Holmgrens Hörna

Ni har säkert stött på dem. De som inte förstår, och som heller inte är intresserade när man försöker förklara. De som anser att fotboll är 22 överbetalda vuxna män som sparkar på en rund läderpryl.

Jag har precis tittat klart på den minnesceremoni som hölls på Anfield, till ära för de 96 som dog på Hillsborough den 15e april för 20 år sedan. Jag önskar att alla som anser fotboll vara ovidkommande hade sett den ceremonin. Jag skulle sedan vilja höra dem säga att fotboll enbart handlar om 22 vuxna män som sparkar på en rund läderpryl.

Många av er har säkert bra koll på Hillsborough – Några av er har kanske mindre bra koll. Jag tänker inte försöka göra tragedin rättvisa genom ett litet blogginlägg.

Jag nöjer mig med att säga att alla, ovidkommande av lagtillhörighet, som är intresserade av engelsk fotboll bör skaffa sig en övergripande bild av vad som hände på arenan den dagen. Man bör göra det för att Hillsborough på så många sätt har format den engelska fotboll vi ser idag. Man bör göra det för att fotbollsvärlden aldrig någonsin får glömma vad som hände, och man bör göra det för att förstå vidden av fotbollens förmåga ett beröra, förbrödra och försystra.

Ni, liksom jag har hört You'll never walk alone sjungas otaliga gånger när Liverpool ska spela match. Vill man verkligen förstå innebörden av sången och orden så är Hillsborough en bra utgångspunkt.

Här är en video som ger er en övergripande bild av vad som hände för 20 år sedan.

Här finns också en svensk text som sammanfattar de viktigaste bitarna.

Christensons blogg på fotbollskanalen handlar i tre dagar i rad om Hillsborough. Första delen var igår, den andra idag och den tredje kommer imorgon.


Låt oss stillsamt glida över på ämnet fotbollsmatcher.

Ikväll är det ju nämligen do or die time för två engelska lag i Champions League.

Jag måste vara ärlig och säga att jag inte vet varken ut eller in inför kvällens matcher. Det är väldigt svårtippat, om ni frågar mig. Visst har Arsenal ett bra resultat med sig hem till Emirates, men med skadorna i de bakre leden och ett motstånd som är så taktiskt skickligt som Villarreal så kan jag inte tänka mig att det blir en promenad i parken. Det skulle inte förvåna mig det minsta ifall det slutar 1-1 igen. Jag sticker ut hakan lite grann och säger att jag tror att Villareal avgör i förlängning. Dock hoppas jag att jag har fel. Går Villarreal vidare så finns risken att de möter Man U i semifinal, och det lär bli en äckligt trist matchserie. Ett möte mellan Arsenal och Man U däremot.... Ojojoj.... Det skulle vara fint som snus.

Men då måste ju förstås Man U stå för en riktigt stark insats ikväll och slå ut Porto. Inget engelsk lag har någonsin vunnit mot Porto på portugisisk mark. Kan Man U bryta den förbannelsen? Det är klart de kan – Vi snackar om ett av världens bästa klubblag här. Kommer det att göra det? Det är förstås inte lika klart, men jag tror det. Precis som jag sa är det do or die time, och Man U är fan så mycket mer doers än diers. Jag tror de vinner med 1-0, men jag tror att de kommer att få slita helvetiskt hårt för den segern.

Vad tror ni om kvällens matcher?


Har ni missat att jag har skrivit om gårdagens galna 4-4-match så är det bara scrolla nedåt.


Allra sist: Remember the 96.