Holmgrens Hörna

Hemma igen. Alltid kul att vara i England, och alltid skönt att komma hem.

Hur var det att stå på The Kop då? Jo, det var förstås riktigt roligt. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var en elektrisk stämning och att det där fanns en konstant öronbedövande ljudvall i 90 minuter. Visst sjöngs det, och visst var det rätt många decibel så fort Liverpool närmade sig straffområdet. Men man får inte stå upp på engelska läktare, och överlag så är den mytomspunna stämningen på The Kop till viss mån reserverad för de absoluta stormatcherna. Den som säger något annat är faktiskt inte helt sanningsenlig

Matchen då? Ja, det var väl ett relativt rättvist resultat, tycker jag. Liverpool hade absolut tillräckligt med chanser att avgöra matchen, men det var knappast så att Man City var utspelade i 90 minuter. Citys tremannamittfält imponerade på mig. Framför allt Kompany och De Jong som med ständigt slit, många vunna närkamper, ett antal högklassiga tacklingar och otaliga vunna andrabollar såg till att Robinho inte behövde göra det grovjobb som han faktiskt inte är så bra på. När Robinho får koncentrera sig på offensiven, kreativiteten, och att hitta ytor att komma rättvänd med boll, då är han en väldigt, väldigt bra fotbollsspelare.


Jag anser att Rafa Benitez borde ha placerat sin kapten på bänken. Han hade verkligen behövts. Gerrard skrev själv i sin kolumn i matchprogrammet att han är tillbaka i träning, att han var ”desperate to be involved”, men att det var upp till managern att avgöra ifall han skulle vara med. Jag tror, jag är faktiskt nästan helt säker på, att Benitez sparade Gerrard till onsdagens Champions Leaguemöte med Real Madrid. Det var fel. Jag gillar inte det. Matchen mot City var för de flesta Liverpoolsupportrar (inte minst de som faktiskt bor i Liverpool) viktigare än den som stundar i Spanien. Jag hade velat se Rafa gambla med Gerrard under matchens sista kvart.


Precis innan avspark så ropades namnen upp av speakern i sedvanlig ordning. Och precis som sig bör så fick alla spelare ett ”HEY!” från läktaren när de nämndes. Men när speakern kom till Lucas så dog det där HEYET nästan ut. Mannen bakom mig svor och kallade honom för ett okvädningsord. Och under 90 minuter så svors det runt omkring mig när Lucas fick bollen. För mig är det är ett ovärdigt sätt att supporta sitt lag. Lucas är inte en klasspelare, och jag respekterar till fullo att man hade velat se en annan spelare i elvan. Men nu var elvan som den var och då anser jag att man ställer sig bakom alla elva spelare i laget. Inte åtta, nio eller tio av dem. När laget väl är uttaget så anser jag att man ska stötta de spelare som är där ute på planen. Självklart kan man uppröras över en spelare när han gör något som man själv hade gjort lika bra. Att spontant säga ”men för helvete” när en ytter missar sitt inlägg med 15 meter är inte det minsta märkligt. Men att stå på en läktare och hoppas att en av spelarna ska göra ett misstag så att man får skrika vilken sopa han är är smutsigt. Jag var fruktansvärt besviken över det beteendet.

Jag har själv upprörts över laguttagningar många gånger i mitt liv. Jag har exempelvis alltid varit en av dem som föredrar Källström framför Svensson i blågult. Men när Lagerbäck väl har tagit ut laget, och matchen är igång så får Svensson mer än gärna spela briljant fotboll för min del. Det gynnar ju laget, inte sant?

Att kategoriskt bestämma sig för att mer eller mindre avsky en spelare i det egna laget är fan i mig obegripligt.


I taxin på väg hem från Anfield så sa taxichauffören att Benitez roterande betyder att Liverpool aldrig kommer att vinna en ligatitel med honom som manager. Jag orkade aldrig ge mig in i diskussionen med honom, men för mig är det där en myt som blivit sanning. När Fergie byter spelare från match till match så har han fingertoppskänsla, men Benitez är ”Rotating Rafa”. Väldigt få spelare klarar av 55-60 matcher per säsong. Kan det inte bara vara så att när Rafa roterar så tvingas han ta ut sämre spelare än Fergie? När Alonso inte kan spela så står Rafas val mellan Lucas och Plessis. När Scholes och/eller Hargreaves saknas för Man United så finns Giggs, Fletcher, Carrick och Anderson. Det är en viss skillnad. 


Är det fler än jag som nu tror att Chelsea ganska snart återigen kommer att vara en effektiv blå vinstmaskin?


Fellaini, Lescott, Jagielka, Neville och Cahill. Everton har ett antal duktiga och viktiga spelare. Men enligt mig så är ingen bättre än Arteta. Och framför allt så anser jag spanjoren vara Evertons viktigaste spelare. Han är det offensiva navet. Han står för så väldigt mycket av Evertons kreativitet. Att han nu missar resten av säsongen var det absolut värsta som kunde hända Everton.


Ni har väl lagt namnet Jack Rodwell på minnet en gång för alla nu? Om inte så lär ni ha gjort det snart. Vi kommer att få se, höra och läsa väldigt mycket om honom de närmsta åren, det är jag helt övertygad om.


Kevin Nolans tackling på Victor Anichebe var riktigt, riktigt ful. Men Nolan verkar vara ”a stand up lad”. Han väntade i spelartunneln efter matchen för att få tillfälle att be Anichebe om ursäkt. Det gör förstås inte tacklingen mindre ful, och det gör inte Anichebes skada lindrigare. Men det gör att jag hyser stor respekt för Nolan. Alla gör inte som han gjorde. Men alla borde göra det.


Man United var förstås helgens stora vinnare, och snart står det 18-18 i ligatitlar mellan Liverpool och United. Jag kan verkligen inte se Liverpool ta in sju poäng på United. Och Chelsea är för långt efter.


Jag medger gärna att Ronaldos frisparksmål mot Blackburn var snyggt. Men nog borde väl Paul Robinson ha räddat det skottet? Eller har jag fel?


James Beattie. Om Stoke lyckas hänga kvar så har de honom att tacka för mycket.


Det var kul att se Arshavin. Han har all rätt att vara nöjd med sin debut. Arsenal som lag däremot, har all anledning att vara missnöjt. Och oroligt. När Aston Villa äntligen förlorade så tog inte Gunners in mer än en poäng. De ska åka till Old Trafford och till Anfield. Och de ska ta emot Chelsea hemma. För varje vecka som går så blir jag mer och mer säker på att Arsenal inte spelar Champions Leaguefotboll nästa säsong.


I en intervju efter matchen Fulham-West Brom så var Fulhamkaptenen Danny Murphy full av lovord för Bobby Zamora. Jag har alltid gillat Danny Murphy, men särskilt övertygad om Zamoras storhet är jag inte.


West Brom kan varken försvara sig eller göra mål. Om de inte åker ur så lovar jag att åka till London, knalla in på en stammispub för Millwallfans iklädd full West Hammundering och beställa ett glas rosévin.


Jag hade en ganska lång pratstund med en inbiten Boltonsupporter på puben i Manchester. De är väl inte direkt supernöjda med Elmander, vad jag förstod.


Att se fotboll på TV i England är ren och skär njutning. Jag gillar visserligen Canal + här hemma, men BBC och Sky är fortfarande betydligt bättre. För att inte tala om hur mycket sanslöst mycket bättre de är än Viasat.

Gary Lineker vs Bosse Petterson. Enough said.


Jag är tillbaka imorgon. Då blir det förstås en hel del uppladdning inför Champions Leaguematcherna.