-IFK Göteborg. Kanske hinner jag trycka in ett blogginlägg också. Vi får se.

Det har hänt en del sen sist...

Wolves har blivit klara för Premier League.

Leicester har blivit klara för The Championship.

Chelsea och Everton har blivit klara för årets FA-Cupfinal.

Newcastle har tagit ännu ett ödesmättat steg mot nedflyttning.

Aston Villa har spelat sin åttonde raka ligamatch utan att vinna.

Sam Allerdyce och Fergie har visat att de är ömtåliga och känsliga själar.

Stoke har tagit sin nioende (!) hemmaseger för säsongen.

Djibril Cissé har spräckt sin åtta matcher långa måltorka.

Kanu har gjort sitt första ligamål för säsongen.

Man City har i och med 4-2-segern över West Brom blivit det lag utanför Topp Fyra som har gjort flest mål.

Sheffield United har säkrat minst en Play Off-plats i CCC.

Det var väl ungefär det..... Men ni kanske har något att tillägga?


Ikväll kan Arsenal mer eller mindre säkra ligatiteln. För Man Uniteds räkning. Liverpool måste vinna ifall de fortfarande villa hålla spänningen vid liv. Och de kommer att behöva spela matchen utan skadade Steven Gerrard. Jag tycker att det är en ganska svårtippad match. Liverpool borde visserigen ha betydligt mer utvilade spelare, men Gunners är, trots förlusten mot Chelsea i fin form.

Vad tror ni om matchen?


Senast Everton var i en FA-Cupfinal var 1995. Då spelade Anders Limpar från start. Det är ett tag sedan, med andra ord. Jag måste säga att jag tycker att Moyes och Everton förtjänar den här framgången.


Jag snubblade över lite intressanta siffror jag tänkte dela med mig av. Det handlar om de anfallare som bytte klubb i januarifönstret. Närmare bestämt handlar det om deras målsnitt före respektive efter flytten. Så här ser det ut:

Robbie Keane:
Antal minuter mellan målen i Liverpool: 253.
Antal minuter mellan målen i Tottenham: 240.

Emile Heskey:
Antal minuter mellan målen i Wigan: 565.
Antal minuter mellan målen i Villa: 639.

Craig Bellamy:
Antal minuter mellan målen i West Ham: 247.
Antal minuter mellan målen i Man City: 316.

Jô:
Antal minuter mellan målen i Man City: 591.
Antal minuter mellan målen i Everton: 136.

Mido:
Antal minuter mellan målen i Middlesbrough: 153.
Antal minuter mellan målen i Wigan: 308.

James Beattie:
Antal minuter mellan målen i Sheffield United: 155.
Antal minuter mellan målen i Stoke: 160.

Tankar kring detta?


Dagens Fergie #1:
”He will be criticised for that because when you pay £30m for a player everyone thinks you should be able to score from a penalty kick.”
Fergie efter Berbatovs straffmiss.

Personligen tycker jag att han förtjänar kritik för hur han missar sin straff, och inet att han gör det. Maken till nonchalans har jag sällan skådat.

Dagens Fergie #2:
”When he (Riley) sees it he'll probably realise he's made a mistake, but I can't say that's the reason for us losing.”
Fergie om domare Rileys beslut att inte ge Danny Welbeck en straff mot Everton.

Det var ovanligt diplomatiskt sagt av Fergie, måste jag säga. Straffen var solklar, och självklart hade ett annat beslut från domarhåll kunnat påverka utgången av matchen.


Jag har väldigt fullt upp denna vecka med jobb, men jag ska göra mitt bästa för att hinan med några inlägg.

Det blir en kortis till inlägg idag.

Så här ser kupongen, tillika min rad inför imorgon ut:

Aston Villa - West Ham - 1.
Middlesbrough - Fulham - X. 
Portsmouth - Bolton - 1.
Stoke - Blackburn - 1.
Sunderland - Hull - 1X.
Arsenal - Chelsea - 1.

Sex matcher, varav fem är ligamatcher. Den sista är förstås den första semifinalen i årets FA-Cup.

Nu när jag inte hinner får ni gärna berätta varför ni tippar som ni gör.


I den nya omröstningen vill jag höra vilka två lag ni tror kommer spela Champions League-final i Rom den 27e maj.

I den omröstning som har legat ute så har ni fått rösta om vad ni tycker om interaktivitet medan ni tittar på fotboll på TV. Omröstningen låg ute på önskemål av en läsare. Läsaren ifråga heter Olof, och jag hoppas att du har fått lite hjälp på traven. Maila mig så ska du få de exakta siffrorna.


Jag önskar er alla en trevlig helg.

Vi börjar där vi slutade igår. Jag scrollade nämligen ned till gårdagens inlägg och såg att jag hade missat att lägga upp en grej. Vid det här laget har de flesta säkert redan sett klippet, men vi kör ändå.

Klippet är hämtat från minnesceremonin som igår hölls på Anfield för Hillsboroughoffren. Regeringens representant på plats var kultur och idrottsminister Andy Burnham. Burnham personligen räknas knappast som en fiende för de anhöriga. Men när han höll sitt tal igår så fick han för människorna på läktarna stå symbol för ett system som de blivit svikna och förrådda av. Mitt under talet brister Anfield ut i ett unisont, högljutt och passionerat rop på rättvisa.

Här kan ni se klippet.

Jag kan nästan tycka lite synd om Andy Burnham. Han är själv en fotbollälskare (han är Evertonsupporter), och han är själv från Liverpool. Han var förstås själv en av de sörjande människorna för 20 år sedan. Men jag tror att han i egenskap av scouser förstod vad sången handlade om igår. Jag tror att han insåg att publiken inte vände sig mot honom personligen.

Därmed lägger vi Hillsborough åt sidan. För i år.


Jag fick rätt (till och med på resultetet) när det gällde Man U igår. Men jag fick grymt fel när det gällde Arsenal.

Oj, med vilken komfort Arsenal gick vidare till en semifinal igår. Det var aldrig något snack. Det går att prata om straffen eller det röda kortet, men varför det, egentligen? Det stod redan 2-0 när straffen och det röda koret kom. Villareal hade aldrig vänt på det. Inte en chans.

Jag var (är?) en av dem som inte tror på Arsenal som en vinnare av Champions League. Jag tycker inte att de har laget, hårdheten eller rutinen för den titeln. Men har de en bra dag så är de ett galet bra fotbollslag, och då kan vad som helst hända. Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att se hur laget agerar i ett riktigt utsatt läge. Mot Roma var det visserigen pressat, men Gunners låg faktiskt aldrig under. Jag skulle vilja se vad som hände med lagets karaktär ifall de verkligen finner sig själv i en kniven-mot-strupen-situation.

En sak är i alla falla säkert. Man United kommer vara favoriter - Och det passar Arsenal helt perfekt.

I Portugal skrevs det historia. Porto hade aldrig förlorat mot engelsk motstånd i Portugal innan igår. Matchen är knappast en minnesvärd historia. Det var oväntat befriat från spänning, nerv och laddning. Ronaldo gjorde 1-0 tidigt och sedan stängde Man U igen butiken. Det var nog bra att Rio var med. Han gillar att stänga butiker. United stod för en väldigt fin prestation, men gjorde egentligen en match som med deras mått mätt var halvdan. Jag är inte helt säker på att United är helt tillbaka i gammal god form bara för att de vann igår. Ett formtoppat United hade inte gett Porto två strålande kvitteringschanser (Lisandro och Farias) under matchens sista fem minuter. Speciellt inte när Porto faktiskt inte låg på hårt för en kvittering. Lägena som vaskades fram var mer ett resultat av slump och individuella prestationer än ett etablerat Portotryck.

Överlag tyckte jag att Porto var en besvikelse. De har hela tiden var underdogs i det här mötet. Men nu började folk helt plötsligt prata om att de aldrig förlorat mot engelsk motstånd tidigare. Dessutom hade de fått med sig finfina 2-2 från Old Trafford. Helt plötsligt hade de något att förlora istället för allt att vinna. Det tycker jag syntes helt otroligt tydligt igår. Porto fungerade inte som enhet, och på individuell nivå såg de ut att vara drabbade av stundens allvar.

Bäst på planen: Hårfint mellan Ferdinand och Rooney.
Sämst: Helton. Jag har aldrig sett en så dålig målvakt på så här hög nivå. Han är ju utan tvekan sämre än typ Mattias Hugosson i Gefle.

Vad tyckte ni om gårdagens matcher?

Tre engelska lag i semifinal, och Premier League-dominansen fortsätter. För femte året i rad så kommer det vara ett engelskt lag i final.


Nu blir det förstås intressant att se hur Man United ska tackla det faktum att de slås på tre fronter. De har naturligtvis både bredden och erfarenheten för att klara av det, men de har inte längre världens mest trygga poängmarginal i ligaspelet. Liverpool har sex matcher kvar denna säsong. Man United har som minst tio och som max tolv. Självklart innebär det en viss skillnad.

Tror ni att Uniteds spelschema kommer göra någon skillnad i ligaslutspurten?


Jag är tillbaka imorgon, då bland annat med sedvanligt Fredagstips.

Ni har säkert stött på dem. De som inte förstår, och som heller inte är intresserade när man försöker förklara. De som anser att fotboll är 22 överbetalda vuxna män som sparkar på en rund läderpryl.

Jag har precis tittat klart på den minnesceremoni som hölls på Anfield, till ära för de 96 som dog på Hillsborough den 15e april för 20 år sedan. Jag önskar att alla som anser fotboll vara ovidkommande hade sett den ceremonin. Jag skulle sedan vilja höra dem säga att fotboll enbart handlar om 22 vuxna män som sparkar på en rund läderpryl.

Många av er har säkert bra koll på Hillsborough – Några av er har kanske mindre bra koll. Jag tänker inte försöka göra tragedin rättvisa genom ett litet blogginlägg.

Jag nöjer mig med att säga att alla, ovidkommande av lagtillhörighet, som är intresserade av engelsk fotboll bör skaffa sig en övergripande bild av vad som hände på arenan den dagen. Man bör göra det för att Hillsborough på så många sätt har format den engelska fotboll vi ser idag. Man bör göra det för att fotbollsvärlden aldrig någonsin får glömma vad som hände, och man bör göra det för att förstå vidden av fotbollens förmåga ett beröra, förbrödra och försystra.

Ni, liksom jag har hört You'll never walk alone sjungas otaliga gånger när Liverpool ska spela match. Vill man verkligen förstå innebörden av sången och orden så är Hillsborough en bra utgångspunkt.

Här är en video som ger er en övergripande bild av vad som hände för 20 år sedan.

Här finns också en svensk text som sammanfattar de viktigaste bitarna.

Christensons blogg på fotbollskanalen handlar i tre dagar i rad om Hillsborough. Första delen var igår, den andra idag och den tredje kommer imorgon.


Låt oss stillsamt glida över på ämnet fotbollsmatcher.

Ikväll är det ju nämligen do or die time för två engelska lag i Champions League.

Jag måste vara ärlig och säga att jag inte vet varken ut eller in inför kvällens matcher. Det är väldigt svårtippat, om ni frågar mig. Visst har Arsenal ett bra resultat med sig hem till Emirates, men med skadorna i de bakre leden och ett motstånd som är så taktiskt skickligt som Villarreal så kan jag inte tänka mig att det blir en promenad i parken. Det skulle inte förvåna mig det minsta ifall det slutar 1-1 igen. Jag sticker ut hakan lite grann och säger att jag tror att Villareal avgör i förlängning. Dock hoppas jag att jag har fel. Går Villarreal vidare så finns risken att de möter Man U i semifinal, och det lär bli en äckligt trist matchserie. Ett möte mellan Arsenal och Man U däremot.... Ojojoj.... Det skulle vara fint som snus.

Men då måste ju förstås Man U stå för en riktigt stark insats ikväll och slå ut Porto. Inget engelsk lag har någonsin vunnit mot Porto på portugisisk mark. Kan Man U bryta den förbannelsen? Det är klart de kan – Vi snackar om ett av världens bästa klubblag här. Kommer det att göra det? Det är förstås inte lika klart, men jag tror det. Precis som jag sa är det do or die time, och Man U är fan så mycket mer doers än diers. Jag tror de vinner med 1-0, men jag tror att de kommer att få slita helvetiskt hårt för den segern.

Vad tror ni om kvällens matcher?


Har ni missat att jag har skrivit om gårdagens galna 4-4-match så är det bara scrolla nedåt.


Allra sist: Remember the 96.

Liverpoolfansen har något av en slogan när det vankas stora uppgifter. Man kan se orden på banderoller hos Liverpoolfansen på läktarna, höra dem sägas av Liverpoolsympatisörer, eller läsa meningen på forum runt om på nätet;
Make us dream.

Och drömma får man väl ändå säga att de rödklädda fansen fick göra ikväll. Drömmen varade inte så länge och den slutade inte helt lyckligt, men kravet var uppfyllt - Liverpoolspelarna fick sina fans att drömma för ett tag. Ställningen var faktiskt 0-2 i halvtid, och jag måste säga att jag var lika förvånad som jag var imponerad. Liverpool kom utan Gerrard och med ett centralt tremannamittfält som såg mer än lovligt defensivt ut för ett lag som behövde göra minst tre mål. Men det funkade. Liverpool förlorade mittfältsfighten på knock i förra mötet - Det gjorde de inte ikväll.

Men tre mål visade sig vara för mycket. När Chelsea fick sin reducering fick de vind i seglen och Stamford i ryggen. När 2-2 kom så satsade Liverpool allt på ett kort, och bakåt lämnades ytor som är mumma för Drogba, Malouda, Lampard och Ballack.

Även om Chelsea i slutändan vann rättvist och med två måls marginal så är jag beredd att dela ut en del beröm även till de rödklädda. De föll med flaggan i topp.

I övrigt...

...Cech såg väldigt skakig ut. Är han verkligen en målvakt i absolut världsklass fortfarande?

...Lampard är Chelseas svar på Gerrard. Pådrivare, hjärta och målskytt. Allt i ett. Dessutom är han en jävel på att göra de viktiga målen. Jag har väldigt stor respekt för Lampard.

...Torres var visserligen inte i bästa slag ikväll, ,men inte fan byter man ut honom när man måste göra två mål med tio minuter kvar? Jag förstår faktiskt inte det bytet. Precis när han gått ut så fick Liverpool sitt 4-3-mål. Ett mål till hade räckt. Är inte Torres en rätt trevlig spelare att ha på planen då?

...Straffen? Den var väl ganska nära solklar, va?

...Drogba är i mina ögon en av världens bästa anfallare. Han är också en av de mest pinsamma spelarna på den stora scenen. Karln är 189 centimeter lång och väger 88 kilo. Ändå faller han ihop som ett korthus i var eviga närkamp. Det är patetiskt. Han är en filmare av stora mått och han tar alla chanser han får att försöka vinna fördelar på diverse osportsliga sätt. Idag rullade han in på planen när han låg skadad utanför densamma. Han la sig ned och linkade av som om han var allvarligt skadad eller led av svår kramp i matchen slutskede. Självklart hann han komma in igen, och då var han förstås helt oskadd. I mer eller mindre alla 50/50-dueller så faller han handlöst med armarna sträckta rakt upp i luften och ansiktet förvridet i smärta, för att 30 sekunder senare spela och köra på för full maskin. Dessutom så lägger han sig i precis varenda meningsutbyte eller varenda liten konflikt som uppstår på planen. Ser man två spelade stå och småbråka med varandra så kan man sätta allt man äger och har på att Droga snart dyker upp och lägger sig i. Tänk vad många mål han skulle göra, och vad mycket fin fotboll han skulle spela om han la hälften så mycket energi och tid på att spela fotboll som han lägger på att jiddra, filma, fuska och uppträda som en snorunge. Drogba är absolut helt omöjlig att tycka om ifall man inte håller på Chelsea (fan vet om det hjälper alla gånger), och det är förbannat synd eftersom han är en sådan sjuhelvetes bra fotbollsspelare. Men matchen ikväll var droppen som fick bägaren att rinna över för min del. Pippo Inzaghi framstår som Heman om man jämför med Drogbas vämjeliga beteende idag. För min del får han gärna packa väskan och försvinna till Mourinho och Inter. Jag är trött på honom.

...Domaren var inte på något sätt dålig. Han blåste för samma saker åt båda hållen. Men nivån var på tok för låg för en helengelsk kvartsfinal. Det syntes att spelarna i båda lagen tyckte att det gott kunde ha fått smälla lite mer än vad det gjorde.

...Vilken tavla av Pepe Reina.

...Jag känner väldigt många fotbollsintresserade människor som suckade djupt av besvikelse när Chelsea och Liverpool lottades mot varandra. Inte för att de skulle mötas för 103 gången på fem år utanför att de menade att matcherna lagen emellan alltid är som att se på målarfärg som torkar. Jag tycker nog att det är dags att tvätta bort den stämpeln nu. Totalt 4-3 till Chelsea förra säsongen och totalt 7-5 denna säsong. Det är 19 mål på fyra Champions League-matcher. Det händer fan i mig en hel del när den där målarfärgen torkar, måste jag säga.

...Nu vinner Chelsea hela klabbet.


Jag är tillbaka imorgon.

Det är de regerande mästarna och de nuvarande ligaledarna som dominerar när det gäller nomineringarna för denna säsongs PFA Awards. PFA står för Professional Footballers Association, och det är alltså spelarnas eget pris vi pratar om. Priset har delats ut sedan 1974 och varje Premier League-klubb har en spelarrepresentant, och enligt mina efterforskningar är det alltså dessa representanter som röstar fram pristagarna. Bland spelarrepresentanterna så hittar vi namn som Gary Neville, Jamie Carragher, John Terry och Ledley King.

Vill ni se alla spelarrepresentanter så klickar ni bara här. Hittar ni någon oväntad delegat?

Nomineringarna ser ut som följer:

Player of the year:
Rio Ferdinand - Manchester United
Ryan Giggs - Manchester United
Cristiano Ronaldo - Manchester United
Edwin van der Sar - Manchester United
Nemanja Vidic - Manchester United
Steven Gerrard – Liverpool

Young Player of the Year:
Gabriel Agbonlahor - Aston Villa
Jonny Evans - Manchester United
Stephen Ireland - Manchester City
Aaron Lennon - Tottenham
Rafael - Manchester United
Ashley Young - Aston Villa

Som ni ser så har Man United totalt hälften av nomineringarna. Det säger en del om bredden på Uniteds trupp.

Personligen tycker jag att nomineringarna kommer lite väl tidigt. Säsongen är ju inte färdigspelad, det är ju snarare så att den mest kritiska delen av säsongen återstår. Ponera att Rooney exploderar här på slutet och gör sex mål på de sista sju matcherna och skjuter United till ligaseger. Sedan finns han inte med ibland nomineringarna.

Kanske borde just Rooney varit med under alla omständigheter. Självklart kan man sakna en eller annan spelare. Jag tycker personligen att Xabi Alonso har varit bättre än Ronaldo denna säsong, och Anelka leder trots allt skytteligan (visserligen tillsammans med just Ronaldo). Sedan finns det förstås spelare i de något sämre lagen som har gjort makalöst fina säsonger. Hangeland, Barry, Arteta och Cahill är några som direkt poppar upp i skallen.

Vad tycker ni? Saknar ni några kandidater? Och vilka spelare tror ni kniper priserna?
Jag tror på Steven Gerrard och Ashley Young.


Ikväll är det uppdrag revansch för Liverpool. Tyvärr för Gerrard och kompani är det nog också uppdrag omöjligt. Jag har sagt det tidigare: Liverpool är i grunden ett tillräckligt bra lag för att kunna åka till en riktigt svår bortaplan och få fram ett riktigt bra resultat. Men vi snackar om mer än ett riktigt bra resultat här. Vi snackar monstervändning. Och det är inte en vändning under en match. I det här läget har Chelsea ett redan givet resultat att spela på, och det kommer göra skillnaden. Chelsea kan ha sina dåliga dagar och Liverpool kan ha sina bra, men jag kan faktiskt inte i min vildaste fantasi tänka mig att Chelsea slarvar bort ett sådant här utgångsläge.


Jag siktar på att dyka in och göra ett kortare inlägg redan efter matchen ikväll.

Tillbaka igen efter en minst sagt hektisk påskhelg. Mycket jobb, mycket fotboll och för lite bloggande. Förhoppningsvis har ni lyckats hålla till godo med påskägg, sill, full Premier League-omgång och en del allsvensk fotboll.

Alla resultaten i Premier League den gångna helgen:

Liverpool-Blackburn – 4-0.
Sunderland-Man United – 1-2.
Chelsea-Bolton – 4-3.
Wigan-Arsenal – 1-4.
Tottenham-West Ham – 1-0.
Middlesbrough-Hull – 3-1.
Portsmouth-West Brom – 2-2.
Stoke-Newcastle – 1-1.
Aston Villa-Everton – 3-3.
Man City-Fulham – 1-3.


Spontana tankar och reaktioner...

Liverpool var riktigt bra mot Blackburn. Det otroligt vackra och tidiga 1-0-målet hjälpte förstås till att öppna upp en match som Blackburn hade en galet defensiv inställnings till (en forward i Samba, och han är egentligen mittback - Benni McCarthy började på bänken), men jag är ganska övertygad om att Pool hade vunnit även utan ett tidigt mål. De spelade som sagt riktigt bra fotboll...


...Mycket bättre än Man United, och skulle det skilja en poäng (eventuellt fyra) mellan de båda lagen med 10-15 omgångar kvar istället för de sex (sju för vissa) som faktiskt återstår så hade jag trott på Liverpool. Men om inte om hade funnits så hade kärringen skjutit björnen med kvasten. Med andra ord; Det är ingen ide att prata i om-form. Tabellen ser ut som den gör och omgångarna som återstår är 6-7 till antalet och inte 10-15. Och även om Man U inte spelar bra just nu så behåller de sitt avstånd till rivalerna från Merseyside. Det är väl också det som är en av skillnaderna på laget – Att Man U är bättre på att vinna när de spelar dåligt.

Kiko Macheda. Vi ska kanske ta det lika lugnt innan vi börjar prata underbarn, supersub eller genombrott. Men nog fan är det anmärkningsvärt att det är en 17-årig italienare som två veckor i rad går in och avgör för en så stor klubb som Man United. Om Man United till slut vinner ligan så är det många som kommer minnas vad Kiko Macheda har bidragit med, det är i alla fall ett som är säkert.


Jag såg inte Chelseas match mot Bolton. Och allt eftersom Chelseas mål plingade upp i rutan så var jag ganska glad över det. Inte för att jag har något emot att se Chelsea ha målkalas (framför allt inte mot profillösa Bolton), men för att det framstod som en match helt befriad från nerv och spänning. Ska jag tro på dem som faktiskt såg mathen så var det också en rätt trist match. I 70 minuter. Sedan hände det grejor. Tre mål av Bolton på åtta minuter. På Stamford Bridge. Det är fan i mig inte illa pinkat. Men någon poäng blev det inte för Megsons gäng. Det måste ha känts lite bittert. Det finns faktiskt få saker här i världen som gör en så bitter som hedersamma förluster. Så har jag i alla fall alltid känts när jag har spelat själv.

Kan Bolton gör tre mål på Stamford så kan minsann Liverpool också göra det kanske, tänker ni nu? Nja. Kan, kan de väl. Men det innebär förstås en jäkla skillnad att Chelsea redan från avspark har ett resultat att spela på. Den skillnaden är knappast till Liverpools fördel.

Elmander blev utbytt, och sedan började upphämtningen. Jag är tveksam till ifall han får starta nästa match, och få han inte det så förstår jag det mer än väl. Finns det fortfarande någon därute som vill ta honom i försvar, tro? Om det finns någon så förstår jag det inte. Elmander är Boltons dyraste köp någonsin. När man tar med det i beräkningen så kan man inte kalla honom något annat än ett fiaskoköp. Personligen är jag inte det minsta förvånad. Elmander har aldrig varit bra nog för världens bästa liga. Han kommer aldrig blir det heller.


Av någon anledning så trodde jag verkligen på Wigan inför helgens möte med Gunners. Inte trodde jag mindre på dem när de ledde med 1-0 i halvtid. Men Arsenal är i form nu. Och det är ytterst sällan som ett Arsenal i form går mållösa från planen. Även om man försvarar sig bra (det gjorde sannerligen inte Wigan vissa stunder) så är inte det en garant för att hålla nollan. Arsenal har så pass många kreativa och målfarliga spelare att man inte kommer undan om man inte själv klarar av att åstadkomma något framåt.

Självklart så borde Kieran Gibbs ha fått ett rött kort här situationen (en minut in i klippet). Man kan tycka vad man vill om regeln om målchansutvisning, men nu ser det ut som det gör, och under rådande omständigheter så ska Gibbs ha rött kort. Bara en dåre skulle argumentera emot det. Hade matchen fått en annan utgång? Det är möjligt, men jag har ändå väldigt, väldigt svårt att säga att Gunners inte vann rättvist.

Inget gott som inte har något ont med sig. Det onda i Arsenals fall är att Johan Djourou utgick skadad. Det är knappast positivt för Arsenals fortsättning. Sedan tidigare står det redan klart att Gallas missar resten av säsongen.


Spurs fortsätter att klättra. Man får väl ändå säga att Harry Redknapp har gjort ett ganska bra jobb med Tottenham. Men tänker man efter så tycker jag att man absolut ska kunna kräva en plats på övre halvan för Spurs. De har tveklöst truppen för det. Om någon i Spurs organisation skulle få för sig att faktiskt förstärka backlinjen så kan de, med en bra start, göra en bra säsong nästa säsong. Å andra sidan.... I Spurs pratar man alltid om nästa säsong.


Middlesbrough tog sista chansen genom att slå Hull. Men det återstår en jäkla massa jobb ifall Boro ska hänga kvar. Southgate sa det bäst själv efter matchen: ”If the season was over today, we would go down. We still have it all to do”.

Marlon King har denna säsong visat att han kan vara en strulputte i världsklass. Men han kan göra mål också. Då och då, i alla fall. Boro är hans tredje klubb den här säsongen. Egentligen tillhör han ju Wigan, men har avverkat en låneperiod i Hull, en låneperiod som resulterade i en del bråk och gruff. Självklart var det just King som gjorde det avgörande 3-1-målet för Boro mot Hull. Släkten är värst. Hulltränaren Phil Brown hade dock inga lovord till övers för King. ”Det faktum att han just nu är inne på sin tredje klubb den här säsongen säger det mesta”, sa Brown i en intervju efter matchen. Och ja.... Han har ju en poäng.


Jag har i ett antal veckor betraktat West Brom som ett lag som kommer att åka ned. Och är man inblandad i bottenstriden och möter halvt om halvt avhängda West Brom på hemmaplan, då gör man nog klokast i att ta tre pinnar. Det gjorde inte Pompey i helgen, och de befinner sig absolut inte på någon säker mark. Far from it. Pompey ska föutom att möta både Man United och Arsenal ta sig an hela tre andra nedflyttningskandidater i Newcastle, Blackburn och Sunderland. Vill Pompey hänga kvar så bör de plocka en del poäng i de matcherna.


För mig är fotboll så otroligt mycket mer än vackra mål, överstegsfinter och dräpande distansskott. Jag älskar när fotboll handlar om mer än en match, när det står mer än tre poäng på spel. I matchen mellan Stoke och Newcastle framgick det med all önskvärd tydlighet hur mycket som stod på spel. Det var i ärlighetens namn en ganska bedrövlig match rent fotbollsmässigt. Men där fanns nerver, fighting spirit, stolthet och kamp för överlevnad. Det syntes på spelarna, det syntes på bänken och det både syntes och hördes på läktarna. Mest av allt syntes det på Andy Carroll när han på ett såväl vackert som kraftfullt sätt nickade in kvitteringen med tio minuter kvar. Carroll är själv född i Newcastle och han har förmånen att spela i den klubb han håller kär. Det är verkligen en njutning när sådana spelare får göra viktiga mål i viktiga matcher. Glädjen man får se är så äkta och så ohämmad. Det är vackert.

Abdoulaye Faye heter mannen som gjorde Stokes mål. Så sent som förra säsongen så spelade han i just Newcastle. Han köptes sommaren 2007 för £2M och ett år senare gick han till Stoke för en tiondel av den summan. I Stoke så har senegalesen spelat i varje ligamatch den här säsongen, premiären undantagen. Och han har varit strålande i Stokes backlinje, och har dessutom bidragit med tre mål framåt. Frågan blir förstås... Varför sålde Newcastle Faye över huvud taget? Kanske var det för att de satsade på den 20 gånger dyrare och 100 gånger sämre Fabricio Coloccini? Bra drag i så fall. Coloccini satt förresten på bänken i lördags. Det var första gången argentinaren var petad denna säsong. Det var inte en dag för tidigt.

Stoke gjorde sitt mål på en hörna som absolut inte var hörna. Och den här gången kunde faktiskt inte ens Alan Shearer hålla sig ifrån att muttra lite om det i intervjun efter matchen.


I söndags var jag på Söderstadion och bevakade Hammarby-Gefle för en fotbollssajt. När jag satt där på läktaren så kom jag på att jag hade missat att spela in Aston Villa-Everton. Naturligtvis blev det actionfyllt, svängigt och målrikt.

Nu har jag ju inte sett något mer än målen från den matchen, men jag måste ändå säga att jag vill lyfta på hatten för båda lagen. Det är starkt av Everton att åka till Villa Park och göra tre mål. Men Villa visade verkligen moral när de kom tillbaka. På bara några veckor har de fått se Arsenal glida ifrån i tabellen, de har förnedrats av Liverpool på Anfield, och de har trots en strålande insats fått se Man United vända och vinna över dem på Old Trafford. Att då ha kvar kampviljan och moralen som faktiskt krävs för att vända ett tvåmålsunderläge mot ett defensivt och fysiskt starkt Everton är beundransvärt.

Aston Villa har åtta poäng upp till Gunners, och Everton har nio. Det är förstås en hel del poäng, och nästan allt talar för att det är Arsenal som kniper den sista Champions League-platsen. Men en liten brasklapp är kanske på sin plats. Wenger & Co ska faktiskt åka till både Anfield och Old Trafford, och även om de är i bra form så kan de knappast räkna in några poäng i de två matcherna. De kan absolut förlora båda drabbningarna. Och skulle de göra det så krymper förstås poängavståndet rejält. Skulle Villa eller Everton ta full pott från och med nu så tror jag Gunners får slita hårt för sin fjärdeplats. Men så tror jag inte att det blir. Problemet för Villa och Everton är faktiskt inte främst att det är för många poäng upp på för få omgångar. Det är att det just nu förefaller föga troligt att något av lagen kommer att göra det de själva måste göra – Nämligen vinna resten av sina egna matcher.


När det gäller Fulhams bortaseger mot Man City så är jag rädd att jag inte har mycket att säga alls. Jag har inte sett något alls från den matchen. Det man kan konstatera är förstås att det var en imponerande seger för Fulham. Man City är ett av ligans bästa hemmalag (bara ”de fyra stora” är bättre), och Fulham har tagit merparten av sina poäng på hemmaplan denna säsong. De hade en enda bortaseger innan de hade varit på City of Manchester Stadium. Nu har de dubblat den siffran. Snyggt jobbat.

Hela Fulhams säsong förtjänar förresten ett ”snyggt jobbat”. De kan mycket väl nå en UEFA-Cup-plats. Klarar de av det så är det faktiskt inget annat än en bragd. Laget saknar stjärnor, de har en tunn trupp, de saknar vinnartradition, de har ingen notorisk målskytt och ingen galen hemmaklack som fungerar som en tolfte spelare. De har ett rakt, basic 4-4-2, hårt arbetande spelare, ett bra försvar, lite tur med skador och de har Roy Hodgson. Jag har alltid gillar Roy och jag tycker att det är på tiden att han får det beröm han faktiskt förtjänar även i sitt hemland.


Allra sist: Har ni inte redan sett lördagens Match of the day så gör det. De ägnade både början och slutat av programet till att minnas Hillsboroughkatastrofen. Bilderna var vackra och det var rörande att se Alan Hansen, som ju var kapten i Liverpool vid tidpunkten för tragedin, sitta i studion och minnas tillbaka. Det var väldigt tydligt att han fortfarande blir väldigt illa till mods när han drar sig till minnes. Han berättade bland annat om hur han åkte till ett sjukhus för att träffa föräldrarna till en 14-årig pojke. Han var där med föräldrarna när de stängde av pojkens respirator. Alan Hansen är en tuffing och ett proffs ut i fingerspetsarna, men han är människa också, och det hördes verkligen i lördagens program. Som sagt... Don't miss.


Puh. Det var allt från min sida vad gäller helgen. Jag blir förstås glad ifall ni har något att tillägga. Jag blir precis lika glad ifall ni har kommentarer på mina tankar.

Jag är tillbaka under tisdagen - antagligen under eftermiddagen - och då blir det fokus på Champions League samt en del annat smått och gott.

Stephen Ireland gjorde mål borta mot Hamburg redan efter en minut i gårdagens UEFA-Cup-kvartsfinal. Det hjälpt dock föga. Under mer eller mindre hela matchen så handlade det om Hamburg. Det var också tyskarna som vann matchen med 3-1. Kanske kan City vända på hemmaplan, men med gårdagens match färsk på näthinnan har jag lite svårt att se det. Hamburg var verkligen mycket bättre än City, och 3-1 var ett smickrande resultat för Hughes Citizens. Om inte annat så talar skottstatistiken (13-5) och hörnstatistiken (18-3) sitt tydliga språk.


Vet ni vem Dexter Blackstock är? Förutom att ha ett sjukt coolt namn så kan han också stoltsera med att vara Queens Park Rangers bäste målskytt denna säsong. Därför var inte QPRs tränare Paolo Sousa sådär fruktansvärt imponerad när ledningen i klubben valde att låna ut Blackstock till Nottingham Forest under resten säsongen. Sousa var ganska snabb med att kritisera klubben, dels för utlåningen i sig och dels för att det skedde ovanför hans huvud. Men i QPR ska man tydligen rätta in sig i ledet. Efter att Sousa i en intervju avslöjat att han inte visste om att hans anfallare skulle lånas ut, och att han i slutändan inte hade godkänt det så fick QPR-ledningen nog. De ansåg att Sousa spridit konfidentiell information om klubben och han fick helt enkelt sparken.

Naturligtvis är det rent ut sagt sorgligt. Klubbens tränare får inte disponera sin trupp som han vill, affärer görs ovanför hans huvud och när han kommenterar detta så får han kicken. Skämmes, QPR.


Om den finns en fotbollsgud så håller han nog inte på Arsenal. Det tycks vara lögn i helvete för Wenger att få förfoga över en hyfsat skadefri trupp denna säsong. Det står nu klart att Gallas kommer att missa resten av säsongen efter att han skadade sig mot Villarreal i tisdags. Almunia som också utgick i den matchen blir borta i ungefär tre veckor, och detsamma gäller för Clichy. Sedan tidigare är det inför helgen frågetecken på Silvestre, Van Persie och Diaby.


Och när vi ändå är inne på ämne skador....
Steven Gerrard lider av ljumskproblem och är sliten, och från Liverpoolhåll sägs det nu att han kommer att vila mot Blackburn imorgon. I värsta fall sägs Gerrard kunna missa de närmsta tre matcherna. Ljumskproblemen ska enligt uppgift ha varit befintliga redan mot Chelsea i onsdags, och det kan ju delvis förklara varför Liverpool-kaptenen var så fruktansvärt blek, även om jag inte vill ta ifrån Chelseas innermittfält (främst Essien) äran för att ha raderat ut Gerrard ur matchen.


I kölvattnet av Liverpools förlust mot Chelsea och Gerrards skada så ser Big Sam ser sin chans att skrälla på Anfield imorgon, och han passar på att psyka Benitez lite genom att påstå att spanjoren är en manager som älskar att klaga och gnälla. Och även om jag anser Pool vara storfavoriter hemma mot Blackburn även utan Gerrard så är det väl aldrig fel med lite psykkrig.


Dags för fredagstips. Såhär ser kupongen tillika min rad ut denna vecka.

Liverpool – Blackburn – 1.
Chelsea – Bolton – 1.
Middlesbrough – Hull – X.
Portsmouth - West Brom – 1.
Sunderland - Man Utd – 2.
Tottenham - West Ham – 1.
Wigan Athletic – Arsenal – 1X.
Stoke – Newcastle – X.

Liverpool har fortfarande en liten chans att vinna ligan och så länge man har det så tror jag inte man snubblar över ett hinder som Blackburn – I alla fall inte på Anfield.

Chelsea är flera klasser bättre än Bolton och kommer vinna enkelt. Kupongens säkraste tecken.

Boro och Hull behöver alla poäng de kan få. Det är inte helt sällan som de förutsättningarna ger ett kryss.

Pompey har ett strålande läge att ta tre poäng och därmed ge sig själva lite mer andrum i nedflyttningsstriden. Jag är helt övertygad om att de tar den chansen.

I tre ligamatcher i rad har United blivit rejält störda av motståndet. Det hände inte fyra ligaomgångar i följd. Här ska United visa mästartakter, de ska visa att 2-2 hemma mot Porto är bortglömt, de ska visa att de kan hålla stenhårt fokus på ligan även om de har försatt sig i en klurig sits i Champions League. Det är här de ska bekänna färg, och jag tror att de också gör så mot ett Sunderland som är så pass formsvagt att de faktiskt bara plockat två poäng på den senaste sex matcherna.

Tottenham har varit riktigt bra på hemmaplan på senare tid – De har faktiskt tagit elva poäng på de senaste fem hemmamatcherna och då har både Chelsea och Arsenal varit på besök och Spurs har inte förlorat på hemmaplan sedan i november. Även om Hammers och Zola gör ett kanonjobb så tror jag att hemmaplan bli avgörande här.

Jag tror på en klassisk en Champions League-reaktion från Arsenal. Dessutom finns den som jag redan skrivit en hel del skador som oroar. Wigan har varit lite skakiga på senare tid och är svårbedömda, så detta är en chansning. Men vi vet alla hur svårspelade de är när de har en bra dag.

Stoke – Newcastle ser jag som helgens höjdpunkt. Stoke har skaffat sig en del spelrum i bottenstriden, men måste förstås undvika förlust, inte minst eftersom Pompey har en bra chans att knipa tre poäng. Newcastle då? Ja, de måste ju få med sig några trepoängare på de sista sju matcherna. Allra helst mot bottenkonkurrenter, och Stoke är ju en sådan. Det kommer bli ett satans tryck på The Britt, och på planen kommer det finnas två lag som kommer göra allt för en seger. Underbara förutsättningar.


I Real Madrid spelar ex-Goonern Lassana Diarra. Det här är vad han har att säga om Wenger och sin tid i Gunners:
“I didn’t learn anything from Wenger. All he taught me was how to doubt myself, how to doubt everything.”

Jag har alltid fått för mig att Diarra har väldigt höga tankar om sig själv, att han är en spelare som inte har självinsikt som sin största kvalitet. Han platsade ju inte i Gunners när han lirade där, men gnällde ändå om bristen på speltid. Att han inte trivdes i Gunners må ju förstås vara hänt, men skopan skit till Wenger är lika löjlig som den är ironisk.
Jag menar.... Alla vet ju att Wenger är ett skämt när det kommer till att utveckla unga spelare. Fråga Anelka, Walcott, Henry, Ljungberg, Fabregas, Clichy, Van Persie, Kolo Toure, Denilson och ett par dussin lirare till. Av Wenger lär man sig noll och ingenting. Så är det förstås.


Helgen som kommer ser väldigt hektisk ut för min del. Jag jobbar både lördag och söndag, och på söndag ska jag dessutom till Söderstadion och kolla på Bajen-Gefle, en match jag sedan ska skriva om för en fotbollssajt. Jag hoppas kunna kladda ned ett inlägg även under helgen, men om det uteblir så hoppas jag att ni har överseende.

För övrigt hoppas jag att vi vaknar till och börjar kommentera inläggen lite mer, det har avtagit lite på senare tid.
Jag hoppas också att ni får en väldigt trevlig helg.

Jag är tillbaka så snart jag bara kan.

En för alla, alla för en, absolut underkastelse gentemot det taktiska, hög press, stensäkert positionsspel och giftiga i den sista tredjedelen av planen.

Det låter lite som Liverpool i Champions League, eller hur? Men igår var det Chelsea. De blåa gjorde en Liverpool, och det gav resultat. Chelsea var bättre på precis allt. Inte ens ett tidigt mål från Torres och ett kokande Anfield i ryggen kunde rädda Gerrard & Co igår. När kvarten hade gått så var jag övertygad som att ett Chelseamål vara nära förestående, och när det inte fanns några förändringar att skönja i Liverpool eller i deras spel en bit in i andra halvlek var det bara en tidsfråga innan Chelsea skulle peta in ett till. Det blev två, och berget som Rafa och hans mannar måste klättra över är nu högt och så massivt att bara tanken på det antagligen gör de flesta röda supportrar till misströstande och uppgivna varelser.

Man har ju fått lära sig att inte räkna ut Liverpool, och de är för jävla bra på att vända matcher med vilja, moral och tro. Men då pratar vi om att vända en match. Nu kommer de redan från avspark möta ett lag som kommer att spela på ett redan befintligt resultat. Det är en helt annan femma, och jag kan inte se Liverpool greja detta.

Jag måste också säga att jag är något paff. Jag hade förväntat mig en väldigt jämn matchserie som skulle leva i 180 minuter. Så verkar det inte alls bli. Jag är också förvånad överhur handfallna Liverpool såg ut. Chelsea gjorde vad Liverpool brukar göra, men Liverpool hade inget svar på det. Inget alls. Det slår mig som märkligt.

Jag har skrivit en längre text om den matchen, och den finns att läsa här.


7.500. Så många var det som var och tittade på Newcastles öppna träning igår. En ganska okej publiksiffra när vi snackar träning för ett bottenlag. Under träningen spelades det bland annat tvåmål. Och två mål var precis vad Alan Shearer gjorde. Än är det nog lite krut kvar i gubben. Jag ger mig fan på att han faktiskt skulle kunna bidra rent spelmässigt till Newcastle, om han bara ville själv.


En match i The Championship igår:
Cardiff – Derby - 4-1.


Chelseaspelarna såg otroligt taggade ut igår. John Terry och hans polare gick runt och high fivade när saker gick som de ville, Drogba var sådär bra som han bara är när han tycker fotboll är både roligt och viktigt. Det känns som om hela Chelsea brinner av revanchlusta från fjolårets förlust, och dessutom tror jag att de relativt snart kan rikta fokus enbart mot Champions League. När de första mötena i åttondelsfinalerna hade avverkats så fick ni läsare chansen att här på bloggen rösta om vilka ni tror vinner årets Champions League. I den omröstningen vann Liverpool med 56%. Enbart två personer röstade på Chelsea. Och som sagt.... Jag vet vem en av dem var....


På tal om omröstningar så hoppas jag att ni röstar och hjälper Olof ordentligt nu.

I den omröstningen som föregicks av Olofs omröstning så undrade jag hur ni tror att Englands backlinje skulle se ut ifall Vidic var engelsman. Det blev tight. 43% av trodde att han skulle spela på Ferdinands bekostand, 32% trodde att serben skulle peta Terry, 16% av er ansåg att en bänkplats skulle vara det mest troliga för Vidic, medan 9% av er tror att han alla tre skulle få lira.

En sak är säker. De flesta anser honom platsa. 84% ger honom en startplats.

Jag tillhörde minoriteten och ansåg att alla kan få plats. Tror ni inte att Rio skulle klara av en högerbacksplats. Jag tror att han har både fötterna och speluppfattningen för det. Litet frågetcken för snabbheten, kanske. Men är han sämre som högerback än den just nu givne Glen Johnson verkligen? Fan vet.

Om inte annat skulle de kunna bilda en ganska hyfsad trebackslinje.


UEFA-Cupen ikväll. Manchester City möter Martin Jols Hamburg i Tyskland.


Alla Liverpoolfans som gillar att hålla fast vid hoppet: John Terry är avstängd i nästa möte. Mascherano är tillbaka.
Var inte Terry gula kort tveksamt, förresten?


Jag ser verkligen fram emot Middlesbrough-Hull och Stoke-Newcastle på lördag. Jag har inte kollat ifall Canal + visar de två matcherna, men vlket som så finns det inte en chans att jag missar någon av dem.


Jag är tillbaka imorgon.

Nu finns det två vägar. Antingen backar jag, erkänner mitt misstag och inser att Man United har tuffare mostsånd i Porto än vad jag och många andra har insett. Eller så fortsätter jag att påstå att Porto är en klass sämre, att United underskattade dem och att Fergies gäng är i en formsvacka. Men jag fegar lite och säger att det är lite av båda, om än mer av det sistnämnda.

Porto är verkligen ett bra lag, det har jag aldrig sagt emot. Det är bara att de är sämre än Man United spelare för spelare. De är också halvdana på Champions League-bortaplan, inte minst mot engelskt motstånd. De skulle på förhand ha svårt att få med sig ett resultat. Men visst. De har några riktiga klassspelare i Hulk, Lisandro och Gonzalez. De har också tekniken och kunskapen för att faktiskt försöka spela till sig sina resultat. När det kommer till tempo, taktik och teknik är de inte så långt efter som många (jag har nog varit en av dem) har velat göra gällande.

Men självklart ska United göra det bättre än vad de gjorde igår. Jag trodde att de i en handvändning skulle ha skaffat sig självförtroende i och med vändningen mot Aston Villa i söndags, men så var det inte. United var dåliga. Men det är ok. Alla lag, och alla spelare har dåliga dagar, och dåliga perioder under en säsong. Det jag inte accepterar med Uniteds insats igår är bristen på arbete för närmsta lagkamrat. De stod för en horribel kollektiv arbetsinsats. Vid båda Porto-målen ser man mittfältare som är ointresserade av att löpa tillbaka för att skydda och hjälpa sin backlinje. Vid 1-0 är det i första läget Ronaldo som tappar bollen i uppspelsfasen. Han slår helt enkelt en passning rakt på en Porto-spelare. Och sådant kan förstås hända. Men vad gör Ronlado när han tappat bollen? Tar en maxlöpning tillbaka för att hamna på försvarssida? Think again. Ronlado joggar vidare rakt fram i planen, och tittar inte ens tillbaka för att se vad som händer förrän ett par sekunder senare. Att så utstuderat skita i att jobba för laget borde leda till löneavdrag. Vid 2-2-målet så knallar Carrick och Fletcher tillbaka mot eget straffområde efter att mittfältet blivit överspelat. Det är fan i mig rena dödssynden. Jag är med och tränar ett division sju-lag i Stockholm. Vi har inte direkt några höga krav på oss, men vi har i alla fall lovat varandra att vi ska jobba för närmsta kompis. Slår man bort en passning, blir man överspelad – Då jobbar man tillbaka. Det är ett absolut minimikrav, och det finns aldrig någon ursäkt för att inte uppfylla detta.

Jag håller inte ens på Man United, men jag satt och var smått förbannad över den urusla kollektiva arbetsinsatsen som United stod för igår. Det var beklämmande, och jag är helt ärlig när jag säger att det inte duger om de vill vinna någon titel den här säsongen. United ska åka till ställen som Stadium of Light och Riverside under de kommande veckorna. De kommer möta lag som är sämre på pappret men som kommer att kriga livet ur sig för att hänga kvar i Premier League. Är man inte beredd att ta på sig blåstället och arbeta fram en seger i de matcherna så blir det ingen seger. Var så säkra.

För att ni ska kunna se denna vämjeliga lathet så får ni här ett långt klipp med highlights från matchen. Titta noga på alla spelare utan boll och hur de jobbar för närmsta lagkamrat. Eller snarare inte jobbar.

Jag vet, jag vet. Tight spelschema, landskamper, resor, extremt många tävlingsmatcher. Jag köper det inte. Jag köper att finns en inneboende trötthet. Jag köper att det börjar slita på kroppen. Men det förklarar inte varför Ronaldo i den fjärde minuten joggar nonchalant framåt i planen när han precis orsakat en spelvändning. Det har inte med spelschemat att göra, det är ett som är säkert.

Nu då? Hur ska United reagera? Well.... United skulle inte ha den nutidshistoria de har om de inte var ett lag som tar fram sin maxkapacitet när de som mest behöver den. Sir Alex Ferguson vore inte världens mest meriterade tränare om han inte var en jävel på att plocka fram det sista lilla ur sina spelare. Jag blir inte det minsta förvånad ifall United vänder på detta kluriga läge i Portugal. Det är fortfarande Man United vi pratar om. Problemet är att det just nu är Uniteds största styrka – Att de är Manchester United. Champions League-mästare, Premier League-mästare och på det stora hela ett överjävligt bra fotbollslag. Men om deras motståndare faktiskt lyckas bortse från detta. Om de lag som ska möta Man U tänker att de är ett lag i gungning med en del trötta spelare istället för att det är makalösa och mäktiga Manchester så kommer det stöta på patrull ett antal gånger till denna säsong. Att bara vara Manchster United räcker inte. Inte ens för Manchster United.


I Spanien utspelade det sig en trevlig tillställning. Efter en halvtimma var jag säker på att Gunners skulle få stryk med 2 eller 3-0. Villarreal bestämde det mesta i första halvlek. Senna gjorde mål på distansskott redan efter tio minuter och Gunners tvingades dessutom till två byten i de bakre leden i första halvlek. Jag trodde faktiskt inte att de skulle hitta rytm, självförtroende och ett eget spel efter en sådan start. Det gjorde de inte heller. Förrän de gjorde mål. Det var först efter Adebayors mål som Arsenal verkade hitta tryggheten i spelet och tålamodet att bygga upp sina anfall.

1-1 var nog ett relativt rättvist resultat. Kanske, kanske så vann Villarreal på poäng, men Gunners fick med sig ett gångbart resultat, och de bara ska klara av det här hemma på Emirates.

Det är ganska många som ganska längre har pratat om Arsenal som en outsider till att sopa hem hela klabbet. De rösterna lär inte bli färre eller tystare nu. Jag hävdar fortfarande att det vore ett idiotiskt bet. Jag anser faktiskt inte att Arsenal har materialet för att vinna Champions League. De har en del gudabenådade spelare, och det märks med all önskvärd tydlighet hur mycket laget växer när Fabregas och Adebayor nu är tillbaka i spel. Men Gunners saknar fortfarande spelare för att vinna Champions League, i alla fall om de hade tänkt att vinna turneringen med sin egen fotbollsfilosofi. Inget lag (okej då, kanske Barca) är lika bra som Arsenal på att spela bollen på spelare i fart. När de spelar som bäst så är det overkligt många passningar som går till en spelare som redan har farten uppe. Vissa anfall ser nästan rugbymässiga ut. Vad krävs för det? Löpningar och skickliga djupledsspelare, förstås. Hur många högklassiga sådana spelare har Arsenal på sitt mittfält idag? Walcott, Nasri och Arsahvin, och den sistnämnde får inte spela i Champions League. Ytterbackarna kommer ofta längs kanterna, men sällan in i straffområdet, och för få gånger är de tillräckligt högt upp i planen, i alla fall mot bra motstånd. Rosicky är skadad, Hleb är i Barca och Denilson och Fabregas löper inte så mycket i djupled. Det lämnar Walcott och Nasri. Jag tror inte att det räcker. Det borde inte räcka.

Missförstå mig rätt. Arsenal är ett bra lag, och de lär vara ännu bättre nästa säsong så länge de behåller sina stjärnor. Men Wengers fotbollsfilosofi är inget för nötter, och det är inget man lär sig på en kafferast. Nasri och Walcott behöver mer tid innan deras löpningar blir perfekta och på några punkter i laget håller inte Gunners Europatoppklass. Wenger är inte heller den som kompromissar med sin spelidé. Jag respekterar det, men det gör det också ännu klurigare för dem att skörda stora framgångar i Europa.


I övrigt...

...Vad f-n var det med publiken på Old Trafford igår? De lät inte, de gick innan matchen var slut och ett antal gånger under matchen var det 2000 tillresta Portofans som hördes ut genom Tvn. Illa.

...Adebayors mål. Herre jävlar. Det är bland det snyggaste jag har sett på den här nivån. Är man en gnällig jävel (Hej, Ola Andersson) så hävdar man förstås att Adebayor inte ska få avsluta. Han har tre försvarare mot sig, och någon av dem borde kunna få honom ur balans. Ja, jo. Men å andra sidan var han felvänd, och ska egentligen inte utgöra något hot i det läget med så många försvarare i närheten. En tackling eller ett bryskt försök att vinna bollen är i mina ögon egentligen inte nödvändigt i det läget. Det går ju inte att förutse att Ade ska brösta upp Fabregas smekning till sig själv och sedan konstskjuta in bollen i mål felvänd. Ibland kan man inte göra annat än att applådera motståndarna. Det här var en sådan gång.

...Jag vet inte ifall jag någonsin har sett Michael Carrick sämre än igår.

...Sennas mål var också vackert. Men ärligt talat.... Var det verkligen otagbart? Jag tror att Van der Sar hade räddat det skottet.

...Rooney är i fin form. Han var också en av de få som jobbade matchen igenom, och när United oroade Porto så var Rooney hela tiden inblandad.

...Spanjorerna på läktaren som kastade in saker på Fabregas måste ju sakna vitala delar innanför pannbenet. Senast jag kollade finns det ingen direkt hatstämning mellan de två lagen, och om jag inte missminner mig så var Fabregas en starkt bidragande orsak till att det spanska landslaget vann EM förra sommaren. Exakt varför kastade publiken in saker på honom?

Man U behöver Rio Ferdinand tillbaka. Helst igår.


Ikväll är det favorit i repris. Liverpool och Chelsea möts i Champions League. Jag tror att Liverpool kniper en seger ikväll, men magkänslan säger att Chelsea är knappa favoriter totalt sett, nu när de får spela sista matchen hemma. Kanske är också så att Liverpoolspelarna har ett visst fokus på ligan. Men den största anledningen till att jag tror att Chelsea vinner knappt totalt är att Liverpool behöver ett bra försprång efter ikväll. Och det tror jag inte att de skaffar sig med en avstängd Mascherano. Det är lätt att prata om Stevie G och Torres inför de stora matcherna, och med tanke på vad de två kan hitta på tillsammans är det inte så konstigt. Men för mig är det lätt att konstatera att i den här typen av matcher så är Mascherano Liverpools viktigaste spelare.

Ska vi säga 2-1 till Pool ikväll?


Jag vill höra era röster lite mer igen! Kommentera mina tankegångar, och berätta varför jag har fel eller rätt.
Vad tyckte ni om matcherna igår, och vad tror ni om kvällen?


Tack för idag, slut för idag.

Jahapp. Ikväll är det då dags för kvartsfinaler. Jag är faktiskt inte alls så exalterad som jag trodde att jag skulle vara, och det kan bero på det lite halvtrista lottningen. Jag måste dock säga att jag tror att Arsenal-Villarreal blir en jämn matchserie. När lottningen först kom så kände jag att det nog är stor fördel Gunners, men så stor är nog inte fördelen. De har ganska jämnbördiga lag och båda lagen är skickliga taktiskt. Jag håller som sagt Arsenal som favoriter, men jag tror att det blir spänning in i det längsta.

För Manchester Uniteds del är jag inte ens säker på att jag kommer se matchen. Så ointressant var den lottningen, och jag är helt hundra procentigt säker på att Man U slår ut Porto att jag inte kommer att orda mer om det mötet. När United är klara för semifinalen, då kan det i all fall bli match av det hela.

Vad tror ni om matcherna, och vilka faktorer fäller avgörandet?

Och framför allt; Är jag ensam om att känna att Champions League känns mer avslaget än vad det brukar göra den här tiden på säsongen?


Jag kollade på Birmingham-Wolves igår. Matchen slutade 2-0 till Birmingham, och detta trots att Birminghamkaptenen Lee Carsley blivit utvisad i slutet på första halvlek. Men Wolves var bleka framåt. Inför matchen saknades redan Sylvan Ebanks-Blake och i samband med Carsleys tackling så blev Chris Iwelumo skadad och var tvungen att utgå. De två har gjort 38 av lagets 71 ligamål denna säsong, så att Wolves blir blekare framåt utan dessa två herrar är kanske inte så märkligt.

Nu skiljer det bara två poäng mellan Wolves och Birmingham i tabelltoppen, och de två poängen är i Wolves favör. De två topplagen har en match mer spelad en de närmast jagande lagen. Men de har också sex respektive åtta poäng till godo. Premier League närmar sig.....

Sebastian Larsson? Han slet, krigade, tog hand om fasta situationer och uppträdde med precis den där svenska mellanmjölksmognaden som Lasse Lagerbäck förstås tycker väldigt mycket om. Så här sa Larsson direkt efter matchen.


I lördags så hade Newcastle en boll över linjen i matchen mot Chelsea. Alan Shearer sa efter matchen att bollen nog var inne, men att de inte skulle ägna någon tid åt att fokusera på det, och att det inte var domarnas fel att de förlorade matchen.

Newcastle är i ett fruktansvärt tufft läge, Shearer har sju omgångar på sig att rädda laget, och i premiären så har de en boll över linjen, men det missar domarna. Det skulle förstås kunna knäcka den bäste. Men Shearer stod upp som en man, la ingen tid på att gnälla på ett domslut han inte skulle kunna förändra utan sa istället att alla kraft ska läggas på matcherna som väntar.

Det är detta jag alltid har älskat med Alan Shearer. Han är stor i medgång som motgång, och han letar inte externa bortförklaringar. Han personifierar stolthet och sportsmanship för mig.


Mer beröm:
Gianfranco Zola. Det han har gjort med West Ham är bara att applådera. Det ser verkligen ut som om det ska kunna bli en plats i nästa års UEFA-Cup för Hammers. Vem hade trott det när Zola kom? Inte jag i alla fall. Det är ekonomisk kris i klubben och spelarmaterialet är inte det bästa. Men laget tar en hel del poäng. I lördags var båda målskyttarna två ynglingar från den egna akademin som få hade hört talats om innan matchen. Way to go, Gianfranco.


Jag såg söndagens Match of the Day igår och Gary Lineker sa skämtsamt att de ska försöka få sändningsrättigheterna till första samtalet mellan Amr Zaki och Steve Bruce när Zaki kommer tillbaka. Ni kan storyn – Zaki har inte kommit tillbaka från landslagssamlingen, och det är fjärde gången den här säsongen. Bruce har kallat Zaki för den mest oproffesionella spelare han jobbat med, han har kallat situationen för löjlig, och när han intervjuas om det så är det inte så svårt att se all undertryckt vrede. Zaki har inte sagt ett ord, men att han är en hetlevrad och diskussionsvillig typ, det har vi sett på planen. Jag skulle gärna se snacket mellan dessa två herrar i TV. Det ska skulle vara något.


Sir Alex säger idag att han gjorde fel i laguttagningen mot Villa i söndags. Fler med mig reagerade säkert över hur Gary Neville till en början var placerad som mittback och O'Shea som högerback. Neville hade inte en chans mot Carew i luften, och 1-1 var en direkt följd av Nevilles oförmåga att ta hand om Carew i nickduellerna. Jag fattar inte vad för hjärnsläpp som fick Ferige att ställa upp laget så från början, men jag gillar att han trots all erfarenhet och kunskap fortfarande kan erkänna att han gjorde ett misstag.


Det har inte dykt upp någon ny omröstning här på bloggen. Nu blir det ändrig på det. Det är en av läsarna som via omröstningen önskar få lite hjälp med ett skolprojekt. Läsaren vi pratar om är Olof Ringbom och Olof läser medieteknik på KTH. Han håller just nu på att göra ett exjobb som behandlar interaktivitet under TV-sända fotbollsmatcher. När BBC sänder matcher så kan man exempelvis smsa in och betygsätta spelarna och betygen rullar sedan i nederbilden av skärmen. Olof vill nu veta ifall något liknande skulle vara intressant för er när ni tittar på fotboll.

Olof låter också hälsa att han har varit i kontakt med Canal + och de tyckte att detta var intressant. Om några av er läsare har andra ideér om hur man kan vara interaktiv med hjälp av mobilen så kom med förslag, det är inte omöjligt att Canal + kan tänkas experimentera lite.

Så dra ert strå till stacken och hjälp Olof genom att rösta nu. Har ni förslag eller undringar så går det säkert att fråga Olof i kommentarerna under inlägget, och vill Olof lägga till något så funkar säkert också kommentarerna.


Det var allt för idag. Vi höres imorgon.

Två lag visar mästarform just nu, men på lite olika sätt och under lite olika omständigheter. En sak var dock gemensamt för båda lagen; De avgjorde sent.


Liverpool spelade väldigt bra fotboll under långa stunder i lördags. Chanser skapades på löpande band, Fulham kom ingen vart, och ett ledningsmål för de röda kändes hela tiden som en tidsfråga. Och även om målet lät vänta på sig så var det väldigt välförtjänt när det väl kom. Det är var på den punkten som Liverpool och Manchester United skiljde sig åt denna vecka. Liverpool spelade långa stunder bra fotboll – Man United spelade långa stunder dålig fotboll. Liverpool förtjänade att vinna – Man United ska vara oerhört tacksamma för sin seger. Likheterna är förstås att bra lag alltid visar karaktär, de tror på möjligheten att vända matcher och vinna dem sent, och de har erfarenheten av att göra det. Slump? Tillåt mig småle. Det var inte tur när United gjorde 3-2 i 93e minuten. Lika lite tur var det när Liverpool gjorde 1-0 i den 92a minuten. Det kallas vinnarmentalitet.

United hade inför matchen ett betydligt tyngre skadeläge än vad Liverpool hade, där kommer de olika omständigheterna in i bilden. Jag har nog aldrig sett en så oerfaren Unitedbänk i en ligamatch som den igår. Men oerfaren kan många gånger betyda respektlös och småfräck, det bevisade Federico "Kiko" Machida igår när han gjorde en Buster-debut och avgjorde med ett underbart vackert och högklassigt mål. Machida är 17 år gammal och har fått sin fotbollsuppfostran i Lazio. I veckan gjorde han hattrick för reservlaget, och det räckte till att få chansen att göra ett inhopp igår. En chans som han verkligen tog till vara på.

De Unitedfans som gillar sitt glas halvfullt kommer förstås att säga att det bara kan bli bättre nu. Spelare kommer att komma tillbaka från skador och avstängningar, och moralen kommer att stärkas av gårdagens tre poäng, och framför allt är det moralhöjande att vinna på det sättet som United vann på igår. Den typen av vändningar vittnar om mästartakter. De Unitedfans som har halvtomma glas kommer oja och noja över att laget faktiskt inte spelade bra trots att de mötte ett Villa som visat dalande form på senare tid. Det kommer krävas bättre prestationer än det man visade upp igår, annars blir det fler poängtapp. Och frågan är om man just nu är i form att prestera ett, två eller tre snäpp bättre.

Jag vet inte vad som väger tyngst här, de positiva eller de negativa signalerna, men jag vet att Uniteds seger i sig väger tungt, och jag vet att de fortfarande har allt i egna händer.

Många frågor hänger i luften. Var det här segern och väckarklockan som får United att vakna ut sin lilla tupplur? Eller kommer de tappa fler poäng? Klarar Liverpool av att mala på och fortsätta vinna? Klara båda lagen av att slåss i såväl Premier League som Champions League?

De närmsta veckorna kommer förstås erbjuda svar på de här frågorna. Om ni redan sitter inne med de rätta svaren eller andra kloka synpunkter så låt höra!


Liverpool och Man United stod för det mesta vad gällde dramatik den här helgen. Arsenal vann enkelt och komfortabelt hemma mot Man City. Det samma gällde för Bolton hemma mot Boro, West Ham hemma mot Sunderland och Stoke borta mot West Brom.


I Newcastle var det upplagt för sannsaga och drömdebut för legenden Alan Shearer. Men verkligheten vann över sagan och Chelsea vann med 2-0 utan att förta sig. Michael Owen hade en boll som var över linjen och hade linjedomaren varit nykter så hade vi kunnat få en spännande avslutning på den matchen. Så blev det inte.

Jag vill gärna ha fel, men jag tror inte att Shearer-sagan får ett happily-ever-after-slut. Newcastle är för dåligt, och det var tydligt igår att vissa spelare faktiskt inte är beredda att kämpa tillräckligt. Shearer kan säkert höja moralen ett snäpp här och där, och jag tror han är en man som tar fram mod i andra män – Men i vissa fall är det hopplöst. Ett exempel är Fabricio Coloccini. Han är utan tvekan en av de sämsta försvarsspelarna jag har sett under alla år i Premier League. Han är definitivt den sämsta spelare jag har sett för £10M. Han är dessutom inte intresserad av att göra skitjobbet. Han är en pajas, rent ut sagt. Vore jag Shearer skulle jag förklara för Coloccini att han har spelat sin sista match för i år. Det spelar ingen roll vem man sätter som mittback istället för honom – Just nu kan ingen göra ett sämre jobb. Jag är helt säker på att Michael Owen just nu skulle göra ett bättre jobb som mittback. Coloccini borde klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Låter det hårt? Inte alls. Kolla själva på det här klippet och försök sedan att hitta några förmildrande omständigheter vid Lampards 1-0-mål.

Frågan är vad som är värst? Den misslyckade rensningen, det otroligt tama ingripandet i motlägget, att han lunkar tre meter bakom Lamps när han nickar in ledningsmålet, eller det faktum att det här bara var ett i raden av bedrövliga ingripanden under matchen. Det kunde, det borde ha blivit fler Chelsea-mål som direkt hade kunnat härledas till ett misstag signerat Coloccini.


I Blackburn och på Ewood Park så fanns det utrymme för en del dramatik. Tottenham förde matchen och hade en logisk 1-0-ledning när upphämtningen började. Benni McCarthy kvitterade i den 82a minuten och Oijer, som spelar för PSV nästan säsong, gjorde segermålet i den 89e minuten.

Tottenham fick Palacios utvisad efter 80 minuter, och efter det bytte matchen karaktär. Slarvigt av Palacios som drog på sig sina två gula kort inom loppet av två minuter.


Fabregas och Adebayor gjorde comeback för Gunners. Adebayor gjorde dessutom lagets båda mål. Jag har själv inte sett hela denna match, men ska man tro på Matty Le Tissier, och det gör jag alltid, så stod även Fabregas för en imponerande insats. Arsenal är sex poäng efter Chelsea och nio poäng efter Liverpool, om nu någon undrar.....


När Gareth Southgate intervjuades av Sky efter matchen i lördags så såg han ut som om han intervjuades precis innan sin egen avrättning. Och ja... Det ser inte bra ut för Boro. Southgates mannar har både Arsenal och Man United kvar att möta. Där kan de knappast räkna med några poäng. Det betyder förstås att de kommande matcherna mot Hull och Newcastle blir väldigt avgörande. Redan nästa helg väntar Hull. Det lär nog bli mer hjärta än hjärna, mer lungor än fötter. Jag ser fram emot det.


På KC Stadium spelade Hull 0-0 mot gästande Pompey. Det var ingen sprudlande tillställning och det mest uppseendeväckande var nog utvisningen på Glen Johnson. Det första gula kortet fick han för en eftersläng, och det var välförtjänt, men det andra gula kortet..... Jag vete fan.... Det känns mest som om han joggar in i motståndaren, och några dobbar är det ju verkligen inte tal om. Eller vad säger ni? Kolla här. 3.02 in i klippet.


Everton gjorde processen kort med Wigan. 4-0 slutade matchen. Brassen Jo gjorde två mål, och Everton är nu bara en poäng efter Aston Villa, och de är i semifinal i FA-Cupen. Det håller på att bli en ganska hyfsad säsong för ett lag som under flera månader helt saknade anfallare.


Vad tror ni att Danny Murphy tänkte när Benayoun gjorde sitt mål på stopptid i lördags?


Så här ser alltså alla helgens Premier League-resultat ut i pränt:

Blackburn – Tottenham 2-1.
Bolton – Middlesbrough 4-1.
Hull – Portsmouth 0-0.
Newcastle – Chelsea 0-2.
West Brom – Stoke 0-2.
Arsenal – Man City 2-0.
Fulham – Liverpool 0-1.
West Ham – Sunderland 2-0.
Everton – Wigan 4-0.
Man U – Aston Villa 3-2.


I Coca Cola-ligan skulle det ha varit seriefinal i lördags. Birmingham skulle ha tagit emot Wolves hemma på St Andrews. Men så blev det icke. Den matchen blev istället flyttad till ikväll. Den går på svensk TV, så ta chansen att kolla på två av de lag som har stor chans att spela i Premier League till nästa säsong.


Trots utebliven seriefinal var det inte händelselöst i CCC i helgen.

Sheffield United har inte förlorat på åtta ligaomgångar, och i helgen vann de över Ipswich med 2-0 på bortaplan, och nu ligger laget fyra på samma poäng som Reading och med tre poäng upp till Birmingham som ligger tvåa.

I botten så tog näst sist (Southampton) emot sist (Charlton). Sist vann med 3-2 och det ska nog till mirakel för att Southampton eller Charlton inte ska spela i League One nästa säsong. Helgonen har tre poäng upp till säker mark, medan The Addicks har hela tio poäng upp.

I Wales spelades det igår derby. Cardiff tog emot Swansea. Det var en väldigt trevlig match, och det var härlig stämning på läktarna. Slutskedet av matchen blev dramatiskt. Cardiff kvitterade Swanseas 1-0-ledning ganska tidigt i andra halvlek, och låg på för ett ledningsmål. Då gjorde Swansea ett ledningsmål i den 88e minuten. Men två minuter senare så fick Cardiff straff, och 2-2 slutade matchen. Straffen var för övrigt väldigt billig, om jag får säga mitt.


Dagens Off Topic:
Man behöver uppenbarligen inte jobba på att påminna folk om att Sverigedemokraterna är en bunt rasistiska nollor. Det gör de så bra själva.


De var allt för idag. Jag hoppas att alla har haft en trevlig helg, och jag lovar att vara tilbaka redan imorgon.

Jag börjar med Fredagstipset.

Blackburn – Tottenham - X.
Arsenal – Man City – 1.
Bolton – Middlesbrough – X.
Hull City – Portsmouth – X.
Newcastle – Chelsea – 1X.
West Brom - Stoke City – 2.
West Ham – Sunderland – 1.
Fulham – Liverpool – 2.

Jag vet inte om vi har haft en svårare rad någonsin. Det finns ju knappt en match som känns riktigt säker. Arsenal vinner över City på Emirates, och Alan Shearer kniper minst en poäng i sin debut. Dessa två saker tror jag stenhårt på, resten är chansningar och känsla för feeling.

Spurs verkar inte vilja förlora just nu, Bolton och Boro vet inte hur man vinner, Pompey och Hull är två lag som vill så mycket att det bli pannkaka och 0-0, Stoke tar säsongens första bortaseger, Upton Park avgör till Hammers fördel, och Liverpool slarvar inte bort läget de har fått till skänks av Man U – I alla fall inte redan den här helgen.

Nu var det er tur. Berätta gärna hur ni tänker.


Arsene Wenger vill att fotbollen ska ha något system som belönar attackvänligt spel. Det borde finnas extra poäng att vinna för ett lag som öser in mål, menar fransmannen. Om han är seriös med det så är jag orolig för hans mentala hälsa. Man ska alltså börja dela ut poäng för mål nu? Om man är ett lag som är grymt på att slakta bonkegäng så ska man kunna få mer poäng än om man är ett lag som är extremt duktigt på att spela tight och effektivt?

Det skulle betyda att de riktiga skitlagen spelar avgörande roller i toppstriden. Ta Derby förra säsongen. Hur många gånger släppte de inte in tre mål eller mer? Tänk er ett scenario där Arsenal inför sista omgången ligger tvåa, två poäng efter Man United och med sämre målskillnad. I sista omgången spelar Man U på Stamford och Arsenal tar emot ett redan nedflyttningsklart West Brom. Man U lyckas knipa en poäng mot Chelsea och borde därför vara klara mästare med tre poäng mer än Arsenal och ointaglig målskillnad. Men Gunners vinner med 5-0 mot West Brom, och då ger en seger fyra poäng. Tack, men nej tack.

Det kan som sagt vara bland det dummaste jag har hört. En seger är en seger, och så är det med det.

Wenger menar att fotbollen skulle bli roligare, och för många lag idag har defensiven som nyckeln till seger. Där har han kanske en poäng. Å andra sidan så är rolig fotboll något man måste definiera. Det kan betyda olika saker. Personligen är jag inget stort fan av matcher som slutar 6-3. Matcher kan inte sluta 6-3 om det inte begås mängder med misstag av spelarna på planen, och jag tycker inte att det är så roligt att sitta och se på när misstag begås på löpande band. Njutning och det roliga med fotbollen handlar om så oändligt mycket mer än att se bollen hamna i nät.

Wenger:
"Who is the most dominant team in the last 12 months? You have to say Manchester United, but they have won about 10 games 1-0 this season. That means nobody has found the solution to break down these teams that are resilient, well-organised and excellent physically."

Well... Vad sägs om bygga ett lag som är well-organised, träna upp spelarna phyically och ingjuta en resilient karaktär i laget då? Han verkar ju veta vad som ingår i receptet. Just add it to the mix, then.

Vad känner ni inför en sådan här diskussion?


Svennis. Sparken. Oväntat. Eller inte.


Steven Gerrard har skrivit på en förlängning av sitt kontrakt med Liverpool. Då har vi i alla fall en presumtiv sommarföljetong i transfergenren som vi kan stryka. Men vi kan nog lita på att Ronaldo fyller tomrummet.

Men om han hade fått vara kvar i Man City så tror jag att de hade haft minst lika många poäng som Everton nu.


Amr Zaki gillar att åka på landslagssamling. Han verkar inte tycka att det är lika roligt att bryta upp ifrån dem. I tisdags skulle Zaki ha varit tillbaka i Wigan, men så blev det inte. Landsmannen och lagkamraten Mido var tillbaka i tid, men det var alltså inte Zaki. Och det är fjärde gången denna säsong.

Steve Bruce är helt vansinnig:
”Jag håller verkligen på att tappa tålamodet helt vad gäller honom. Redan innan denna incident så har klubben gett Zaki böter som sammanlagt är bra mycket mer än vad gemene man tjänar totalt på ett år, och nu kommer han få ännu en böteslapp. Det är fjärde gången den här säsongen. Jag har redan bötfällt honom med maxbeloppet, men det verkar inte ha någon effekt. Jag tycket att det var dags att officiellt berätta vilken mardröm detta har varit att stå i. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig har arbetat med någon som är så oprofessionell (som Zaki). Beteendet han visar upp är respektlöst mot klubben som betalar hans lön och mot fansen som står på läktaren och sjunger hans namn. Jag tyckte att det var dags för fansen att få veta sanningen om Zaki. Situationen måste få en lösning, men just nu kan jag inte säga så mycket, förutom att jag känner mig sviken. Både på ett personligt och ett yrkesmässigt plan”.

Det är inga små kängor Bruce delar ut. ”Den mest oprofessionella person jag arbetat med” är väl knappast ett epitet att sträva efter. Jag undrar om detta påverkar efterfrågan på Zaki i sommar.

Det som kanske är mest upprörande är att det verkar finnas en mentalitet som säger att så länge man betalar bötesbeloppet så är det lugnt. Punga ut med lite stålar så kan man göra lite som man vill. Det är lite som i en episod av småroliga "30 Rock" när karaktären Tracy Jordan upptäcker hur billigt det är att svära i direktsänd TV. Det kan vara värt ett litet bötesbelopp för att säga fuck och shit i TV. Det är lite samma sak här. Eftersom två veckolöner är allt spelarna kan få i bestraffning av klubben så har inte detta straff någon effekt. Klubbarna borde få mandat att straffa sina spelare hårdare och på andra sätt.

Zaki är ju just nu enbart på lån i Wigan, och han började säsongen på ett sätt som var helt lysande. Under 09 hade dock gått trögt på planen, och nu får han dessutom en fet strulpelle-stämpel i pannan. Vi får väl se ifall några av de större klubbarna är sugna i sommar.

Vad anser ni om Zaki sätt att uppträda, hur borde det straffas, och hur tror ni Zakis framtid ser ut?


Exakt hur helgen kommer se ut vet jag inte ännu. Jag har själv match imorgon, och det är en massa matcher som ska se på TV. Bloggen ska inte stå tom, men det är heller inte bli några inlägg av modell längre.

Det må ha spelats landskamper till förbannelse igår, men vi börjar väl ändå med det största, viktigaste, roligaste och mest spännande. Alan Shearer ska leda Newcastle säsongen ut. I de sista åtta matcherna är det alltså klubbens största spelare genom alla tider som sitter på tränarbänken.

Det finns inget som gör att det är självklart att Shearer har en ljus framtid som manager. Att han var en fantastisk spelare är ingen garant för att han är en bra tränare – Vi har sett exempel på motsatsen gång efter annan (Hej, Greame Souness). Men det är ju förstås inte vad det handlar om här. Det handlar om moral och kärlek.

Alan Shearer är där som en man som älskar klubben, och som kommer göra allt som står i sin makt för att hålla kvar klubben i Premier League. Han kommer bidra med så mycket fotbollskunskap som han bara kan, men framför allt så kommer han bidra med en osviklig klubbkärlek, och det är där moralen kommer in i bilden. Det är förstås så att Shearer i egenskap av klubbikon nu ska gjuta moral, tåga och tro i spelartruppen. Det finns inga taktiska trollspön att vifta med, det kommer inte dras upp någon kanin ur någon hatt. Armar behöver kavlas upp, hjärtat måste befinna sig utanpå tröjan och alla måste ge hundra procent. Det är vad Shearer ska lyckas ta fram.

Jag vet inte ifall Shearer kommer att lyckas, men jag vet att ingen är bättre lämpad att göra ett försök i just denna situation i just Newcastle. Jag vet också att jag hoppas att han lyckas. Jag har alltid haft en soft spot för Newcastle och jag har alltid avgudat Alan Shearer.

Vad tycker ni om anställningen av Shearer? Hur kommer det gå, och vad hoppas ni på?


Landskamperna var det också, ja. England vann med 2-1 över Ukraina i en match som var nästan overkligt tråkig. Jag tror att spelarna trodde att det var en vänskapsmatch. Peter Crouch visade sig vara i speldugligt skick och startade matchen på topp. Bakom sig hade han Rooney och Gerrard blev kvar i sin fria roll ute till vänster. Crouch gjorde 1-0 ungefär efter en halvtimma och det såg ut att bli en resa utan farthinder för engelsmännen. Men med kvarten kvar (jag undrar om det faktiskt var några på Wembley som sov vid det laget) kvitterade Shevchenko. Fem minuter från slutet så nickade John Terry in segermålet efter en Beckhamfrispark. Beckham kom in ganska tidigt i andra halvlek och var bättre än vad Aaron Lennon hade varit. Beckham har fortfarande rent fotbollsmässiga egenskaper som landslaget behöver.

Det var alltså Becks som slog frisparken som matchen avgjordes på. Betyder det att det här inhoppet borde få räknas som en landskamp nu? Jag undrar vad Peter Shilton tycker....


Ian Dowie kommer att vara Shearers assiterande tränare i Newcastle. Det ryktades först om ännu större legendkapital på bänken när Rob Lee nämndes som Shearers högra hand - Men det blev alltså Dowie. Kanske kan det bero på att varken Shearer eller Lee har utbildningen som egentligen är obligatorisk för att träna lag på högsta nivå. Dowie har en sådan utbildning, och kanske måste det finns någon sådan på bänken, enligt reglerna. Någon som har koll på detta?


Noterade nätkänningar:

Dirk Kuyt två gånger om när Holland tog emot Makedonien och vann med 4-0 på hemmaplan.

Tottenhams Robbie Keane i 1-1-matchen borta mot Italien.

Liverpools Martin Skrtel i eget mål i Slovakiens bortaseger (2-1) mot Tjeckien.

Fulhams Zoltan Gera i Ungerns 3-0-seger hemma mot Malta.

Michael Ballack (målfabrikationen i landslaget fortsätter) på bortaplan i Tysklands 2-0-seger över Wales.

Liverpools Xabi Alonso och Albert Riera blev målskyttar när Spanien vände och vann borta mot Turkiet.

Ebi Smolarek är just nu på lån i Bolton, och han gjorde hattrick igår när hans Polen vann med 10-0 hemma mot San Marino.

Arsenals Eduardo i Kroatiens bortaseger (2-0) mot Andorra.


En intressant aspekt av Shearers nya anställning är tajming. Att Shearer någon dag skulle ta över har stått hugget i sten ganska länge, men han har själv hela tiden predikat att det ska vara under rätt omständigheter och vid rätt tidpunkt. Egentligen är väl nu så fel som det bara kan bli. Klubben är fortfarande i inkompetenta och impopulära händer och sportsligt ser det jäkligt tufft ut. Shearer har egentligen en hel del att förlora på att tacka ja nu. Jag antar att han har struntat i alla omständigheter och bara bestämt sig för att göra vad han kan för att dra sitt strå till stacken – Shearer har med största sannolikhet tänkt och tackat ja med hjärtat, och det respekterar jag oerhört högt.


Steve McClaren om att vara tränare i Twente:
”I don't miss England. I'm having a great time here”

Jag tror inte att England saknar McClaren heller så det är nog ömsesidigt.


Under kvällen så kommer det dyka upp en ny omröstning, och då plitar jag samtidigt ned några bokstäver om den omrötsning som legat ute en vecka nu.


Imorgon är jag tillbaka, och då laddar vi upp inför engelsk ligafotboll (äntligen!) igen.

Japp. Såhär den första april har min kära flickvän lyckats lura ut mig på stan för en heldag. Jag lyckades inte säga nej och om allt går som hon vill så är jag hemma först sent ikväll. Vi få se hur det blir med bloggen idag, men blir det tomt idag så blir det desto mer imorgon.

Se upp för elaka människor som vill lura er.

Ha en bra dag.