Holmgrens Hörna

Så var vi då framme vid toppstriden. Det är dags att presentera Topp Tre. Jag kan börja med att säga att jag inte minutiöst kommer att gå igenom alla lagens trupper och lagdelar, som jag stundtals gjorde med de andra lagen. Ni vet lika väl som jag hur topplagens trupper ser ut. Jag ägnar mig åt lite andra aspekter .

Jag har våndats helt enormt mycket över att placera in de tre översta lagen. Jag har bestämt mig, ändrat mig, bestämt mig en gång för alla och sedan ändrat mig ännu en gång. Och så några varv till efter det. Jag vet inte ifall jag fortfarande bestämt mig, men nu är det ju dags att plita ned något så det tänker jag också göra.

Anledningen till att det är så förbannat svårt detta år är att jag kan peka på alla tre topplag och säga; Det där kommer att få er på fall.

För Man Utd handlar det om att ersätta målen från Ronaldo (och arbetet som Tevez som utförde, men det tror jag går hyfsat enkelt). Man kan säga mycket om honom, och det har jag gjort ett antal gånger, men vad man än säger så måste man, i alla fall om man kan någonting alls om fotboll, avsluta med; Men han är en jävligt bra fotbollsspelare. I slutändan är det ju vad allting handlar om. Ronaldo var en helt makalöst bra spelare för United. Framför allt avgjorde han tighta tillställningar med ett förlösande mål, en fin passning eller en löpning i rätt läge. Ronaldo kunde helt på egen hand vinna matcher och fixa poäng till United. På kort sikt så kommer United att göra lite färre mål, och ta några poäng färre, det är jag tämligen säker på. Jag är lika säker på det som att jag är på att Rooney gynnas av att han nu kan kliva fram och ta mer ansvar, att Valenica är ett bra nyförvärv, och att United på lång sikt är ett lika bra lag utan Ronaldo. United är bäst när de får vara en enhet, och på längre sikt tror jag att United post Ronaldo kommer att vara minst lika bra, om inte bättre. Men på kort sikt, denna säsong, är jag mer osäker.

För Liverpools del handlar det om Xabi Alonso. Eller snarare saknaden av honom. Liverpool visade förra säsongen att man kan vara med och slåss på allvar nu. Att avfärda dem som ett two-man-team, att säga att de överpresterade så det stod härliga till, eller påstå att laget faktiskt inte är bra nog är okunnigt och löjligt. Liverpool är ett bra lag. För två veckor sedan var de ännu bättre, och jag ansåg att de var favoriter. Sedan gick Xabi Alonso till Real Madrid, och Rafas lagbygge fick motta ett rejält svärdshugg. Och det träffade illa. Om Gerrard är en stor del av Liverpools lungor och hjärta så var Xabi hjärnan. Han var en väldigt viktig pusselbit. Han var länken mellan defensiv och offensiv, han dikterade tempot och han hade en fot med i nästa alla uppspel. Det går säkert att ersätta Alonso, men återigen; Inte på kort sikt. Liverpools hela speluppbyggnad kommer att få sig en törn, och resten av spelarna på planen måste nu tillsammans axla alla de uppspel som gick genom Xabi. Jag är säker på att det får negativ betydelse för Liverpool, frågan är bara hur mycket, och hur länge.

I fallet Chelsea så handlar det självklart om instruktionerna från högsta ort. Ancelotti kommer förstås att ha en del prägel att sätta på laget. Är man så framgångsrik och rutinerad som Ancelotti är så har man garanterat en grundmurad tro på vissa fotbollselement. Det kommer att avspegla sig i taktikprat, i kynne, i träningsprogram och i spelsystem. Vi tänker kanske främst på spelsystemet eftersom det är den konkreta skillnaden vi kan peka på under lördagseftermiddagarna. Men förändringarna är förstås fler än vad man först tänker på. Jag undrar ifall Chelsea behöver dessa förändringar. Truppen är intakt, många spelare är i en väldigt bra ålder, bredden i laget är bra, och allt verkar på det stora hela väldigt harmoniskt. Förutom då att spelet stundtals har sett sådär ut på försäsongen. Alla lag har visserligen spelat halvdant på försäsongen, och försäsong är försäsong. Men ändå. Jag är övertygad om att både Ancelotti och spelartruppen just nu jobbar jäkligt hårt på att ta in nya intryck, lära sig nya saker och tänka i nya banor. Chelseaspelarna ska förstå hur den nye bossen vill att se ska spela och tänka fotboll, helt enkelt. Allting nytt har en inkörningsprocess. Frågan är hur smärtfri Chelseas blir.

Som ni se så har jag lätt att peka ut den stora svaga punkten hos de tre lag som jag anser slåss om titeln i år. Jag har svårare att peka på det avgörande trumkortet. Jag har lätt hitta varför inte, men klurigare att finna varför.

På något sätt känns det som om alla tre lagen har bjudit in varandra, och jag tror att detta bäddar för en helt sanslöst jämn toppstrid. Det lag som bäst maskerar och överkommer sina svagheter lär vinna. Jag tror också att det krävs färre poäng än på länge för att vinna Premier League. Fler lag kommer att ta poäng av titelkandidaterna denna säsong och de kommer garanterat att sätta käppar i hjulen för varandra. Det här är i alla fall vad jag tror. Jag ville att ni skulle veta hur jag har resonerat när jag nu får tummen ur och presenterar Topp Tre. Jag ville helt enkelt att ni skulle veta hur lite jag vet det jag nu tippar.

Så här ser tabellen ut än så länge:

 1.
 2.
 3.
 4. Everton.
 5. Arsenal.
 6. Man City.
 7. Aston Villa.
 8. West Ham.
 9. Tottenham.
10. Fulham.
11. Sunderland.
12. Wigan.
13. Bolton.
14. Portsmouth.
15. Stoke.
16. Birmingham.
17. Blackburn.
18. Wolverhampton.
19. Burnley.
20. Hull.


3. CHELSEA FC.

Motivering:
Chelsea har i mina ögon den bästa truppen i PL. Inte en enda position saknar högklassig täckning. Chelsea har också en massa matchvinnare i sitt lag. Balansen i laget är nära perfekt, och i Chelsea hittar vi ett antal spelare som är topp fem i världen på sin position. Det finns faktiskt en hel del som talar för Chelsea, inte minst eftersom Chelsea inte har tappat en enda spelare från förra säsongen medan både Liverpool och Man U på pappret har svagare trupper nu än för 12 månader sedan. Ändå tänker jag inte tippa Chelsea som högre upp än trea. Varför? Allt det nya.

Jag var inne på det här ovan. Om man tror att en ny tränare enbart innebär en ny röst i omklädningsrummet så är man ute och cyklar. En ny tränare innebär i vissa fall (som i Chelseas – Vi kommer till det snart) ett nytt spelsystem och i varenda fall nya matchinstruktioner. Nya matchinstruktioner innebär självklart också nya träningsupplägg, då de nya instruktionerna måste nötas in. Jag är en av dem som i allra högsta grad påstår att fotbollsklubbar och fotbollsspelare mår bra av kontinuitet, rutiner och icke rubbade cirklar. Chelsea är en klubb som sannerligen har fått sina cirklar rubbade de senaste åren. Mourinho, Grant, Scolari och Hiddink har alla passerat i revy, och det under en relativt kort tid. Nu är det dags för Ancelotti, som jag visserligen har respekt för, men som aldrig har jobbat i England tidigare. Jag har verkligen mina frågetecken kring honom, och det kan ni läsa om här, ifall ni har missat det. Mitt största bekymmer är dock inte Ancelotti (han är verkligen en stor tränare), utan alltså allt det nya han för med sig.

Jag undrar ifall Chelseaspelarna själva är taggade och sugna på att återigen pumpas fulla med nya instruktioner och ännu en ny synvinkel på fotboll. Och även om det är helt outsägligt laddade och verkligen börjar brinna över allt Ancelotti säger så ska de ändå utföra det på planen. De bästa fotbollslagen idag är känsliga mekanismer. Det är verkligen lagmaskiner med fint, fint kalibrerade inställningar. Ändrar man något så kommer det få effekter – Till det bättre, eller till det sämre. Jag hävdar inte att Chelsea nödvändigtvis kommer att bli ett lag på nedgång under Ancelotti. Inte på lång sikt. Inte ens på kort sikt, ärligt talat. Däremot hävdar jag att Chelsea är ett lag som går igenom en process av nytänkande och förnyelse, och nästan alla sådana processer tar tid. Det är mycket möjligt att en säsong är tid nog för Chelsea att hitta rätt och att de går och sopar hem hela klabbet, men var jag tvungen att sätta mina egna pengar på en ligavinnare så skulle det inte bli Chelsea. Därtill är jag på tok för osäker på hur laget faktiskt kommer att se ut och agera under sin nye tränare. Jag undrar också hur det nya spelsystemet ska fungera. Chelsea kommer att frångå sin centrala mittfälts-trea och övergå till en diamant. Är det verkligen Ancelottis anpassning till spelarmaterialet, eller får spelarna nu anpassa sig till Ancelottis system?

Vem ska agera bas i denna diamant? Essien känns som det självklara valet. Han är som bäst när han har en ganska låg utgångsposition, och kantspel är verkligen ingenting för honom. Men vad hände då med Mikel? Nigerianen har aldrig varit min absoluta favoritspelare, men förra säsongen tog han utan tvekan steg framåt i utvecklingen. Ska Chelsea spela med en diamant så har jag svårt att se dem få plats med både Essien och Mikel på planen. Och Ballack? Han kan väl visserligen spela spets i diamanten, men där är väl ändå Lampard given? Och förutom Lampard så borde Joe Cole se det som en attraktiv position. Jag undrar också ifall det inte är så att såväl Malouda som Kalou trivs bättre på kanten när deras utgångspositioner är något höger än vad de normalt är i en mittfältsdiamant. Ska jag vara petig så skulle jag kanske också sätta ett litet frågetecken efter Chelseas anfallsbesättning. Ska man spela med två renodlade anfallare så anser jag att man ska ha tre, helst fyra, riktigt fullgoda alternativ. Har Chelsea det?

En sak som absolut ska tas med i beräkningen när vi pratar Chelsea är förstås att African Nations Cup spelas under denna säsong. Det innebär att Chelsea riskerar att tappa Essien, Mikel, Kalou och Drogba under stora delar av januari.

Chelsea har gjort ett smart nyförvärv i Turnball, som förhoppningsvis kan hålla Cech på tårna och få honom att göra bättre ifrån sig än förra säsongen. Även Zhirkov och Sturridge är intressanta nyförvärv, speciellt den förstnämnade. För mig så har Chelsea redan alla verktyg de behöver för att vinna PL, afrikanernas eventuella januari-frånvaro till trots. Men jag tror inte att de vinner ligan. Det finns för många nya omständigheter i Chelsealägret. Nya saker skapar en massa frågor och just nu har jag för många frågor som jag själv inte kan besvara för att tippa Chelsea högre än trea.

Klubben:
Grundad: 1905.
Arena: Stamford Bridge (42.055).
Publiksnitt 08/09: 41.588.
Manager: Carlo Ancelotti.
Lagkapten: John Terry.
Antal engelsmän i A-truppen (enligt Wikipedia): 8.
Bäste målskytt säsongen 08/09: Nicolas Anelka, 19 mål.
Truppen: Se länk.

Spelare in: Yuri Zhirkov CSKA Moskva, £18M. Ross Turnbull från Middlesbrough, gratis. Daniel Sturridge  från Man City, pris okänt.

Spelare ut: Ben Sahar till Espanyol £1M. Jimmy Smith till Leyton Orient, gratis. Frank Nouble till West Ham, pris okänt. Fabio Ferreira, utgående kontrakt. Ricardo Fernandes, utgående kontrakt. Ricardo Quaresma, utgående lån. Tom Taiwo till Carlisle, lån. Ryan Bertrand till Reading, lån. Lee Sawyer till Southend, lån. Franco Di Santo till Blackburn, lån. Scott Sinclair till Wigan, lån. Patrick Van Aanholt till Coventry,lån.


2. LIVERPOOL FC.

Motivering:
Ingen Xabi Alonso, inget ligaguld. Nja, riktigt så enkelt är det inte. Det finns ett antal anledningar till varför Liverpool får vänta ännu en tid på nästa ligatitel. Men vi återkommer till det. Vi börjar med den mest uppenbara, och kanske även den största anledningen till varför jag inte tror att Liverpool vinner ligan denna säsong. Och det är förlusten av Alonso.

Många vill hävda att Rafa Benitez är en pajas på transfermarknaden. Jag håller inte med. Ja, jo, det finns en hel del tvivelaktiga namn som har kommit och gått på Anfield de senaste åren, men många av flopparna har varit mer eller mindre riskfria rent ekonomiskt, och nästan alla spelare som har köpts för £7M+ har gjort bra ifrån sig. Dessutom ska man veta vilket gigantiskt pusselbygge Rafa hade framför sig när han tog över. Bit för bit har han lagt till, tagit ifrån och placerat om sina pusselbitar. Och bit för bit har Liverpool också blivit starkare. Men nu har Rafa för första gången under sin Liverpoolera tappat en pusselbit som jag vågar påstå att han ansåg extremt viktig. Alonso hade så otroligt mycket med Liverpools spelidé och deras speluppbyggnad att göra. Vi såg det säsongen 07/08 då Alonso var ömsom skadad och ömsom dålig. Liverpool såg trögt och stundtals vilset ut. Antingen så var Xabi ur form eller så hade Lucas på sig Xabis på tok för stora dirigentkavaj. Liverpool slutade fyra. Förra säsongen var Xabi skadefri och i form. Helt plötsligt var Liverpool ett lag som förmådde att oftare se varierade ut i offensiven och som hade förmågan att maskinmässigt och på Unitedmanér mala ned sin motståndare. Liverpool var det lag som gjorde flest mål i ligan förra säsongen. Och även om Alonso själv inte bidrog med hysterika mängder mål eller assist så är jag helt säker på att hans fina säsong bidrog i allra högsta grad till Liverpools fina offensiv. Med tanke på att han är delaktig i nästan vartenda uppspel Liverpool har så är det egentligen ganska självklart.

Alonso är en ganska unik spelartyp. Han är en tvättäkta playmaker. Samtidigt är han bra i defensiven. Att han dessutom har en blick och en fot som gjord för passningar med hög svårighetsgrad och att han är duktig på att diktera tempot i matcherna gör honom inte mindre unik. För Liverpool fanns det inga tillgängliga alternativ på marknaden som direkt kunde gå in och göra det jobb Alonso gör. Aquilani är en spelare som jag gillat i många år, och när han är skadefri så har han en galet hög högstanivå. Men han är inte exakt samma spelartyp som Alonso, och han är nästan aldrig skadefri. Hur man än vänder och vrider på det så har Liverpool tappat en viktig pusselbit. Det kommer att ta tid innan Rafa och laget säkert vet hur man ska fördela Alonsos arbetsuppgifter, och hur man ska ersätta han kvaliteter. Till viss del måste Rafa kanske anpassa spelidén och instruktionerna till sina spelare, och till viss del krävs det att vissa spelare gör det Alonso gjorde – Helst lika bra. Det lär som sagt ta lite tid.

Med Alonso i truppen så hade jag haft Liverpool som favoriter. Men ingen solklar sådan. De som påstår att Liverpool hade knallat hem PL (med Alonso) bara för att Man U blivit av med Ronaldo eller för att Chelsea har ny manager gör det lite enkelt för sig. Liverpool har faktiskt sina svagheter och sina brister i truppen, även om vi bortser från allt vad Alonso heter.

Den största bristen är just en brist. På bredd. Många är de Liverpoolfans som efter förra säsongen för full hals gapade att ”Hade vi inte haft Stevie och Torres skadade så mycket så hade vi vunnit PL”. Ja, jo, det är ju mycket möjligt. Men hela argumentet är befängt redan från första början. För det första så är skador en del av fotbollen, för det andra vore det helt enormt mycket smartare att för full hals gapa: ”Hade vi haft bättre back up-spelare till Stevie och Torre så hade vi vunnit PL”. Det är det som bredd handlar om. Ingen klubb vill ha nyckelspelare skadade, men om man nu likt förbannat får det så bör man ha en vettig back up. Man U hade Ronaldo skadad i inledningen av förra säsongen. Det gick kanske lite knackigare än vad man tänkt sig, men inte knackigare än att laget vann ligan. När Liverpool har Mascherano skadad så heter ersättaren Lucas. Man U hade Hargreaves skadad hela förra säsongen. Scholes, Giggs, Anderson, Fletcher är ersättarna (jag räknar här Carrick som given) och de är alla fyra bra mycket bättre än Lucas.

Bäst elva vinner inte PL. Bäst trupp vinner PL. Det blev Liverpools fall förra säsongen, och det kan bli en del av deras fall även denna säsong. Bakom Torres finns Kuyt, N’Gog och Voronin. Det är verkligen sådär, speciellt eftersom Kuyt är relativt hopplös som ensam anfallare. Babel kan visserligen också spela där, men han är hopplös på alla sätt och vis. Trots alla fysiska förutsättningar så verkar det inte vilja lossna för Babel. På innermittfältet ser det också halvtufft ut för Liverpool. Aquilani är skadad i upp till sju veckor till. Mascherano och Lucas är just nu de givna startmännen. Man kan också flytta ned Gerrard, men då ändrar man förutsättningarna för hans samarbete med Torres, och det är Liverpools främsta segervapen. Bakom den skadade Aquilani, Gerrard som helst ska spela strax bakom Torres, Lucas och Mascherano så finns det bara spelare som just nu har sin plats i reservlaget.

Även i försvaret så finns det frågetecken. Carra är en evighetsmaskin, men både Agger och Skrtl har en del skador. Bakom dessa tre så finns det ingen ersättare med PL-erfarenhet. Arbeloa har lämnat för Real Madrid, och även om Degen är skadefri just nu så betyder det med största sannolikhet att Carra även denna säsong kommer att tvingas vikariera som högerback.

Det finns förstås en hel del positivt att säga om Liverpool också. De har en fruktansvärt bra centrallinje, de har fotbollsvärldens bästa tvåmanna-samarbete med Gerrard/Torres, de har numera erfarenhet av att vara med i ett titelrace, de saknar inte längre en riktigt offensivvillig ytterback i och med köpet av Johnson, Kuyt visade förra säsongen att han kan göra mål och assist från kanten, Riera har en PL-säsong i kroppen, Insua och Lucas ser bättre och bättre ut. Som sagt. Det är inga problem för optimisten att hitta något att säga om Liverpool. Det finns mycket bra. Men i skuggan av Alonso-försäljningen och den halvdana bredden så undrar jag ifall det är tillräckligt. Kanske. Men jag tror inte det.

Klubben:
Grundad: 1892.
Arena: Anfield (45.362).
Publiksnitt 08/09: 43.611.
Manager: Rafael Benitez.
Lagkapten: Steven Gerrard.
Antal engelsmän i A-truppen (enligt Wikipedia): 6.
Bäste målskytt säsongen 08/09: Steven Gerrard, 16 mål.
Truppen: Se länk.

Spelare in: Glen Johnson från Portsmouth, £18M. Alberto Aquilani från Roma £20M.

Spelare ut: Xabi Alonso till Real Madrid £30M. Alvaro Arbeloa till Real Madrid, £3.5M. Sebastian Leto till Panathinaikos, £1.5M. Jack Hobbs till Leicester, £1M. Paul Anderson till Nottingham Forest, £250K. Astrit Ajdarevic till Leicester, gratis. Sami Hyypiä till Bayer Leverkusen, gratis. Jermaine Pennant till Real Zaragoza, gratis. Shane O'Connor till Ipswich, gratis .Adam Hammill till Barnsley, pris okänt. Ryan Flynn till Falkirk, lån. Goldwin Antwi, utgående kontrakt.


1. MANCHESTER UNITED.

Motivering:
Jag sa i början av detta långa blogginlägg att det topplag som bäst maskerar och kommer över sina svagheter kommer att vinna ligan. Förlusten av Ronaldo är förstås en svaghet som Man U kommer känna av under säsongen, kanske framför allt i början av den. Men så förödande tror jag inte att förlusten blir. Jag skrev om det (ni hittar det här) redan när Ronaldo; På sikt blir inte United särskilt mycket sämre utan Ronaldo – De blir bra på ett annat sätt. Laget kommer att spela mer som ett lag, bli mer enhetligt och mer ”en för alla, alla för en”. Så maskerar man avsaknaden av Ronaldo. Valencia är på så sätt ett perfekt nyförvärv då han verkligen är en lagspelare. Rooney kommer också att bli viktig i denna aspekt. Han kommer att gilla att få ta mer ansvar och att se mer ljus hamna på honom. Jag tror att han växer av det. Det bör han göra om United inte ska känna av förlusten av Ronaldo alltför mycket. Obertan tror jag inte är en kille vi kan räkna med redan i vinter.

Det skulle inte förvåna mig ifall Ferige på sikt använder Ronaldo-pengarna till att köpa ett stort namn. Men just nu ser han ingen direkt anledning att göra så. Uniteds elva och trupp är fortfarande jäkligt bra, och inledningen av säsongen bjuder på ett ganska överkomligt motstånd. Förhoppningsvis får laget tid på sig att verkligen spela som ett lag – För det kommer United att behöva göra. De senaste två säsongerna så var laget något som skulle se till att Ronaldo kunde leverera en slutprodukt. Nästan hela spelidén gick ut på att genom hårt och uppoffrande jobb på alla spelare sätta Ronaldo i avslutningslägen eller i ytor där han kunde hota med att komma rättvänd och sedan leverera en passning. Nu ska laget stå för både jobb och slutprodukt. Och jag tror att man ganska snabbt hittar dit då United alltid varit främst ett lag. Det lär bli ett rakt 4-4-2 med hårt jobb, vårdat passningsspel, smarta omställningar och ett tight försvar denna säsong. Och det är förstås old news för väldigt många Unitedspelare. Neville, O’Shea, Ferdinand, Giggs, Scholes, Rooney och ett antal spelare till känner redan till den typen av United-fotboll. De var med när United spelade så innan Ronaldo blev en spelare som kunde göra över 40 mål på en säsong. De som inte har hunnit spela den typen av fotboll i United lär snabbt komma in i det, och här tror jag alltså att det hyfsat snälla matchschemat i början av säsongen är en hjälp på traven. Uniteds första tre matcher är Birmingham (h), Burnley (b) och Wigan (b).

Det går att peka på några fler svagheter hos United. Van der Sars skada var väl kanske inte så läglig. Jag tror inte att Ben Foster står mellan stolparna varken i Man U eller i landslaget om två år. Det går också att prata om att det finns spelare som blir ett år sämre. Men det har vi pratat om i fem år nu, så jag vet inte. Mättnad kanske? Samma sak där. Det hör man om varje år, men man ser väldigt lite av det. En sak som jag dock faktiskt skulle vilja höja ett varningens finger för är Uniteds anfallsbestättning. Jag tror att det vill till att Rooney och Berbatov är hyfsat skadefria. Bakom dem finns Owen, som i mina ögon faktiskt är ett lite för osäkert kort för att ha en så viktig trupproll som han har. Han är förste back up i anfallet, och så länge United spelar med två anfallare så innebär det ganska mycket speltid. Owen är lite för skadebenägen och lite för dålig för att ha den rollen i ett så bra lag som United. Men det är klart…. I bakgrunden finns två stora talanger i Kiko Macheda och Danny Welbeck. Båda kan säkerligen blir riktigt bra, men det är den sistnämnda som jag tror mest på till denna säsong. Om Welbeck får en hel del inhopp, även i viktiga matcher, och om han gör 5+ mål i PL så kommer jag inte att höja på ögonbrynen. Han har en stor framtid.

Uniteds lag är inte perfekt, det finns ett tomrum efter Ronaldo, någon eller några måste stiga fram och öka på målskörden, och några skador försvårar för tillfället. Med det sagt så hittar jag inte tillräckligt många anledningar till att tippa emot de regerande mästarna. Frågorna som omgärdar United är inte lika svårbesvarade eller komplexa som de som omgärdar Chelsea och Liverpool. Mixen av rutin och talang finns fortfarande där. Man har fortfarande ett helt galet bra försvar, och man har en tränare som vägrar låta sin spelare bli bekväma eller mätta. Det kan räcka långt. Ända fram till en ligatitel, om ni frågar mig. Men det lär bli jävligt tight och jag tror inte att Man U är klara mästare efter 36 omgångar.

Klubben:
Grundad: 1878.
Arena: Old Trafford (76.212).
Publiksnitt 08/09: 75.304.
Manager: Sir Alex Ferguson.
Lagkapten: Gary Neville.
Antal engelsmän i A-truppen (enligt Wikipedia): 15.
Bäste målskytt säsongen 08/09: Cristiano Ronaldo, 18 mål.
Truppen: Se länk.

Spelare in: Antonio Valencia från Wigan, £16M. Gabriel Obertan, Bordeaux £3M. Michael Owen från Newcastle, gratis.

Spelare ut: Cristiano Ronaldo till Real Madrid, £80M. Fraizer Campbell till Sunderland, £3.5M. Daniel Galbraith till Hibernian, gratis. Lee Martin till Ipswich, pris okänt. Carlos Tevez till Man City, pris okänt. Richard Eckersley till Burnley, pris okänt. Rodrigo Possebon till Braga, lån.


Sluttabellen ser alltså ut som följer:

 1. Man United.
 2. Liverpool.
 3. Chelsea.
 4. Everton.
 5. Arsenal.
 6. Man City.
 7. Aston Villa.
 8. West Ham.
 9. Tottenham.
10. Fulham.
11. Sunderland.
12. Wigan.
13. Bolton.
14. Portsmouth.
15. Stoke.
16. Birmingham.
17. Blackburn.
18. Wolverhampton.
19. Burnley.
20. Hull.

Ni kan klicka på varenda lag i tabellen och på så sätt komma till det blogginlägg som rör laget i fråga. Jag kommer när transferfönstret är stängt fylla på spelare in och ut så att det är korrekt på varje lag.


Jag vill ju nu inget hellre än att se era Topp Tre. Jag vill också gärna hör ni tänker, och vad ni tänker om det som jag tänker. Jag planerar att få upp några Topp Tio-listor innan lördag. Jag hoppas att jag hinner.

Vi hörs.