Holmgrens Hörna

Jag har verkligen gnuggat mina små grå och försökt se alla vilka uppsidor det finns för Chelsea, nu när de anställer Carlo Ancelotti. Jag ser tyvärr inte alltför många. Det jag allra mest ser är hur de går nästan exakt samma väg som när de anställde Scolari.

Självklart finns det skillnader – Ancelotti har tonvis med erfarenhet från europeisk klubbfotboll, Scolari hade ingen. Ancelotti har en europeisk fotbollsfostran, Scolari har en brasiliansk dito. Ancelotti är van att jobba med en viljestark ägare ovanför sitt huvud, det var inte Scolari. So far so good. Dessvärre hittar vi också en hel del likheter. Scolari hade när han kom en ganska taskig engelska. Det har även Ancelotti. Scolari hade när han kom noll erfarenhet av att jobba i England. Ancelotti har precis lika lite erfarenhet. Scolari verkar ha en ganska avslappnad och icke auktoritär ledarstil. Ancelotti jobbar på ungefär samma sätt.

Dessutom: Ancelotti kommer från en liga som är ifrånsprungen av England och Spanien, och snart (om ingen händer) ikappsprungen av Tyskland och Frankrike. Man måste ju fråga sig ifall Ancelotti, trots sin erfarenhet, sin fotbollsintelligens, och sina meriter, har koll på vad han anländer till. I mina ögon är Premier League så pass mycket bättre än Serie A att det också krävs betydligt mer för att lyckas som tränare i England. Jag tror att en tränare i England hela tiden måste vara mån om att utveckla sig själv och sina spelare i relativt snabb takt. ”Serielunken” i England är så mycket mer krävande än vad den är i Italien. Det kommer Ancelotti snabbt att inse. Premier League innebär fler tuffa och tighta matcher på en säsong än vad Serie A gör – Blir det en överraskning för italienaren? Samtidigt som Ancelotti upptäcker allt detta så ska han anpassa sig socialt, implementera sina spelidé, lära sig språket, och lära känna en jäkla massa nya människor. Är det möjligt? Ja, absolut, men det är en jävla utmaning. Jag hoppas att Ancelotti gillar sådana.

Den viktigaste aspekten, och det som gör mina tvivel är så pass stora är att Chelsea under de senaste 12 månaderna har fått en släng av Tottenhamsjukan – Man byter tränare på tok för jävla ofta. Glädjespridaren och spillevinken Avram Grant, Scolari och Hiddink har alla kommit och gått det senaste året. Det känns jävligt tjatigt att snacka om kontinuitet, men anser man att det är förbannat viktigt, och det gör jag, så kan det inte hjälpas – Det måste sägas; Kontinuitet är livsviktigt för en fotbollsklubb.

Kommer man att visa tålamod om Ancelotti får en trög start? Scolari började ju lysande, men vem kom ihåg det när det började gå motigt ett par veckor senare? Inte Chelseafansen i alla fall. Och inte Roman heller. Jag begrep aldrig hur man resonerade. Man valde en tränare som man visste inte kunde språket så bra och som behövde tid för att lära känna sin omgivning. Omgivningen å sina sida behövde också tid på sig för att lära känna Scolari, och hans sätt att se på fotboll. Man visste förstås om dessa premisser. Men måste ha förstått att tid var ett nyckelord. Men tålamodet sinade snabbt, och ut försvann brassen.

Hur gör man nu? Har man lärt sig något? Har man ett långsiktigt mål, med delmål på vägen? Vågar man ha i alla fall lite is i magen om det börjar blåsa snålt? Ancelotti har verkligen nått framgång med AC Milan. Men innan han började vinna så gick han titellös den första säsongen. Accepterar man det i Chelsea nu? Om Chelsea kopierar den här säsongen nästa säsong, men förlorar mot Arsenal i FA-Cupfinalen – Får Ancelotti sitta kvar då? Jag undrar jag. Roman och Chelsea känns inte som något jag just nu förknippar med tålamod eller långsiktighet.

Med det i åtanke så spelar det kanske inte så jättestor roll vem Chelsea hade valt som ny manager – Vem som än hade kommit in hade ju velat göra ändringar, och vem som än hade kommit in hade ju behövt tid på sig för att genomför dessa ändringar. Men jag villa menar att man i England tenderar att ha ännu mindre tålamod och väldigt lite överseende med utlänningar, framför allt ifall de inte behärskar språket. En utlänning utan erfarenhet av fotbollsengland, och med språkliga svårigheter lär också behöva mer tid än vad exempelvis David Moyes eller Martin O'Neill hade behövt. Jag säger inte att dessa två herrar hade varit perfekta för Chelsea, men jag säger att de två förmodligen hade behövt mindre tid till att anpassa sig, och de två hade åtnjutit större mått av tålamod än vad Ancelotti kommer att åtnjuta. I alla fall från media och utomstående.

En sista aspekt är förstås Romans önskemål om Chelsea som ett underhållande fotbollslag. Om den ambitionen lever kvar så är ju Ancelotti ett oerhört märkligt val. Silvio Berlusconi har i omgångar kritiserat Ancelotti hårt under hans tid i Milan. Varför? För att han har spelat för defensiv fotboll.

Jag hyser stor respekt för Ancelotti, och jag tvivlar inte för fem öre på hans fotbollskunnande, eller hans vinnarmentalitet. Men för mig finns det väldigt många hinder som ska bestigas och väldigt många frågor som ska besvaras ifall Ancelotti ska ha en chans att lyckas. Som sagt. Jag har mina tvivel, och de är stora.

Jag vill jättegärna höra era tankar i ämnet. Jag skulle förstås tycka det var extra kul att höra några Chelsearöster göra sig hörda.


Planen är fortfarande att komma med en hel del "Säsongens-utmärkelser" idag. Men det bli senare i eftermiddag. Kika in igen om ett par timmar.