Holmgrens Hörna

Allra först: Varför i hela friden namn var det ingen svensk TV-kanal som visade Englands match igår? Visst, det var inget höjdarmotstånd som engelsmännen ställdes mot, men ändå. Mig veterligen så är intresset för det engelska landslaget alltid högt i det här landet, och eftersom matchen inte krockade med någon annan riktigt intressant landskamp så blev jag väldigt förvånad. Jag hade iskallt utgått ifrån att matchen skulle sändas, så döm av min förvåning när jag hittade en skräpmatch som Makedonien-Norge i tablån, men ingen Englandsmatch. Summa summarum; Jag såg inte Englands match, och kan därför inte uttala mig om den över huvud taget. England vann med 4-0 och målskyttarna hette Barry, Heskey, Rooney och Lampard. Mycket mer än så vet jag inte. Om någon av er vet mer än mig så skriv gärna en rad, eller två.

Om Sveriges match vet jag desto mer. Jag önskar att jag inget visst, jag önskar att jag kunde glömma eländet. Allra mest önskar jag att vi kunde få en do over. En chans att göra om och göra rätt, för nog var det mycket som inte gick rätt igår mot Danmark. Det var faktiskt en hel del som gick käpprätt åt helvete fel, och nu är VM i Sydafrika långt, långt borta. Det finns fortfarande en chans. En andraplats skulle kunna ge oss en chans till Play Off. Men då måste vi först och främst se till att komma tvåa, och sedan måste vi undvika att bli sämsta tvåa, för den grupptvåa som är sämst får ingen Play Off-match. Men just nu är det knappast vårt största problem. Just nu ser inte det Svenska landslaget ut som ett lag som ska kunna klara av att komma tvåa - Och det är ett stort problem.

Lagerbäck och några av spelarna ville gärna prata om missade chanser efter matchen. De ville gärna påstå att vi skapade tillräckligt mycket för att vinna matchen. Jag vill hellre prata om hur vi inte förtjänade att vinna och om hur de chanser som skapades (var det verkligen så jävla många?) inte var chanser som föddes ur ett stort spelövertag eller ur en spelidé som fungerade väl. Jag vill också prata om hur Danmark förtjänade att vinna, och om hur de vann de viktigaste matcherna i matchen. Liverpools Agger och Palermos Kjaer gav inte Zlatan Ibrahimovic en millimeter. Det var inte många gånger som Sveriges starkast lysande stjärna fick bollen vid fötterna, och när han väl fick det så tycktes han aldrig lyckas med att komma rättvänd. Zlatan såg dessutom på tok för okoncentrerad och ointresserad ut i allt för långa stunder. Bara en fårskalle skulle hävda att Zlatan inte har potentialen att briljera i den här typen av matcher. Han gillar stora matcher, och han har gett mittbackar som Agger och Kjaer ett helvete hur många gånger som helst på klubblagsnivå. Men i landslaget tycks det vara absolut omöjligt att få ut max av Zlatan. Om det beror på omgivningen, Lagerbäcks taktikpärmar eller Zlatan själv vet jag inte. Frågan är om någon kan svara på det. Jag hoppas att någon kan det, för det är nästan löjligt att en spelare av Zlatans kaliber ska behöva vara så osynlig och så satt ur spel som han är så ofta i landslaget. Jag tror han känner det själv också. Han såg mer och mer frusterarad ut ju längre matchen led igår. Den sista kvarten hämtade han boll så långt ned i planen att när han väl hade bollen vid fötterna så var det 40 meter fram till Sörensen, och framför sig hade han nio danska spelare.

Det leder oss in på nästa förlorade match i matchen. Källström och Andersson blev knockade av två gånger Paulsen. Det danska mittfältet var hela tiden på rätt sida, de vann boll, de vann närkamper, och de gav inte Andersson eller Källström tid att andas. Och när danskarna för en gångs skulle inte var på plats för att terrorisera det svenska innermittfältet så föll de på eget grepp. Felprocenten i passningarna var på tok för hög, och det mesta de företog sig såg svårt och omständligt ut.

Som om inte det vore nog fungerade inte kantspelet heller. När Chippen var som allra bäst var han i mina ögon medioker. Nu är han inte ens det. Bakom honom fanns Adam Johansson, och även om jag faktiskt gillar Adam så kan jag inte hitta mycket positivt att säga om hans match igår. Att spela en så högerfotad spelare som vänsterback var ett fatalt misstag. På högerkanten i backlinjen så stod Mikael Nilsson för gedigen arbetsinsats, men vad hjälper det när man med en misslyckad klackrensning assisterar danskarna till matchens enda mål? Rasmus Elm på högermittfältet var den enda svenska spelaren som gjorde vad man kan begära. Han visar upp ett lugn och en mognad i sitt spel som imponerar stort på mig. Jag tycker också att hans äldre bror stod för ett piggt inhopp. Och med facit i hand så hade jag mycket hellre sett både honom eller Elmander på topp bredvid Zlatan. Henrik Larsson må vara en av svensk fotbolls stora spelare, men då pratar vi imperfekt och inte presens. Igår såg Henrik ut som.... Ja, som om han vore 37 år gammal och spelar i Allsvenskan.

Nu då? Det går förstås att argumentera för att Lagerbäck borde lämna, och att vi måste få in nytt färskt blod i truppen. Frågar ni mig så vore det en dum idé. Jag hade gärna sett ett byte av förbundskapten efter VM i Tyskland, men så blev det inte, och jag ville inte byta förbundskapten i nuläget. Lagerbäck ska självklart sitta kvar kvalet ut. Det fortfarande finns en liten chans att gå till VM, och jag tror man förminskar de redan små chanserna ifall man tar in någon som börjar en förnyelseprocess mitt i ett kval. Dessutom bör man ge den person som efterträder Lagerbäck bästa möjliga chans till en bra start, och det gör man inte genom att tillsätta någon mitt i ett kval som håller på att gå åt pipsvängen. Jag ser heller ingen anledning till stress. Om vi missar VM så finns det tid att utvärdera, att hitta rätt person, att staka ut en väg och att sätta upp mål. Vad är uppsidan med att skynda på en sådan process? Jag kan då inte se den.

En sak till: Marcus Berg. Inte ens på bänken. Fel.

Allra sist: Jag har hört väldigt många prata om hur Zlatan borde ha tagit den straffen som domare Riley genröst tilldelade oss. För mig är det en lika onödig som spekulativ diskussion. Då är man inne på ett om-resonemang, och sådana har jag inte mycket till övers för.

Ni får ursäkta eventuella stav och slarvfel i det här blogginlägget. Det är en hel del runt omkring på jobbet.

Nu ska jag åka hem från jobbet. Hemma på digitalboxen väntar en Grand Slam-final i tennis. Finalen har en svensk deltagare. Det är stort.