Holmgrens Hörna

Nu finns det två vägar. Antingen backar jag, erkänner mitt misstag och inser att Man United har tuffare mostsånd i Porto än vad jag och många andra har insett. Eller så fortsätter jag att påstå att Porto är en klass sämre, att United underskattade dem och att Fergies gäng är i en formsvacka. Men jag fegar lite och säger att det är lite av båda, om än mer av det sistnämnda.

Porto är verkligen ett bra lag, det har jag aldrig sagt emot. Det är bara att de är sämre än Man United spelare för spelare. De är också halvdana på Champions League-bortaplan, inte minst mot engelskt motstånd. De skulle på förhand ha svårt att få med sig ett resultat. Men visst. De har några riktiga klassspelare i Hulk, Lisandro och Gonzalez. De har också tekniken och kunskapen för att faktiskt försöka spela till sig sina resultat. När det kommer till tempo, taktik och teknik är de inte så långt efter som många (jag har nog varit en av dem) har velat göra gällande.

Men självklart ska United göra det bättre än vad de gjorde igår. Jag trodde att de i en handvändning skulle ha skaffat sig självförtroende i och med vändningen mot Aston Villa i söndags, men så var det inte. United var dåliga. Men det är ok. Alla lag, och alla spelare har dåliga dagar, och dåliga perioder under en säsong. Det jag inte accepterar med Uniteds insats igår är bristen på arbete för närmsta lagkamrat. De stod för en horribel kollektiv arbetsinsats. Vid båda Porto-målen ser man mittfältare som är ointresserade av att löpa tillbaka för att skydda och hjälpa sin backlinje. Vid 1-0 är det i första läget Ronaldo som tappar bollen i uppspelsfasen. Han slår helt enkelt en passning rakt på en Porto-spelare. Och sådant kan förstås hända. Men vad gör Ronlado när han tappat bollen? Tar en maxlöpning tillbaka för att hamna på försvarssida? Think again. Ronlado joggar vidare rakt fram i planen, och tittar inte ens tillbaka för att se vad som händer förrän ett par sekunder senare. Att så utstuderat skita i att jobba för laget borde leda till löneavdrag. Vid 2-2-målet så knallar Carrick och Fletcher tillbaka mot eget straffområde efter att mittfältet blivit överspelat. Det är fan i mig rena dödssynden. Jag är med och tränar ett division sju-lag i Stockholm. Vi har inte direkt några höga krav på oss, men vi har i alla fall lovat varandra att vi ska jobba för närmsta kompis. Slår man bort en passning, blir man överspelad – Då jobbar man tillbaka. Det är ett absolut minimikrav, och det finns aldrig någon ursäkt för att inte uppfylla detta.

Jag håller inte ens på Man United, men jag satt och var smått förbannad över den urusla kollektiva arbetsinsatsen som United stod för igår. Det var beklämmande, och jag är helt ärlig när jag säger att det inte duger om de vill vinna någon titel den här säsongen. United ska åka till ställen som Stadium of Light och Riverside under de kommande veckorna. De kommer möta lag som är sämre på pappret men som kommer att kriga livet ur sig för att hänga kvar i Premier League. Är man inte beredd att ta på sig blåstället och arbeta fram en seger i de matcherna så blir det ingen seger. Var så säkra.

För att ni ska kunna se denna vämjeliga lathet så får ni här ett långt klipp med highlights från matchen. Titta noga på alla spelare utan boll och hur de jobbar för närmsta lagkamrat. Eller snarare inte jobbar.

Jag vet, jag vet. Tight spelschema, landskamper, resor, extremt många tävlingsmatcher. Jag köper det inte. Jag köper att finns en inneboende trötthet. Jag köper att det börjar slita på kroppen. Men det förklarar inte varför Ronaldo i den fjärde minuten joggar nonchalant framåt i planen när han precis orsakat en spelvändning. Det har inte med spelschemat att göra, det är ett som är säkert.

Nu då? Hur ska United reagera? Well.... United skulle inte ha den nutidshistoria de har om de inte var ett lag som tar fram sin maxkapacitet när de som mest behöver den. Sir Alex Ferguson vore inte världens mest meriterade tränare om han inte var en jävel på att plocka fram det sista lilla ur sina spelare. Jag blir inte det minsta förvånad ifall United vänder på detta kluriga läge i Portugal. Det är fortfarande Man United vi pratar om. Problemet är att det just nu är Uniteds största styrka – Att de är Manchester United. Champions League-mästare, Premier League-mästare och på det stora hela ett överjävligt bra fotbollslag. Men om deras motståndare faktiskt lyckas bortse från detta. Om de lag som ska möta Man U tänker att de är ett lag i gungning med en del trötta spelare istället för att det är makalösa och mäktiga Manchester så kommer det stöta på patrull ett antal gånger till denna säsong. Att bara vara Manchster United räcker inte. Inte ens för Manchster United.


I Spanien utspelade det sig en trevlig tillställning. Efter en halvtimma var jag säker på att Gunners skulle få stryk med 2 eller 3-0. Villarreal bestämde det mesta i första halvlek. Senna gjorde mål på distansskott redan efter tio minuter och Gunners tvingades dessutom till två byten i de bakre leden i första halvlek. Jag trodde faktiskt inte att de skulle hitta rytm, självförtroende och ett eget spel efter en sådan start. Det gjorde de inte heller. Förrän de gjorde mål. Det var först efter Adebayors mål som Arsenal verkade hitta tryggheten i spelet och tålamodet att bygga upp sina anfall.

1-1 var nog ett relativt rättvist resultat. Kanske, kanske så vann Villarreal på poäng, men Gunners fick med sig ett gångbart resultat, och de bara ska klara av det här hemma på Emirates.

Det är ganska många som ganska längre har pratat om Arsenal som en outsider till att sopa hem hela klabbet. De rösterna lär inte bli färre eller tystare nu. Jag hävdar fortfarande att det vore ett idiotiskt bet. Jag anser faktiskt inte att Arsenal har materialet för att vinna Champions League. De har en del gudabenådade spelare, och det märks med all önskvärd tydlighet hur mycket laget växer när Fabregas och Adebayor nu är tillbaka i spel. Men Gunners saknar fortfarande spelare för att vinna Champions League, i alla fall om de hade tänkt att vinna turneringen med sin egen fotbollsfilosofi. Inget lag (okej då, kanske Barca) är lika bra som Arsenal på att spela bollen på spelare i fart. När de spelar som bäst så är det overkligt många passningar som går till en spelare som redan har farten uppe. Vissa anfall ser nästan rugbymässiga ut. Vad krävs för det? Löpningar och skickliga djupledsspelare, förstås. Hur många högklassiga sådana spelare har Arsenal på sitt mittfält idag? Walcott, Nasri och Arsahvin, och den sistnämnde får inte spela i Champions League. Ytterbackarna kommer ofta längs kanterna, men sällan in i straffområdet, och för få gånger är de tillräckligt högt upp i planen, i alla fall mot bra motstånd. Rosicky är skadad, Hleb är i Barca och Denilson och Fabregas löper inte så mycket i djupled. Det lämnar Walcott och Nasri. Jag tror inte att det räcker. Det borde inte räcka.

Missförstå mig rätt. Arsenal är ett bra lag, och de lär vara ännu bättre nästa säsong så länge de behåller sina stjärnor. Men Wengers fotbollsfilosofi är inget för nötter, och det är inget man lär sig på en kafferast. Nasri och Walcott behöver mer tid innan deras löpningar blir perfekta och på några punkter i laget håller inte Gunners Europatoppklass. Wenger är inte heller den som kompromissar med sin spelidé. Jag respekterar det, men det gör det också ännu klurigare för dem att skörda stora framgångar i Europa.


I övrigt...

...Vad f-n var det med publiken på Old Trafford igår? De lät inte, de gick innan matchen var slut och ett antal gånger under matchen var det 2000 tillresta Portofans som hördes ut genom Tvn. Illa.

...Adebayors mål. Herre jävlar. Det är bland det snyggaste jag har sett på den här nivån. Är man en gnällig jävel (Hej, Ola Andersson) så hävdar man förstås att Adebayor inte ska få avsluta. Han har tre försvarare mot sig, och någon av dem borde kunna få honom ur balans. Ja, jo. Men å andra sidan var han felvänd, och ska egentligen inte utgöra något hot i det läget med så många försvarare i närheten. En tackling eller ett bryskt försök att vinna bollen är i mina ögon egentligen inte nödvändigt i det läget. Det går ju inte att förutse att Ade ska brösta upp Fabregas smekning till sig själv och sedan konstskjuta in bollen i mål felvänd. Ibland kan man inte göra annat än att applådera motståndarna. Det här var en sådan gång.

...Jag vet inte ifall jag någonsin har sett Michael Carrick sämre än igår.

...Sennas mål var också vackert. Men ärligt talat.... Var det verkligen otagbart? Jag tror att Van der Sar hade räddat det skottet.

...Rooney är i fin form. Han var också en av de få som jobbade matchen igenom, och när United oroade Porto så var Rooney hela tiden inblandad.

...Spanjorerna på läktaren som kastade in saker på Fabregas måste ju sakna vitala delar innanför pannbenet. Senast jag kollade finns det ingen direkt hatstämning mellan de två lagen, och om jag inte missminner mig så var Fabregas en starkt bidragande orsak till att det spanska landslaget vann EM förra sommaren. Exakt varför kastade publiken in saker på honom?

Man U behöver Rio Ferdinand tillbaka. Helst igår.


Ikväll är det favorit i repris. Liverpool och Chelsea möts i Champions League. Jag tror att Liverpool kniper en seger ikväll, men magkänslan säger att Chelsea är knappa favoriter totalt sett, nu när de får spela sista matchen hemma. Kanske är också så att Liverpoolspelarna har ett visst fokus på ligan. Men den största anledningen till att jag tror att Chelsea vinner knappt totalt är att Liverpool behöver ett bra försprång efter ikväll. Och det tror jag inte att de skaffar sig med en avstängd Mascherano. Det är lätt att prata om Stevie G och Torres inför de stora matcherna, och med tanke på vad de två kan hitta på tillsammans är det inte så konstigt. Men för mig är det lätt att konstatera att i den här typen av matcher så är Mascherano Liverpools viktigaste spelare.

Ska vi säga 2-1 till Pool ikväll?


Jag vill höra era röster lite mer igen! Kommentera mina tankegångar, och berätta varför jag har fel eller rätt.
Vad tyckte ni om matcherna igår, och vad tror ni om kvällen?


Tack för idag, slut för idag.